Precis innan Johnny Blund hade gjort sin grej igår, så hörde jag något ute på gården. Min första tanke var att det var Leinbart som anordnat en häxmässa i ren avundsjuka för att jag började närma mig joddlartofflornas förlovade land.Vad vet jag?
Jag beväpnade mig med en slickepott och sprang ut för att försvara mina ägor, och det var då mitt blod frös till is. Det var inte Leinbart, och inte heller gråskägg. Det var Knöran Svärzzon. Försök förstå. Knöran Svärzzon. Min första impuls att ge inkräktaren en slev vrede förbyttes mot en stark känsla av att springa in och hämta autografblocket, men innan mitt kött löd mig så hörde jag lögntruten min ta till orda.
–Vad gör du på min mark?
Knöran brast ut i ett hångnägg.- Din mark? Äger du ens herrtrosan du har på dig? Knöran spände nu blicken i mig, och det busiga leendet jag först hade anat var borta. Knöran var alldeles röd i ansiktet, och jag tänkte att jag måste varit förledd den gången jag tyckte att han var söt. Sedan röt Knöran.Ja, han röt som en ulv. – Den som är satt i skuld är icke fri.
Kraften i hans röst fick mina spiror att vekna, och jag föll i hop i det frostbitna gräset. Johnny Blund som fortfarande satt på huk och klämde i min ögonvrå, blev så paff han med, så han råkade kissa på sig. Det såg nu ut som jag grät, vilket triggade Knöran till stordåd. – ”” Du äger inget hus. Det gör banken. Du är bankens lilla bitch. En liten hynda är du. När bankmannen säger ”Bend over boy”, då bendar du , mohahaha.
Jag var kall och frusen. Herrtrosa är sannerligen inget plagg för frostbitna nätter. Jag prisade ändå högre makter att jag inte tagit elefanttangan, för jag var nu så nedkyld att snabeln mest hade påmint om en liten hudsjukdom.
Innan jag gick in för att reflektera över vad som just hänt, spöade jag skiten ut Johnny Blund. Jag vet, han var på sätt och vis oskyldig, men mitt hat, min ilska och vanmakt behövde få utlopp. Johnny stod i vägen. Skyll ändå inte er insomnia på mig. Knöran made me do it.
Men ändå. Han hade rätt.
Jag är en träl.
Leinbart som en gång varit frifräsarprälle, ja det var såklart innan han blev sadistisk satanspräst, sade till mig att man faktiskt kan kalla sig förvaltare av pundet. Han smekte min nedgrinade kind och sade att det kommer lösa sig. Att det kommer bli bra.
Sedan debiterade han mig åter. Den lilla grisen.
– Men hallå, sade han. Fattar du vad det kostar att köpa slaktavfall som jag behöver till mina djävulsmässor? Det är liksom inte gratis att tjäna Lusse om du nu trodde det.
– Men, har inte du betalt honom med din själ? frågade jag.
Leinbart börjadee fnissa. Sen berättade han för mig att det där bara var sägner. Han berättade att Lusse och han brukade skypa, och att det var så sataniskt fräsigt alltsammans. Leinbart berättade att Lusse föredrog banktransaktioner.
Jag började se ett välbekant mönster nu. Lusse-Mammon-träl-icke fri.
-It make sense, joddlade jag. Ty jag besitter en smula kunskap kring de teologiska spörsmålen. Sen började det gnaga i mig. Vem är då Knöran Svärzzon?
Detta kunde jag inte prata med Leinbart om. Han är ju djävulspräst och svartrockare för katten. Så nu sitter jag här, på självaste lillördag och det snurrar i mitt huvud.( Nej! inte av mjöd.Jag är ju träl.Remember)Jag tänker att kanske gråskägg kan hjälpa mig, men jag undrar ändå om han inte är gråsosse, ja att det häringa skägget han bär är ett manifest av något slag?
Typiskt är det. Jag som hade planerat att ringa church of satan idag. Eller, naturligtvis var det ju banken, men då summan av trollformlerna tycks peka åt ett håll, så bör jag vidta försiktighetsåtgärder. Detta känns nästan lika illa som när Davids son togs ifrån mig. Även där hade Knöran dessvärre rätt. Paradoxalt är alltsammans.
