Dagsljuset smyger sig fram försiktigt så här i oktober. Precis i brytningen, innan mörkret får ge vika, hände något hemskt denna morgon.

Jag hade i vanlig ordning stigit upp tidigt, och nu befann jag mig uppe vid mossan och stod som bäst och krafsade i den med blöta kalla händer. Jag hör hur en gren knäcks, vänder mig om, och fasansfullt är vad mina ögon beskåda.

En tunnhårig.

En Tornado av ångest kastar mig rätt in i minnenas arkiv. Jag kan inte värja mig.

Jag var batterist. Jag levde för trummorna. Jag liksom många andra drömde om att kunna livnära mig på att spela pampam pompom crashelidash. Jag skojar inte. Jag var batterist i tjugo år.

Rent textuellt så vore det ungefär här på sin plats att grotta ned sig litet i trumtekniska detaljer men det är totalt ointressant för den oinvigde, och föressten även för de flesta Råkkers för de vill ändå bara dricka öl och kasta med håret.

Min spela på trumma karriär, om vi bortser från kraffset, såg ut så här.

Långt tjockt hår- kort hår- riktigt långt tjockt hår-inget hår-långt hår-inget hår.

Som ung batterist så kikade jag på hur visuella batteriseter såsom Tommy Lee och Robert Sweet förde sig bakom pukor och cymbaler. Nu snackar jag icket speltteknik som tex pompom pampam crashelidash, utan hur de kastade med håret, och deras seniga överkroppar liksom var ett med stocken ( Lägg av!.Pervo).

På tal om att kasta med håret. När jag ligger på dödsbädden ska jag minnas med värme hur jag under en festival som hette Demons of the opera, roterade och kastade mitt huvud så det skvätte svett på dirigenten. Jag vet. Det knäcker inte Steven Adlers historier, men å andra sidan är jag helt säker på att den bengeten aldrig tagit 137 kg i bänkpress.

Dessvärre har jag sett kassetbandsuptagningar av både ljud och bild från denhäringa festivalen. Och likt en rejäl pungspark från Leinbart så ser jag inte Tommy Lee eller Söt Robban bakom pukorna.

Jag ser ett tuperat troll. Professor Baltazar. Fader Foura. Det var början till slutet.

Jag kallade till mig bandet. Ringde kl 6. Alla var vakna.

Här följer konversationen. Jag tar ingen ed på att allt är precis korrekt. Detta utspelade sig 2006.

Batterist– ”Jag kan inte kompromissa längre”

De vakna– ”Play some paradiddels and stop crying like a baby”

Batterist – ”It´s the end of the line”

De vakna – ” Are you on coke dude?”..Than you cant play with us anymoore!

Batterist – ” Sluta snacka engelska! Kameramannen har gått”

Ja..så där höll det på ett tag. ja,just det , det var något om Jesus också, men nu är det hårigare detaljer vi omhuldar.

Så där stod jag. Utan band, och med en fripp som kunde gett mig nobelpris i – Ett bra försök–

Och självklart. Jag gick inte på coke. Ska vi vara sådana, så gillar jag ändå trocadero bättre.

Självklart funderade jag på om jag skulle försöka mig på en popkarriär. Men, så började jag tänka på hur fräsigt det är att nypa tag i cymbalen strax efter tillslag, och det kan man ju inte göra i en poplåt. Det är lika ruggit som att bära chaps under högmässan.

Tankar är spännande, och i samma stund ordet högmässa nådde valnöten mellan öronen, så började jag fundera på Moses och uttåget från Egypten. Som tur var så nös den tunnhåriga precis, och jag rycktes i ett hujj tillbaka till verkligheten uppe vid mossan.

Den tunnhårige var på pricken lik någon. Jag kunde inte sätta fingret på det, men var det inte någon tidningssnubbe?

Har du någon gång klämt en finne, en sån här ”underjording” , en finne som inte mognat. ( inte mognat som människa, en finne kan inte mogna som människa, den är ju bara en bakteriehärd. Dubbelsuck)  Har du klämt en sådan så vet du vad jag snackar om. ” Jag sa gosse, fattar du vad jag snackar om”

Det gör ont!

