Berno hade slaskpattar. Jo, de slaskade, daskade, smaskade
rejält då han stod där på löpbandet.
Överlag var Berno luddig i konturerna.
Trivselkilon sade Berno.
Överflödskilon sade Doktorn.
Fet som en jävla gris sade hustrun.
Berno tyckte förvisso att hustruns ord var en aning hårda, men i djupet av sitt isterhjärta visste han att hon hade rätt.
För kärlekens skull.
Berno gjorde denna enkla mening till ett mantra där på löpbandet.
För kärlekens skull.
Slaskpattarna daskade honom i ansiktet och alltsammans var ett lidande.
Bernos kollega Donny skrattade rått men inte alls hjärtligt, då han hörde ordet slaskpattar.
Berno försökte förklara att det inte var Bernos som myntat det uttrycket, utan den ömma hustrun.
-” Jo nog faen hade hon blivit öm” fräste Donny, och syftade på att han gett kvinnan ifråga stryk, om det varit Donnys manboobs som hånats på detta vis.
Precis här blev Berno förvirrad.
Hade han inte slaskpattar?
Var den onda i dramat hans hustru?
Mest av allt undrade ändå Berno, att om han inte hade slaskpattar, vad hade han då?
Donny var ju på det klara med det.- ” Hä inget annat än määnboobs”
Tänk vad skönt, filosoferade Berno, tänk vad skönt det måste
vara att va så självklart självsäker som Donny.
Ja, Berno nästintill avgudade Donny.
Han var som så fin. rakt igenom.
Det tyckte Berno.
Från djupet av sitt isterhjärta.
Uppjagad av Donnys ord, nästan sparkade Berno in dörren.
Nu Jävlar skulle kärringen få höra ett och annat.
Hustrun tappade nästan sjufemman i golvet då dörren brakade upp.
– ”Jag har inga slaskpattar!!”
Berno flämtade tungt, och ansiktet hade antagit samma kulör som
kvisttomaten han såg ligga på skärbrädan.
-” Jag har inga slaskpattar”
Hustrun tog sig en rejäl sluring. Torkade sig om munnen med baksidan av handen. Satte ömt ned sjufeman på bordet och tog till orda.
– ” Så vad har min herre då, om jag får fråga?”
Berno kände hur modet sjönk. Hur han plötsligt blev 12 år igen.
Han vred på sig, och med en röst som inte alls var grov och mörk som Donnys, utan liten, spräcklig och tunn, pep han så fram
– ” Määnbobs” Jag har määnboobs”
Gensvaret blev som väntat.
Hustrun klappade i händerna i ren och pur skadeglädje.
Hon tjöt så det pep i astmabröstet.
– ” Määnboobs?!”
Snabbare än fantomens hund Devils respons vid utdelat kommando, så kasta hon sig på telefonen.
Ja, detta var innan de sociala medierna gjort sitt intrång, och ordet facebook skulle klingat vulgärt i var mans öron.
Så, där blev hon sittande, och inom loppet av ett par timmar så visste
hela bekantskapskretsen om att Berno hade dehäringa määnboobsen.
Den kvällen då Berno precis avslutat kvällstoaletten och stod framför spegeln, så tänkte han att det här med kärlek var svårt.
Att priset han fick betala för att hålla kvinnan sin nöjd, tillsist ändå genererade mestadels elaka gnägg.
Berno tänkte att han ändå kanske hade slaskpattar, men faktum var att han aldrig grinat över det.
Ja, tills han blev upplyst om att det var slaskpattar då.
Innan dess hade han bara tänkt att det var hans pectoralis, och att de måhända var stöpta i en , eh..toppig modelur,
inte så mycket att orda om helt enkelt.
Nu visste han.
De små tissebönorna som lurade under fettvalkarna, de var inte söta såsom han själv trott. Inte ens määnboobs kunde hon unna honom.
Det var riktigt illa.
Berno tänkte att det var bättre innan han blev upplyst.
Han tänkte att livet var gråare nu.
Men mest av allt tänkte han att det där förbannade löpbandet, det tänkte han aldrig mer besöka.
Han slöt sina ögon och försökte komma till ro, men på nedervåningen hörde
han hur hustrun alltjämt gnäggade i telefonen. Elaka skrin och tunga
stampanden från hennes fötter, ja, han visste hur det såg ut.
Hur hon exalterad bortom kontroll njöt av att berätta om sin make.
Berno.
Han visste även att hon snart fyllnat till, och att snart skulle hennes ulltofflor bytas ut mot ballerina tofflorna.
De där med spetsig topp.
han visste att det bara var en tidsfråga innan sovrumsdörren skulle
öppnas, och hur hennes sluddriga röst skulle väsa fram
” Berno…Nu kommer mamma”
Sedan skulle skulle kroppen vara full i blåmärken, som Berno skulle skylla på hårt tränande.
Vilken man skulle erkänna att han fick stryk av sin hustru liksom?
Berno visste.
Ja han verkligen visste, att om han haft määnboobs, då hade det gjort skillnad. För määnboobs, de sitter på en man. En karl. Ett råsälle som Donny.
Men
Slaskpattar
vad sitter de på?
Berno kände en tår sakta strila nedför kinden, och han tänkte att
inte ens det, ett par rediga määnboobs kunde han åstakomma här i livet.
Ja, det var sorgligt alltsammans.
Han drog täcket över huvudet, och i ett försök att tänka åtminstode en positiv tanke, så tänkte han att det var ändå inte alla karlar som
kunde använda sin egen slaskpatte som tröstnapp.
Sug på den du, mumlade han fram ivrigt torrdiande sig självt.
