Syndens lön är döden står det i romarbrevet, och lystra noga nu. Jag fick mig en försmak nu på eftermiddagen.
Det kom sig att jag skulle jobba en smula med min grava torgskräck. Således uppsökte jag rådhustorget för att terapeuta mig själv litet. Jag gick där och vankade fram och åter som en duva på tjack. Ja, näst intill katatonisk var jag i hela min uppenbarelse.
Precis som jag ändå hade börjat närma mig något sorts flöde så ser jag en äldre dam närma sig. I ett lamt försök att bli kvitt henne, testar jag att kuttra lite. Prrr Prrr.
Damen måste ansett detta som en provokation, vad vet jag? iallafall drämde hon sin handväska i huvudet på mig, och började yla något om könsrock.
Om du nu känner frågetecknen stiga ovan ditt huvud, ja, tänk på min gloria så fattar du bildspråket, så kan du väl bara gissa hur förvirrad jag var.
” Urschäktaa damen”, sluddrade jag fram. Och nej. Jag var inte intoxikerad, däremot nypiercad. Jag fortsatte förklara att jag inte alls förstod vad hon menade…könsrock? Jag strök med handen över min rock och förklarade så tydligt jag kunde att detta var kashmir och kunde det vara så att hon blandat ihop mig med någon?
Damen spände sina rödsprängda ögon i mig, och banne mig, såg hon inte nyrökt ut?
-” Jere int du som skriv om snuskåsnask?” , väste hon fram, fortfarande stirrande så att jag funderade på om ögonen skulle ploppa ut vilken sekund som helst.
– ” Mademoisel, ni tager fel. Jag skriver om religion och …acne.Typ”
Ja.Jag vet. Jag gamblade högt här. Damen kunde ju faktiskt varit gift. Nu skäms jag som en hund. Tom jag som anser mig vara utan fördom, tänkte att en sån ruggig figur aldrig i hela världen skulle kunnat fångat en karl. Eller tant.
”-Jere int en förhud som svävar ovan ditt huvud?” Hon tittade nu på min gloria.
Precis här kände jag att slaget var förlorat. Jag började på allvar fundera på om jag verkligen borde syssla med detta, då det uppenbarligen funnes utrymme för misstolkning.
Bättre fly än illa fäkta står det i mormons bok, så jag startade här upp apostlahästarna och galloperade tillbaka till kontoret. Snabbt ringde jag upp Leinbart, och efter en stunds konsultation ( som det lilla aset debiterade mig för) landade jag i beslutet att aldrig låta mig kuvas och vingklippas av gamla tanter som tänker alldeles för mycket på Tommy Lee.
Nu sitter jag och grunnar på ett riktigt elakt inlägg, långt bortom frälsning.
God helg.