Jag lovar och svär. Det är ingenting mot smärtan jag upplevde då sanningen kom till mig. Det var mig själv jag såg. Den tunnhårige. Det var jag. Jag såg mig själv i ett annat ljus, från ett annat perspektiv. Det var inte vackert.

Så snart jag förstått, och kapitulerat inför faktumet, så insåg jag att att ingenting alls hade med frisyr att göra.

Jag tittade på jag, och jag tittade på mig. Efter en stund av isblick, så tinade det plötsligt upp, och jag levererade ett försiktigt leende. Jag log tillbaka.

Jag kan inte påstå att vi är käresta nu, men innan vi sa hejdå till varandra, så kramades vi en stund och en känsla av att jag ändå är rätt okej infann sig. Åtminstonde temporärt.

Det går säkert över.

”All animals are equal, but some animals are more equal than others”

Känner ni igen citatet?

Korrekt- Ulf Lundells  ”Jack”. Fast så klart i den engelska översättningen ”Jack”. Förlåt, nu drev jag gäck med dig. Jack på danska hörs ”gäck”. bara en sådan sak.

 Nu vet jag inte med säkerhet hur den gamle Orre tänker om att en sådan som jag lånar hans citat så där bara ,men det gör jag likt förbajjat. Sån är jag.

 ”Good composers borrow, great composers steal”

Hört den?

Stjäl nu inte den från mig. Snälla.

Det var någongång under -90 talets slut, som jag traskade genom femmans köpcentrum i götelaborg. Timmen var sen då jag varit på väckelsemöte. Nej, nu blandade jag ihop det. Poker och whiskeykväll var det visst. Förlåt.

Iallafall så var jag tvungen att gå igenom femman för att ta mig till bussen. Precis vid ett hamburgerhak ( Ingen smygreklam för världens största snabbmatskedja här inte!) stod ett stort antal invandrarungdomar.

 Ja.ja.ja.ja.ja. Jag vet. Nu var jag fördomsfull, de kanske inte alls var invandrare, utan födda här i Sverige, men jag antog att de var invandrare. Iallafall, så vändes deras blickar mot lilla mig.

 Att en rakad skalle, tatueringar , kängor och svart från topp till tå kunde få dem att tro jag var en skinnskalle, håller mig så här 15 år senare, fortfarande vaken om nätterna.

 Nu var jag ingen skinskalle.Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli.

Märk väl. Jag är fullt insatt i faktumet att skinnskalle inte är samma sak som rasist. Att skinheadkulturen inte är vit. Jag använder mig av ordet skinnskalle endast för att jag ska slippa skriva sådanahäringa långa förtydliganden hela tiden. Skinnskalle är i denna text att betrakta som rassenasse.Av bekvämlighetsskäl. Deal with it, or taste my fist.

 Så. Där traskar jag fram. Helt utan rasism.

Tills jag passerar gänget. Tills jag känner deras blickar. Smockan som hänger i luften.Hatet och föraktet.

 Jag är helt ensam.

Där och då, inom loppet av några sekunder blir jag rassenasse.

 För jag inser att det finns tre vägar att gå. Den första är att hejja glatt på dem, vilket jag inte tänker göra då jag anser att jag har INGENTING jag behöver bevisa. Den andra vägen är att lägga benen på ryggen och springa. Det förkastar jag också. Varför ska jag göra det? Jag har inget gjort.

Jag väljer att slå av på takten. Räta på ryggen, och passera dem ,fullt medveten om att de tror jag är rasist, och att jag provocerar dem.

 Sanningen är ju att jag blev rasist i just det korta ögonblicket. Jag blev rasist för att jag kände mig dömd på förhand, trots att jag absolut inget gjort. Jag kände deras hat, och jag hatade tillbaka.

 ” I naturen förekommer även djur som har lärt sig att använda föremål från sin omgivning i syfte att dölja sig och kan därmed anpassa sig till nya förutsättningar.”

