I morse då jag avsåg ta en snabb dusch så kom jag att falla i trance. Jag vet, det låter måhända konstigt,men det var en sällsam upplevelse.
Jag fick helt plötsligt för mig att jag var Boy George, och att en stundande turné stod på agendan.
Då en knapp timme gått så började övriga familjen fundera på vad som pågick där inne bakom duschskynket, och då svar uteblev så forcerades dörren med övervåld.
Givetvis såg jag dem, men inte såsom hustru och små kids, utan de var nu ett publikhav. Min trance förde mig till dans. Trance Dance, kommer ni håg det gänget spelemän?
Iallafall.
Det var galet jag vet.
Min hustru gav mig en liten lavett så jag vaknade till liv.
Där stod jag således som en blöt hund, och min turné blev inställd och horderna av fans visade sig vara småungar som skrek i kör.
Vetskapen om att jag inte var Boy George var omtumlande. Jag var ju inte ens Boy Mikael.
Jag är snart en gubbe.
Jag vet det nu.
Helt trancelöst så raffsade jag ihop mina dokument, lade dem i portföljen och småsprang till limon som stod och väntade.
Nä.
Nu ljög jag lite.
Men det spelar ingen roll, för så snart kollektivtraffikens packåsna var på plats så slog jag mig ned bredvid Leinbart.
Genast så lutade han sig mot mig och viskade en trollformel i mitt öra.
Han sa
” Gosse, fattar du vad det handlar om”
Min första impuls var att misshandla Leinbart till oigenkännlighet.
Sedan kom jag att reflektera över trollformeln.
Jag är ju bevandrad inte bara i tv-tablån, utan givetvis även bland noter och frisyrer.
Lyssna nu.
Jag typ hatar Per Gessle.
Nej. Inte människan Per Gessle. Honom känner jag inte, men det häringa larviga Gyllene Tider och Mazarinet och händigheten. Jag brukar tänka att Per aldrig kan varit olycklig.
Det vet jag ju ingenting om. Jag hatar maskineriet Per Gessle.
Guldkalven han mjölkar dollar ur.
Sanningen är den att Per Gessle är smart.
Han vet på vilken flöjt han skall spela.
Han vet att tre acckord is enough.
Tre acckord och en yucckapalm på huvudet equal highlife delux.
Är det Per eller jag som skrattar på väg till banken?
Så jag tänkte.
Låtom mig skriva en bestseller, och jag skred till verket.
Banken jagar typ mig.
Vad gick fel?
Så kom jag att tänka på näbbdjur, och givetvis.
Självklart. Varför har jag inte tänkt på detta förr.
Det stavas blogg.
Här skall bloggas.
Ja, så tänkte jag. Säg inte emot.
Jag har ju sett att de häringa bloggarna går på röda mattor och har horder av fans.
Men.
Jag är inget näbbdjur.
Jag har typ nån läsare.
Kanske flera om ni besitter multipla personligheter.
Så är det.
Inte multipla snuskelidusk fasoner-Jag vet vad du hann tänka.
Fy på dig.
Jag vet att om jag skrev sånt, då hade jag blivit nationalhjälte.
Människor vill läsa sånt.
Det är säkert.
De vill bara frottera sig i snusk från morgon till kväll.
Men jag är from som en präst.
Jag skriver blott rediga saker.
Om Gud och sånt.
Idag är jag väldigt trött, och jag konstaterar att musikvideorna på -80 talet de var annorlunda.
Jag tänker att Per Gessle hade mer gemensamt med spelemännen i Trance Dance, än jag har med näbbdjuret.
Jag lägger ingen värdering i detta.
Okej.
Jag ljög lite grann. De hade svinfula frisyrer, men om sanningen skall fram så är jag själv i behov av tupé, så måtte ja få en hord av läsare som bringar mig till yuccapalmernas förlovade land.
Kanske jag då gör kåmtillbaka på råkkscenen?
Vem vet?
Man kan iallafall inte vara hårdråkkare och vara tunnhårig.
Totalt ohållbart.
