I dagens Folkbladet skriver jag tillsammans med Elmer Eriksson (M), vice ordförande i kommunstyrelsens arbetsutskott, om vikten av riktiga arbetskläder av god kvalitet för personalen inom förskola, familjedaghem och fritidshem.
Riktiga arbetskläder för både utomhus- och inomhusbruk!
Varje dag, sommar som vinter, förväntas förskola- och fritidspersonal, arbeta utomhus i flera timmar. Oavsett väderleken för dagen.
Därför är det självklart att arbetskläderna – som arbetsgivaren Umeå kommun tillhandahåller – måste hålla en god kvalitet. Det är ju nu, efter de sista veckornas skriverier i tidningarna, uppenbart för alla att kvaliteten har varit undermålig. De har bara gått att använda några veckor per år. De har varit för kalla på vintern – för varma på sommaren. De har inte stått emot regn mm.
Märkligt att signalerna inte har kommit fram till de styrande politikerna i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Vi har ett problem i signalsystemet inom Umeå kommun. Brister påtalas inte.
Det är nu snart dags för en ny upphandling. Då måste Umeå kommun ställa högre krav! Det ska självfallet vara kläder av hög kvalitet, så att de går att använda. Hoppas att man i förarbetet till upphandlingsunderlaget går igenom detta mer noggrant. Här har både arbetsgivaren och de fackliga företrädarna en viktig uppgift.
Från moderaternas sida anser vi även att personalen inom förskolan, familjedaghemmen och fritidshemmen, ska få arbetskläder för inomhusbruk – om personalen själv önskar det. Detta eftersom förskolepersonalens kläder slits hårt även inomhus.
Vissa säger att det blir en kostnad för kommunen. Jo, så är det. Men det kostar också att inte ta hand om personalen. Umeå kommun har nästan högst sjukfrånvaro bland landets kommuner, så vi har mycket att förbättra när det gäller arbetsmiljön.
Anders Ågren Kommunalråd (M)
Elmer Eriksson Vice ordförande, kommunstyrelsens personalutskott (M)
Bra att frågan om arbetskläder hamnar i fokus och än bättre att även fritidshemspersonalen omtalas. Det uppskattas. En långt viktigare fråga som berör fritidspedagoger landet runt är den framtid som väntar 2015. Vad händer med de fritidspedagoger som under lång tid varit viktiga resurser i skolan, men som nu riskerar att betraktas som obehöriga att utföra sina tidigare arbetsuppgifter? Hur ställer sig Umeå kommun till de fritidspedagoger som saknar lärarlegitimation, på vilket sätt förändras deras situation? Och är det inte något märkligt att en högskoleutbildad yrkeskår kan obehörigförklaras från en dag till en annan, trots att man- ofta under lång tid och med värdefull erfarenhetsbaserad kunskap- utfört ett arbete som många gånger möjliggjort en väl fungerande skola.
Visst är arbetskläder för fritidshems- och förskolepersonal en fråga som förtjänar viss fokus…
Märkligt dock att ingen eller väldigt lite uppmärksamhet riktas mot de arbetsmiljöproblem som stora barngrupper resulterar i, i form av buller, stress och begränsade möjligheter att se och bekräfta varje enskilt barn. Det kryllar av fritidshem runt om i Sverige med långt över 50 barn i barngrupperna. I extremfallen är 100 gränsen passerad med råge. Vad blir konsekvenserna av detta långsiktigt?
Fritidshemmets fokus på lek, socialt samspel och elevinflytande är på inget sätt mindre resurskrävande än skolans kunskapsuppdrag under de tidiga skolåren. Detta tycks kommunernas budgetansvariga inte ha några som helst skrupler att bortse från när man avsätter resurser. Att spara på barn är nämligen mycket enkelt, eftersom de är i beroendeställning till vuxenvärlden och deras röster väger lätt i jämförelse med kommunalpampar och ekonomiutbildade siffernissar.
Jag är tämligen säker att majoriteten av förskolebarnen inte går hem och säger att de tycker barngrupperna är för stora. Att det finns barn som ger uttryck för att det bästa med förskolan är när man slår sig, för då får man sitta i en frökens knä, bör dock tas på största allvar. Konsekvenserna av för stora barngrupper i förskolan blir en förhöjd andel diagnosbarn i de tidiga skolåren.
Många av dessa barn skulle kunna fångas upp och bli hjälpta på fritidshemmen om rätt resurser fanns där. En sådan hälsosam miljö erbjuder dock endast en bråkdel av landets fritidshem idag. På fritidshemmen tredubblas nämligen gruppstorlekarna jämfört med förskolan samtidigt som bemanningstätheten halveras. Vad orsakerna är till att 6-åringar ska tvingas klara sig med så pass mycket mindre resurstilldelning jämfört med en 5-åring finns det inga vetenskapliga belägg för. Kvinnodominerade branscher likt skolbarnsomsorgen tycks dock politiker i allmänhet tycka sig kunna tilldela resurser från höften.
Istället för att vara ett stöd i barns utveckling riskerar därför denna bristande administration att leda till det rakt motsatta, för de barn som är i allra störst behov av hjälp. Vad konsekvenserna av detta blir långsiktigt är tämligen enkelt att förutspå i form av eskalerade kostnader för utanförskap och kriminalitet. Var finns långsiktigheten? Den politiska nonchalansen av fritidshemmen lär inte ske utan kostnader. All forskning visar att ju tidigare stöd sätts in desto kostnadseffektivare är hjälpen. Skolverket har skrivit årliga larmrapporter i över ett decennium utan att politiskt intresse för att komma tillrätta med problemen skapats. Har Sverige verklgen råd att svika de 400.000 barn som i dagsläget är inskrivna på fritidshem?
Som grädde på moset, så har Alliansen istället för att politiskt försöka komma tillrätta med fritidshemmens problem gjort det rakt motsatta och slagit undan benen för den yrkeskår som är experter inom progressivt lärande. Fritidspedagogerna. Way to go? Hell NO!