 Exakt detta var vad jag gjorde. Som en kameleont. Jag dolde mitt verkliga jag, snubben som inte dömer folk efter etnicitet, för att anpassa mig efter situationen.

 Det farliga är:

Gör jag , gör vi, detta för ofta så kommer vi att anamma dessa temporära åsikteter eller handlingar, och implementera dem i de värderingar vi egentligen har. Till sist ÄR vi de nya ideérna.

 Jag är helt säker på att vi alla gör så här från och till. Av rädsla. Av osäkerhet.

 Om jag, och om du är kapabel till detta, är det en rimlig tanke att även människor som är nykomna till vårat land gör samma sak?

 Svin och rötägg finns överallt. Jag pratar inte om minoriteten nu. JA, jag anser att en del värderingar från andra kulturer är mossiga och ruttet patriarkala, men det har inte med INDIVIDEN att göra.

 Exakt detta är vad glasögonormar(ja det stämmer, jag verkligen hatar glasögonbärare. Helt onyanserat.Bara .Hatar.) som Pimmy Kråkesson spelar på.

 Sist jag var till optikern för att köpa brillor så är jag säker på att jag såg en SD snubbe därinne.

 Vi allihopa är fega uslingar emellanåt. Vi dömer onyanserat.

 Jasså.Inte du?

Du måste vara Lunar Sörbard?

Beklagar. Usch. Han var ju med i Livets ord.

 Jag svär. Alla i Livets ord är helgalna och tvingar folk att spy ut sina demoner i hinkar.   Det är säkert. jag har sett säkerligen…två, inslag på tv om det.

 Jag återvänder nu till en stund innan promenaden genom femmanhuset. Vi sitter och spelar poker och dricker whiskey. Min kamrat börjar orera om hur han ville tatuera in en svastika på armen.

 Vi bjäbbade om detta ett tag, och jag vet inte, det är länge sedan det utspelade sig nu, men kanske fastnade en del av vad han sade i mitt undermedvetna?

 För visst är det så, att man kan ALLTID hitta vad man söker, om man söker tillräckligt ihärdigt. Vill man hitta negativt. Då hittar man förbanne mig negativt.

 Flera år senare. Samma kamrat. Samma drycker. Vad han berättar då, slog mig med större kraft än provokationerna om svastikan.

 Min kamrat hade släkt som suttit i nazityskarnas koncentrationsläger.

 Hur detta gick ihop, eller inte alls går ihop, har jag än idag inte en susning om, men jag tänker på det ibland, och konstaterar att vi är komplexa små kryp vi människor. Lätt till att döma varandra. Svårare att försöka förstå, och samverka till en bättre plats att ge våra ungar, än vad vi skapat för oss själva.

 Aposteln Paulus skriver- ”Jude bland judarna, och grek bland grekerna”. Vill man vara negativ så säger man dubbelmoral. Vill man tänka konstruktivt och positivt, så är det genialiskt och absolut ingenting som tenderar till ”vända kappan efter vinden” mentalitet.

Dubbelmoral är föressten kanon att besitta. Tappar man den ena , så har man ju en kvar.

Leinbart och undertecknad kom att munhuggas häromkvällen.Nu eskalerade det förvisso inte till rallarslaggis, men de verbala smockorna från två lögntrutar sved likt senap på valfri kroppsfunktion.

Det var inte ens religion vi munhöggs om, trots faktumet att Leinbart är präst. Förvisso djävulspräst, men ändå. Bara tanken på hur i sin källare tassar runt, mässande om något riktigt lurvigt i sin kåpa. Hurv.

Nej. Ämnet var kroppssnideri. Leinbart hävdade att han kunde göra 666 repetitioner i följd i marklyft, varpå jag snäste- ”sällan, ditt gamla djävulstroll”

Ja, sen gick det som det gick. I morse då jag hejade på Leinbart så kastade han en proteindrink på mig.

Det fanns en tid då jag vägde 89,5 kg. Det hade tagit mig nästan 14 år att bygga upp min kropp till den vikten. Jag vägde 72 då jag mönstrade som jämförelse.Nu kanske du tycker att, vadå 89,5 kg, jag väger ju 113!Jo, men dessa 89,5 kg kom inte av chips och pizza, utan enormt hårt  kroppssnidande. Jag vet. Ingen säger kroppssnide, det gjorde inte jag heller då. Då lyfte jag skrot. Massa skrot.

