”All animals are equal, but some animals are more equal than others”
Känner ni igen citatet?
Korrekt- Ulf Lundells ”Jack”. Fast så klart i den engelska översättningen ”Jack”. Förlåt, nu drev jag gäck med dig. Jack på danska hörs ”gäck”. bara en sådan sak.
Nu vet jag inte med säkerhet hur den gamle Orre tänker om att en sådan som jag lånar hans citat så där bara ,men det gör jag likt förbajjat. Sån är jag.
”Good composers borrow, great composers steal”
Hört den?
Stjäl nu inte den från mig. Snälla.
Det var någongång under -90 talets slut, som jag traskade genom femmans köpcentrum i götelaborg. Timmen var sen då jag varit på väckelsemöte. Nej, nu blandade jag ihop det. Poker och whiskeykväll var det visst. Förlåt.
Iallafall så var jag tvungen att gå igenom femman för att ta mig till bussen. Precis vid ett hamburgerhak ( Ingen smygreklam för världens största snabbmatskedja här inte!) stod ett stort antal invandrarungdomar.
Ja.ja.ja.ja.ja. Jag vet. Nu var jag fördomsfull, de kanske inte alls var invandrare, utan födda här i Sverige, men jag antog att de var invandrare. Iallafall, så vändes deras blickar mot lilla mig.
Att en rakad skalle, tatueringar , kängor och svart från topp till tå kunde få dem att tro jag var en skinnskalle, håller mig så här 15 år senare, fortfarande vaken om nätterna.
Nu var jag ingen skinskalle.Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli.
Märk väl. Jag är fullt insatt i faktumet att skinnskalle inte är samma sak som rasist. Att skinheadkulturen inte är vit. Jag använder mig av ordet skinnskalle endast för att jag ska slippa skriva sådanahäringa långa förtydliganden hela tiden. Skinnskalle är i denna text att betrakta som rassenasse.Av bekvämlighetsskäl. Deal with it, or taste my fist.
Så. Där traskar jag fram. Helt utan rasism.
Tills jag passerar gänget. Tills jag känner deras blickar. Smockan som hänger i luften.Hatet och föraktet.
Jag är helt ensam.
Där och då, inom loppet av några sekunder blir jag rassenasse.
För jag inser att det finns tre vägar att gå. Den första är att hejja glatt på dem, vilket jag inte tänker göra då jag anser att jag har INGENTING jag behöver bevisa. Den andra vägen är att lägga benen på ryggen och springa. Det förkastar jag också. Varför ska jag göra det? Jag har inget gjort.
Jag väljer att slå av på takten. Räta på ryggen, och passera dem ,fullt medveten om att de tror jag är rasist, och att jag provocerar dem.
Sanningen är ju att jag blev rasist i just det korta ögonblicket. Jag blev rasist för att jag kände mig dömd på förhand, trots att jag absolut inget gjort. Jag kände deras hat, och jag hatade tillbaka.
” I naturen förekommer även djur som har lärt sig att använda föremål från sin omgivning i syfte att dölja sig och kan därmed anpassa sig till nya förutsättningar.”
Exakt detta var vad jag gjorde. Som en kameleont. Jag dolde mitt verkliga jag, snubben som inte dömer folk efter etnicitet, för att anpassa mig efter situationen.
Det farliga är:
Gör jag , gör vi, detta för ofta så kommer vi att anamma dessa temporära åsikteter eller handlingar, och implementera dem i de värderingar vi egentligen har. Till sist ÄR vi de nya ideérna.
Jag är helt säker på att vi alla gör så här från och till. Av rädsla. Av osäkerhet.
Om jag, och om du är kapabel till detta, är det en rimlig tanke att även människor som är nykomna till vårat land gör samma sak?
Svin och rötägg finns överallt. Jag pratar inte om minoriteten nu. JA, jag anser att en del värderingar från andra kulturer är mossiga och ruttet patriarkala, men det har inte med INDIVIDEN att göra.
Exakt detta är vad glasögonormar(ja det stämmer, jag verkligen hatar glasögonbärare. Helt onyanserat.Bara .Hatar.) som Pimmy Kråkesson spelar på.
Sist jag var till optikern för att köpa brillor så är jag säker på att jag såg en SD snubbe därinne.
Vi allihopa är fega uslingar emellanåt. Vi dömer onyanserat.
Jasså.Inte du?
Du måste vara Lunar Sörbard?
Beklagar. Usch. Han var ju med i Livets ord.
Jag svär. Alla i Livets ord är helgalna och tvingar folk att spy ut sina demoner i hinkar. Det är säkert. jag har sett säkerligen…två, inslag på tv om det.
Jag återvänder nu till en stund innan promenaden genom femmanhuset. Vi sitter och spelar poker och dricker whiskey. Min kamrat börjar orera om hur han ville tatuera in en svastika på armen.
Vi bjäbbade om detta ett tag, och jag vet inte, det är länge sedan det utspelade sig nu, men kanske fastnade en del av vad han sade i mitt undermedvetna?
För visst är det så, att man kan ALLTID hitta vad man söker, om man söker tillräckligt ihärdigt. Vill man hitta negativt. Då hittar man förbanne mig negativt.
Flera år senare. Samma kamrat. Samma drycker. Vad han berättar då, slog mig med större kraft än provokationerna om svastikan.
Min kamrat hade släkt som suttit i nazityskarnas koncentrationsläger.
Hur detta gick ihop, eller inte alls går ihop, har jag än idag inte en susning om, men jag tänker på det ibland, och konstaterar att vi är komplexa små kryp vi människor. Lätt till att döma varandra. Svårare att försöka förstå, och samverka till en bättre plats att ge våra ungar, än vad vi skapat för oss själva.
Aposteln Paulus skriver- ”Jude bland judarna, och grek bland grekerna”. Vill man vara negativ så säger man dubbelmoral. Vill man tänka konstruktivt och positivt, så är det genialiskt och absolut ingenting som tenderar till ”vända kappan efter vinden” mentalitet.
Dubbelmoral är föressten kanon att besitta. Tappar man den ena , så har man ju en kvar.
