Pigg och utvilad vaknade jag redan vid 05.00 i morse. Utanför treglas fönstrena så slumrade redneck city fortfarade sött, stilla vaggad av kung Bore som tycks bosatt sig nu.
Jag gick en runda runt ägorna samtidigt som jag passade på att rasta lilleman.
Det skulle jag inte gjort.
Jag svär. Bore bet mig så illa att barnkvoten numera är fylld.
Jag linkade in i castle de Linné och livslusten som spirat i mitt kycklingbröst, den var borta.
Jag övervägde att svälja en näve aska, men kom sen på sämre tankar. ”Jag nätshoppar”. Ja, precis så tänkte jag, samtidigt som jag lirkade fram mitt guldpläterade mastercard.
Det finns mycket att konsumera på nätet, och jag fann mig villrådig. Jag kände något som skulle kunna kallas för glädje, eller kanske förväntan, men snabbare än Luke den lycklige så påminde jag mig själv om att det handlade om destruktion.
Jag ljudade ” Mmmmiiikaeelll, på vilket sätt kan du aga dig själv hårdast”?
Jag fann svaret enkelt.
Köp en gloria till sataniskt överpris.
”So let it be written so let it be done”
(japp, den som kan sin råkkenråll vet att jag citerade en meatloaf låt. Gu vad duktig du är ! )
Här gör jag en svepande manöver och antar trollkarlens gestalt.
Håll i pungen för nu åker vi!
Råkar du sakna en pung, så vill jag först säga grattis, men även poängtera att jag naturligtvis har ett genustänk, jag säger bara pung i farten.
Det är mitt favoritord.
Så, vart var jag?
Jo, jag trollar och helt plötsligt har jag fått min gloria. Jag vet. Det är helgalet. Så snabb är inte postombudet. Det är därför jag trollade.
Denna gloria skall göra mig from som ett fromt lamm. Glorian skall få mig till att nöta rumpa på kykbänkar, öronen till att lyssna på så tråkiga mässor att de skrumpnar ihop och dör.
Jag skall även anlägga ett riktigt religiöst utseende och ta död på all kreativitet som pumpar runt i mina åderförkalkade vener.
Jag tänker att det är det elakaste jag kan åsaka mig själv. Att bli något som jag inte är.
Visst är det fiffigt?
Jag skall även anlägga massivt med dåligt religiöst samvete. Luther skall ständigt sitta på min axel och påtala att jag är en syndare.
Men jag lovar. Börjar han viska antisemitisk smörja, då klår jag upp honom.
Du måste förstå.
Det finns faktiskt folk som kallar sådana som mig för avfälling.
Ja, det är säkert.
Det är ju tokroligt.
Jag pratade ju med Gud senast i morse ju.
Vad han sa?
Nja.
Han sa inte så mycket, men jag såg honom.
Han låg och sov så sött både i flickrummet och i min säng. Han log mot mig. Och jollrade.
Jag såg Gud i mina små barn.
Jag såg Guds nåd och kärlek i dessa oskyldiga varelser.
Detta är långt från den tunga teologin jag försöker förstå, och det är nog närmare sanningen. Plötsligt förstår jag något annat.
Gud kräver ingen gloria.
Gud vill nog bara att jag pratar med honom.
(ja, jag säger honom av gammal vana.Inget annat patriarkalt tjosan)
Jag tror, utan att veta, att Gud säger
-” Mikkeyboy. Vad sysslar du med? Släng glorian åt Helvete, vi är polare du och jag. Strunta i vad Religiöst folk tycker och tänker. Tro på mig.
Jag tror på dig. ”
Självklart lyder jag min President, och glorian jag beställde ligger nu i papperskorgen.
Det känns faktiskt bättre.
Vill du veta en sak?
Du kanske inte tror på Gud.
Men jag är säker på att han tror på dig!
Som ett amen i kyrkan och skål på krogen avrundar vi här. Betänk dock att Bore bet mig illa i snabeln, så risk finnes att jag är temporärt vid mina sinnes fulla bruk.