Numera så snidar gråskägg och jag. vi gör det på en lagom nivå, dvs, bara för att imponera på varandra.

Men då, för ett antal år sedan, så var det på allvar.

Jag vågade inte bära t-shirt på den tiden. Jag ansåg mina armar vara för tunna. Kom ihåg. Jag luras aldrig. Lögn och förbannad dikt, jo då, men jag luras ALDRIG. När jag vägde 89.5 kg muskler så bar jag inte t-shirt för jag ansåg mina armar vara för smala.

Det kom en period som varade länge, då jag dessutom ansåg mig ha begåvats med kvinnliga kurvor. Lyssna nu. Detta är på riktigt. Jag uppsökte en psykolog för att prata om detta. Tänk er detta. Det är sant, även om naturligtvis ordföljden kanske inte är 100% i rätt ordning. Ifrågasätter du?

Jag var där.

Psykolog -” Jaha, då ska vi prata lite öl då…?

Muskelman-” Eh….?

Psykolog – ” Ja, jag ser att du är glad i bira.

Muskelman ”- Jag har kvinnliga former ( ritar här på ett papper)

Psykolog – Tystnad…..eh…jag ser en väldigt manlig..eh. Host . Ja, jag ser en man.

Terapin dog där. Jag återvände inte. Jag fortsatte terapeuta mig i gymmet, men jag mådde inte alls bättre. Mina armar blev smalare och mina kvinnliga former utvecklades till värsta Rio de janerio samba gunget.

EXAKT så kändes det.

Faktum var att jag blev fånge i min egen 89,5 kgs kropp.

Flera händelser en bit längre fram gjorde att jag helt slutade träna. Sommaren -06 vägde jag knappt 65 kg. 65 kg, och jag kunde helt plötsligt gå med bar överkropp om det var varmt ute. Jag brydde mig helt enkelt inte om att jag var skinn och ben, med armar som nu faktiskt på riktigt var tunnare än din plånbok. Jag var fri. Det hände saker den där perioden som gjorde att oket lyftes ifrån mig. Ilskan.Hatet, och jag insåg att det maniska tränandet förvisso hade gett mig muskler, men inte någonstans gett mig lycka, frid och harmoni.

Jag satte sedan inte min fot på ett gym under nästan 7 år.

Men så blev det somså, att gråskägg flexade sin biceps över min morotssoppa en dag i mars 2012. Gråskägg hävdade att han var starkare än mig, och att mina armar påminde om linorna bratsen drar på stureplan.

Jag bröt därmed mitt -aldrig mera snida muskler löfte-

Den som nu ser mig undrar om det är stålmannen som blixtvisiterar Umeå, men diskret som jag är så pekar jag på Steinbart, ni vet mannen som kan göra 666 repetitioner enligt egen utsago.

Den stora skillnaden mot förr är att jag nu lärt mig att självkänsla aldrig kan byggas i en kroppssnidarstudio. Att lycka, frid och harmoni inte någonstans är synonymt med en imponerande fysik. Det är vad jag lärt mig, och med denna vetskap och med mitt återupptagande av det fina hantverket kroppssnideri, så kan det liksom bara bli bra.

Hoppas jag.

Somliga

Nej, inte du. Självklart inte. Anser att det mångkulturella Sverige, tenderar att bli en smula ”exotiskt”. För exotiskt. Som exempel kan man taga detta med religiösa byggnader och böneutrop åt en gud som inte är ”våran” gud.

Ett förtydligande. Och den nyktre och vakna tänker just nu, att vad är det som skall förtydligas? Har det sagts något luddigt? Nix. Jag går händelserna i förväg, och liksom hjäper till, allt för att inte kaffe och grovkakan skall fastna i halsen. Sån är jag. En del kallar mig omtänksam.

Min egen åsikt i berörda exempel tänker jag inte dryfta. Av den enkla anledningen att det saknar relevans för detta inlägg. Så är det med det! Kallar du mig feg?

