Mr Grey and the maniac

Måndag.
Som en projektil av vrede landar den på min kind. En del äppelkindade hurtbullar till optimister vomerar tomma fraser såsom ” en ny dag-nya möjligheter”, och den värsta sorterns banditer kör med ” Uppåt, framåt”.

Eller hur?!
Taste min uppercut istället.

Själ och köttmassa kom i samklang å det grövsta dock. Jag svär, nästan hela bussen joddlade, då jag levererade sanning på sanning.
Faktum är att jag fick använda toaletten till biktbås.
Människor tycks ha ett obegränsat behov av att bekänna sina tillkortakommanden, eller synder, som en del säger.

Att mina öron inte vissnade och dog är dock för mig en gåta. Alltså, ni anar inte vad perfect strangers kan avslöja en måndagmorgon. Det jag bär med mig närmast hjärtat är händelsen med den grånade lilla snuskgubben strax innan avstigning.
Jag kan tillägga att det blott var jag som steg av. Snuskgubben spolade jag ner i toaletten.

Så här gick det till.

Jag hade precis avslutat en monolog om teocidéproblemet, då jag såg att en grå liten herre satt på höger flank. Han riktade sin vattniga blick mot mig, varpå en våg av illamående sköljde över mig.
Teocidéproblemet är vansinnigt intressant, och min monolog höjde ribban för präster, predikanter och vanligt trash, men dessvärre hörde jag knappt applåderna. Jag var som inkappslad i den vattniga blicken och min nausea.

Jag hytte med knuten näve mot den applåderande kötthopen, och snart stillade de sig. Tillbakalutade i sina säten återgick de till sina hjärndöda stadium av männskligt liv.
Mörkret lystes upp av deras telefoner,dataskärmar, ficklampor och glöden från spliffarna mellan deras torra läppar.

Så kom han fram emot mig. Mannnen med den snuskiga blicken. Mannen som under hela monologen ätit mig med sin blick.
Jag rös av obehag.

Hans läppar vibrerade då han pressade fram ett oerhört ansträngt – ”Mitt namn är Gunnar. Fin predikan” sedan tog han min hand och ruskade om den så hårt att axeln min nästan gick ur led.
Om han ätit mig under predikan, så slafsade han nu i sig resterna av mig.
Desperat tryckte jag på stopp knappen, men då jag såg busschaufförens flin i backspegeln så förstod jag att jag var utsatt för en komplott.

Bussen stannade inte, utan istället ökade det svinet farten. Sedan gick det fort.Jag vet inte alls hur det gick till, men snuskgubben låg nu över mig, och hans av torsk vita tunga ,for över mitt ansikte. Han lapade som en törstig hund.

Oförmögen att agera sjönk jag istället in i mig själv. Jag funderade på vad min roll i alltsammans var. Trots denna självrannsakan så kunde jag omöjligt finna något annat svar än att snuskgubben helt enkelt gick igång på teocidéproblemet. Jag vet, en sjuk fetish, men skjut inte budbäraren.Please.

Så där låg vi. Människorna som näst intill blitt frälsta alldeles nyss, de satt nu tysta tillbaka i förtappelsen. Blundande för detta ohyggliga skådespel som utspelade sig nästan i deras knän.
Jag kände hur jag började lukta surt.

Då kom den till mig. Den briljanta idén om att besöka biktbåset.
Jag presenterade min idé, och den grå sprätte till som en fjäder.
Strax befann vi oss inlåsta i bussens toalett.

Jag insåg att han nu väntade sig en predikan om helvetets eld, varpå jag levererade vad han önskade. Jag lovar. Ju fler citat om dom och förtappelse jag droppade, ju ivrigare blev den grå.

Exakt precis inann allt höll på att totalhaverera slog det mig, ja, som en blixt från mulen himmel.
Den grå var måndag, och jag själv var den som frotterade mig i olycka. Alltsammans var ett övergrepp på mig själv, och det sjukliga i psalmen var att jag njöt av att hata det.

Jag förstod att jag var ett snart 40 årigt emokid, men istället för att slå mig själv med hammare och bräckjärn, så kastade jag måndagselände på mig själv. Om och om igen.

Jag förstod att självdestruktion har många ansikten.

Så snart poletten fallit på plats tog jag mig samman. Ville jag verkligen starta veckan så här?
Svaret försvann då jag spolade, och precis innan jag klev ur bussen stack jag till chauffören ett jenka.

Jag tänker inte inbjuda måndag till dumheter. Nej, ser jag honom nu så citerar jag ur mormons bok istället ” bring it on bitch”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *