The pleasure of killing

Nä, men det är ju inte helenkelt detta att vara människa. Hur man än vänder och vrider på sig så har man arslet bak. Förvisso är detta ett märkligt uttryck, jag menar, vore det inte värra att ha stjärten fram? Som en framstjärt. Alltså, en framstjärt, inte en snippa.

Nä men det är så mycket att ta ställning till. Så mycket att hålla ordning på så man nästan tippar omkull av ansträgning.
Alla dessa val.
Från morgon till kväll.
Utmattande.

Bara en sån sak som vad man skall stoppa i truten för att ens överleva.

Jag var vegan i fem år. Gosse, eller Gossa om du vill, det var inte helt enkelt. I synnerhet inte som jag under denna period även lyfte massa skrot och hinkade rusdryck.

Mina skor fick jag beställa från england, och då fanns naturligtvis parametern ”klimatsmart” med i kalkylen. På den tiden fanns dock inte ordet klimatsmart som jag kommer ihåg det, men summan av vegantofflan var ändå att det var försvarbart.

Nu är jag åldrad, och av ålder bekvämare.
Det är inget hållbart argument, men det är bara så det förfallit. Ja. Jag anser att det är ett förfall. Ett moraliskt förfall.

I djupet av mitt hjärta så tror jag på veganism, och jag önskar jag fortfarande levde som jag önskar jag lärde.
Min moraliska måttstock idag lyder- Det jag kan dräpa, kan jag äta.

För mig känns det som en deal jag kan leva med, en deal som jag kan somna till med okej samvete om kvällen.
Jag är 100% säker på att fisken är av annan åsikt.

Jag är artspeciesist.

Min modesta åsikt är. Kan jag döda -får jag äta.
Jag kan döda en fisk.
Jag har dödat så många fiskar i mitt liv att jag borde bära en fräsig patch som påtalar att här har vi en snubbe som kan döda.

Jag kan inte döda en gris. Inte ens i teorin.
Jag vill inte döda en gris. Vare sig i praktiken eller i teorin.
Jag gör skillnad på fisk och gris.

Lyssnar du efter en tafflig pukrullning?

Here we go.
Har du någonsin sett bilder inifrån en sk djurfabrik?
Gör dig själv en otjänst. Titta på en sådan film, och fortsätt sedan äta gris/nöt kött.

Köp sedan en patch som det står ” rå jävel på”
För den som inte blir illa berörd, den måste det vara något allvarligt fel i huvudet på.

Jag menar allvar.

Nä, det är inte lätt att vara människa, med alla dessa jobbiga val vi måste göra.
Jag känner en hel del människor, och jag har flera vänner som jag önskar jag tar en kula för om det behövs.
Samtliga äter kött.

Hörde jag dilemma?

Nä, såklart jag inte får ihop ekvationen. Men jag tänker att det säkerligen är så att de flesta inte tänker på det. Man är invand i ett visst beteende och därefter så räcker argumentet – kött är gott, som förklaringsmodell till beslutet att förbli köttätare.

Man gör helt enkelt inte kopplingen – levande, kännande varelse- förpackad smaskig köttbit.

Förr var jag aggressiv i min kamp för alla varelsers rättigheter , idag är jag kuvad.
Jag har fattat beslutet att jag tycker mig kunna konsumera fiskens kropp, och det känns okej.
Inte optimalt. Inte som jag helst önskar leva, men okej.

På det stora hela tänker jag att var man och kvinna får ansvara för sina handlingar, och ingen har rätt att döma någon annan. Men så ser jag en film om grisslakt, och jag känner bara total vrede över människans råhet.

Nästan inget får mig dock att bli mer uppgiven än när kristet folk totalt förkastar tanken på att även djuren är Guds skapelse, och att kyrkan som skall värna om de minsta, sätter på sig skygglappar och deltar i plundrandet av varelsers liv.
Helt utan eftertanke om att dessa djur lidit.

En bekant till mig som är jägare sade en gång att självklart var det en kick att döda en stor älg. Jag känner större respekt för honom, som faktiskt står för att det är mer än en naturupplevelse att jaga. Att jakten för honom inte primärt handlar om skog och mark samt älg i frysen.

Det känns renhårigare, och att han faktiskt står för sin moraliska måttstock.
Svårare är det med skinkmackorna som serveras i Guds hus.

Nästintill Blasfemi i min smutsiga lilla katekes.