Nannas parkeringshus kl 17.23 tisdag 4 Novemer. Det är jag som är snubben på 213 cm. Deal?

Somliga säger att det är knas med alla dessa mångkulturella strömmningar. Somliga kastar lussekatter i rent vredesmod, då dessa seder från utomsocknes hotar de fina svenska kristna traditionerna. Liksom – ” Hallå där, vi har alltid sjungit in sommarlovet i kyrkan”

Jopp. Kyrkan är fin att bruka i bland. För här i kalla nord är vi kristnat. Kristendomen är nedplöjd i vår tradition , så finmald, mjäll och porös, så att om man tuggade den ,så skulle man inte ens noterade den. Men kom inte här med konstiga religiösa ideér.

Judendom, Islam och kristendom är ju som alla vet (ja, kanske inte du då) monoteistiska. En Gud. Läser man så ser man att samma filurer man hittar i bibelns gamla testament dyker upp i andra ”exotiska” böcker av helig karraktär. Men de däringa böckerna är så märkliga så det känns tryggare att låta det stå en gammal bibel i bokhyllan istället.

I juletid är det som fint att besöka julkyrkan. Sjunga lite julsånger med fint budskap. BebisJesus är ju så huvva söt i sin lilla krubba dessutom. Det är en vacker tanke alltsammans. Med glöggglaset i handen sitta och beskåda julsnön som faller utanför fönstret.Vackert. En pepparkaka på det?

Hålla på att hojta massa märkliga ramsor i tid och otid på dagar som inte är helgade enligt vår svenska ”kristna” almanacka. Uschanimej.

Jesus som han heter i vår svenska bibel och på några andra språk, men absolut inte då det begav sig, var ju Guds grabb. Han var ju Gud också, på samma gång liksom. Detta kan man ju fundera på ett tag, men det hinner vi inte nu. Vi konstaterar, att enligt treenighetsläran ( som bl.a Jehovas vittnen förkastar) så är det så. Fader-sonen och den helige anden. Fadern och sonen är ett.

Detta betyder ju då att Jesus, lillparveln som ligger i krubban i juletid, är samma Gud som härskade på gamla testamentets tid. Gamla testamentets Gud utsåg Judarna till sitt egendomsfolk. Detta kan man ju tycka är en aniiiing fubbit, dock regleras det i nya testamentet. Alltså, inte att judarna upphör att vara egendomsfolk, utan att pärleporten öppnas för den som vill.

Innan någon rackare som kan detta med teologi tycker det finnes brister i ovanstående resonemang så bör sägas- detta är en snabbresumé. Okej. Naturligtvis finnes ett antal detaljer att taga ställning till innan pärleporten kan passeras. Det tar vi en annan gång.

Men åter till Jesus, som i gamla testementet då går under namnet Gud.Herren. El-shadai. Jehova. JHWE..och några till…där i Gamla testamentet (GT) så har han några tankar om hur judarna skall visa honom att de tillhör just honom och ingen annan. Efter en stunds tänkande så faller förslaget, som sedan blir ett beslut, på att bäst är att skära bort en bit av förhuden.

Förhuden!?

Märk väl. Jag har ingen personlig åsikt om huruvida folk bär skinnmössa eller inte, jag finner det bara intressant. Här i kalla nord, med julekyrka, konfirmation, och lite kristna traditioner så tycker vi inte det är ett dugg ”exotiskt” att ”vår” Gud gör anspråk på förhudar. Inte alls.

Är ni med?

Är det mindre provokativt med en Gud som vill ha förhudar än att någon tillber sin gud genom böeutrop? Självklart är det ju så, att skriker man inte förhud i tid och otid så stör man ju heller ingen, men snickelisnackar vi på en annan nivå så kan man ju fundera på hur det var detta med ”exotiska” inslag.

Eller så blir man gudsförnekare och tycker alltsammans är blahablaha. Renhårigare på många sätt och vis.

Vad är poängen med ovanstående kan man undra. Ja, inte jag. jag är ju upplyst, men kanske någon annan? Kanske du?

Min poäng är. Den försvenskade form av sk ”kristendom” har nästan ingenting att göra med ett judiskt barn som föddes för 2000 år sedan. Glöm det. Den svenska form av julkyrka och såntdäringa är ”avexotisierat” ( jag vet , ett nytt ord? Ska jag söka patent?)

Det är lika märkligt att Gud vill ha en förhud som bevis, som att bära turban på gamlia julmarknad!

Jag tror på Gud. Jag tror på messias. Jag jobbar med att försöka förstå. Jag tycker massa saker är extremt märkligt. Kanske märkligare och mer provokativt än böneutrop.

Amen.

Häromsist hamnade jag och min gamla partner in crime, Steinbart, i ett samtal om kost. Själv deklarerade jag, att allt jag kan dräpa, kan jag äta. Steinbart var av annan moralisk standard- ”Jag äter allt som har ett rövhål”. Ja. Så sade han.

I bland ser man inte skogen för alla träd, men då poletten till sist ramlade ner, så förstod jag innebörden av att bli äten med blicken.

Se inte så äcklad ut. Klart jag har ett rövhål, och det har du med!

Jag är till 94 procent säker på att Thomas Di Leva använder ordet framstjärt. Inte för att jag tror att han läser snubbiga herrmagasin, utan för att det är så märkligt bara. Thomas Di Leva äter inte sina vänner. Hur gör han med ovännerna?

Han säger framstjärt. Vi är således inte vänner. Ser någon ett mönster här?

Nä, huvva. Hela ovanstående resonemang känns bara smutsigt. Ungefär som den gången jag såg en nykterist.

Känner ni till den gamle Noa? Han som byggde en ark. Han var inte nykterist. Faktum är att han söp sig så plakat att han blev liggande med lemmen blottad. Om detta var vad vi kan kalla dåligt beteende, så var det inget mot hur illa Noas yngsta grabb betedde sig.

Noas yngsta grabb hette Ham. Han såg sin pappas snorre! Och ännu värre , han berättade detta för sina bröder, Sem och Jafet.

Ham borde väl för katten förstått att farsgubben skulle ligga plakat och naken där inne i tältet! Borde han inte?

Iallafall så berätta han vad han sett för sina bröder. De var av högre moralisk standard än sin uschliga lillebror, så de backade in i tältet och täckte över Noas pillesnopp utan att se den.

Noa blev naturligtvis fly förbannad på den elaka Ham. Springa där och glutta! Så Noa skällde ut honom efter noter, och utdelade sedan en förbannelse över Ham. För sitt elaka beteende ,så skulle Ham där efter bli sina bröders träl.

Om detta kan tyckas old school, och en smula korkat kanske, så är det ingenting mot hur sinnesslött fortsättningen blev. Hört talas om Klu Klux Klan? Naturligtvis är det så att Ham blev landsfader för människor med en mörkare hudtonus.

Det är ju heltossigt.

I barnens bibel har man dock hoppat över passagen om Noas alkoholkonsumtion. Man liksom talar inte om det. Det är nästan lika fult som att vara sodomit.

Jag är 89 procent säker på att sodomiter inte använder ordet framstjärt. Jag är 77 procent säker på att du inte vet vad ordet sodomit är, eller vart det kommer ifrån. Bli inte så arg. Jag är bara ärlig.

Hört talas om Sodom och Gomorra?

Det var iallafall två städer. Där bodde , såsom kyrkofädrer ialla år tolkat det som, en hel hög med karlar som gillade karlar. Därav ordet sodomit. Ett gammalt ord för homosexuell med andra ord. Gud skall då ha blivit så förargad över dessa sodomiter att han brände ner städerna. Och snipp snapp slut, så drager man slutsatsen att – vara homosexuell, det är inge bra det.Låg moralisk standard.

Vad man talar tyst om, är att några rader längre bak i bibeltexten, så super Lots ( Lot var en rättfärdig som råkade bo bland sodomiterna)  döttrar ner sin far, för att sedan idka amorösa övningar på honom. Allt för att bli gravida.

Slutsats. Fy för bögeriet, men hyschpysch om incest och drängfylla.

Man skulle här kunna tro att jag hyser ett förakt för kristendomen. Så är inte fallet. Jag är ett stort fan av Messias. Jag hyser endast förakt mot folk som skrapar på ytan och sedan använder religiösa texter för att rättfärdiga sin egna moraliskt högre standard.

När jag var liten pojk så brukade jag äta upp sårskorpor. De var sega. Se inte så förfärad ut. Jag är 99 procent säker på att DU har ätit , om inte en sårskorpa så en snorkuse. Kom inte här och peka med fingret. Du vet att jag vet. Herrejösses. jag har inte snaskat sårskorpa på 30 år. Vad jag menar är endast:

-Det är lätt att säga ditten om datten, men i djupet av våra svarta hjärtan så är vi i stort sett lika förtappade allihopna.

Försök inte spela något annat. Du är genomskådad.

Är det så att du läst igenom denna text, så förstår jag att du nu känner dig en smula obildad. Det gör inget. jag har den effekten på folk. Du är inget unikum. För att du skall känna dig lite bättre till mods, så glöm inte att vi allihop har ett rövhål.

Exakt hur intelligent känner man sig med den vetskapen?

Snygg rubrik va? Är du av diametral åsikt? Lugna ner dig innan du sätter WT mackan i halsen, hur ska din slav till arbetskollega kunna jobba om du sitter där och kraxar som en kråka med rökhosta? Och du då,  som just hade angripit rostbrödet med minst en skiva för mycket ost. Varför är du inte på jobbet? Släpa runt där i några gammla tofflor och äta rostmacka halva förmiddagen. Vad är det för stil egentligen?

Vakna nu?

Man ska visa framfötterna här i livet. Jag har själv fått höra det av en chef en gång. – Du måste visa framfötterna Mikael. Hur i hela världen ska man kunna visa framfötter när man inte ens har bakfötter? Jag har två fötter och de sitter lodrätt ned från skallen.

Nu är jag inte lika korkad som du, jag fattar att det är ett uttryck. Eller som man säger i staterna- ”a way of saying”. Man ska ta för sig. Man ska visa iniativförmåga, liksom -” hali hallå, här kommer jag. Titta vad jag kan”.

Kvinnor kan! Vad är det för slogan?! Klart dom kan. var det någon som trodde något annat? Jasså? Då är du garanterat en gubbe som läser slitz när du sitter och bajsar.

Jag har två döttrar. Jag uppfostrar dem till att aldrig någonsin visa respekt för gubbvälde. Jag vill och önskar att mina döttrar , när de växer upp, skall få lika lön för lika jobb, fast de inte har en snopp utan framstjärt.

FRAMSTJÄRT

På allvar. Vad är det för ett riksmiffo som hittat på det ordet? Jag kommer aldrig säga det ordet. Det är retarderat rakt igenom. Säger du framstjärt?

 Du är inte min vän.

Jag tror det är snuskgubbar som läser slitz då de sitter och tömmer tarmen som hittat på ordet framstjärt. Du vet, sådana där ”hingstar” till karlar som snackar om tjejer som om tjejer var till just för att behaga sådanadäringa snuskgubbar som dom. Mina döttrar skall inte bli slitzgubbars ögongodis.

Alltså. Jag kan ju såklart inte bestämma över dem, mina döttrar alltså. Snuskgubbar dominerar jag 24/7. Det är för att jag är Alphahanne.

Men jag önskar och hoppas, att mina flickor skall bli bedömda för vad de är, kan, och står för. Inte för hur de ser ut. Jo, jag vill att de, när de växer upp , skall träffa någon som älskar dem oändligt och tycker att de är fina precis som de är. Men om jag får höra talas om något slem som kallar dem ”lilla gumman” eller på annat vis försöker mästra dem, då hoppas jag att mina brudar kommer ihåg att- Slå först är bästa försvar.

Gubbar som kör med tjejer skall man försvara sig mot.Slitzgubbar eller porrgubbarna. Såna där som alltid är lite rödbrusiga i huden , de där som aldrig tänkt tanken att det är någons dotter de sitter och självbefläckar sig till.

Jajajaja. Somliga säger att det är kontraproduktivt att tala om snuskbranchen kontra feminism  genom att säga att snuskbranchen är rakt igenom dålig. Att det faktiskt finns tjejer som vill detta. Okej då. Men jag tror ändå inte på att någon endaste tjej eller kille i hela världen kan ha som sitt livs största mål att bli påsatt over and over, för att sedan bli beskådad av någon porrskadad människa som spelar på köttflöjten i skymundan.

Jag tror inte på det.

Jag har rätt. Du har fel. Om du inte tycker som jag då.

Jag skall även uppfostra mina döttrar till att vägra lystra till ordet framstjärt. Framstjärt är ett ord designat för människor som fortfarande tycker att snoppar är liiiite bättre än snippor. Nu talar vi inte om konstruktionella detaljer, utan om att det fortfarande är lite bättre att vara kille än tjej.

Sådana människor säger framstjärt.

Säger du framstjärt? Sluta genast.

Faktum är att det finns människor som har en framstjärt. De har en framstjärt precis under näsan. Men det har ingenting med snippor att göra.

Det räcker. Jag blir generad. Du kan sluta applådera nu. Jag vet att det var briljant.

Jasså. Du googlade Brad Pitt, och hamnade här. Bli inte helt förstörd för det. Brad Pitt har ändå inte tid med dig. Skulle Brad Pitt tvingas välja mellan dig och sin dövblinda hund , hade han INTE valt dig. Märk väl, detta säger inget om dig.Det säger något om Brad.Kanske mest om hans hund.

Föressten så har jag läst att Brad Pitt lägger ner flera tusen kronor i månaden på ansiktskrämer. Det är säkert. bara för att sådana som du, ska kunna googla fram bilder på hans vackra nuna. Brad kan sannerligen inte fattat att det är ärren som gör mannen.

Själv stolteserar jag med en hel klase acneärr. På allvar. Blev till och med erbjuden en stor roll i en film, just pga av dessa illröda kratrar i mitt, av gravitation, hemsökta ansikte. Ressigören tyckte det såg ut som någon hällt syra i ansiktet på mig, och därför passade jag som handen i handsken, eller varför inte, som clerasil täckstift på finnen, för rollen. Jag blev så fly förbannad när jag hörde vad han sa, att jag i vredesmod kastade tupén rätt i ansiktet på morsan.

Jag vet. Det är svinigt ofräscht att fortfarande bo hemma hos morsan då man snart är 40 år. Förlåt. Det är Brads fel. Det är därför jag är bitter.

Jag vill vara Brad Pitt. Och det vill du med. Därför sitter du där och ljudar framför burken, B-r-aaad P-iiii-tt. Dessvärre borde du lära dig att inte göra det på arbetstid. Klingar ganska så illa att ljuda pitt ,precis då chefen kommer förbi efter att denne snaskat i sig efterluchflottyrmunken.

Scenariot då du och din isterbuk till chef munhuggs, då denne trott du kallde Hen för Pitt, kan helt ofrivilligt anta episka proportioner.

Jag avskyr ordet Hen. Jag kommer aldrig säga det. Inte för att jag trycker på gilla på facebook grupper som ogillar homosexuella, för jag har verkligen inget emot homosexuella. Asexuella däremot. Huvva. Och ordet Hen. Jag tror det mest är högertrafikanter som ogillar Hen dock. Ska vi vara riktigt besvärliga så kan man säkerligen vara vänstertrafikant och ogilla ordet Hen också. Tror jag. Jag vet dock att man ska vara snäll i trafiken. Många fattar inte det. Fy!

Fast. Jag ljuger bara. Alltså, om Brad Pitt och hans hund. Om dig och om mig. För du vill vara jag, och jag vill vara en hund som heter Brad. Fast utan pitt. För erkänn att det vore rätt så fräsigt att på riktigt, kunna kalla sig för en hynda.

Hittar du tillbaka hit, så ska hyndan sikta mot strupen nästa gång.