Så kom dagen efter dagen före.
Visst är det repetativt?
Här skulle man kunna angripa sig själv med nedvärderande kommentarer som
” Jahapp. Samma visa idag igen. När ska du göra nåt vettigt av ditt liv, hur länge ska drömmarna och visioner få förbli justprecisexakt drömmar och visioner. Herregud, vakna människa”
Innan vi somnar av tristess, lite poesi –
Ralf funderade, var gång han satt och lapade sol,
om det var nu, om detta var stunden, kräftan skulle ta honom?
Ralf var blekfet och leverfläckarna på hans hud påminde om sommaren -81, då far hade fräst lössnus i handfatet.
Men Ralf ville, han ville så innerligt hamna på en idolposter på en vägg i ett flickrum. Ett flickrum där drömmar föddes för att dö.
-” Du är inte klok”, sade han hustru
– ” Jag är en människa av kött och blod”, svarade Ralf.
” Precis som Markus Schenkenberg””
Nu såg jag i min trollkula att du, ja, just du, rynkade på tryffelnosen, och mumlade ” det där var ju inte poesi”
Jag replikerar att för MIG är det poetiskt så jag får rysningar över hela kroppen. Skönheten ligger i betraktarens ögon. Den måste du väl ha hört?
Nämen det är sant. Jag låg i fosterställning hela natten.
Ångesten över att jag i går skrev ordet snopp, fast i vulgärt vuxenformat
höll mig vaken, och jag är på snudden att påstå att Lucifer tassade ute på altanen.
Jag skojar nu.
Jag är inte avfälling för det.
Jag är inte heller ambassadör för RFSU alt. RFSL. Jag bryr mig egentligen lika lite i frågan som jag bryr mig i huruvida Ford mondeo är att föredra framför exempelvis en gammal V70.
Men jag bryr mig i religiöst gnäbb och gnabb och det hära pekandet
med de små änglafeta kerubiska slash heligare än du fingrarna.
Det får mig att må illa och jag blir uppretad och provocerad av människans dumhet.
Om ordet kokukok ( ja det stämmer, kodade det med sjörövarspråket. Fiffigt va?) får EN endaste att bli irriterad så har jag lyckats.
För irritation är en emotion, och först när en människa KÄNNER något, så kan man föra ett resonemang.
Annars är man ju blott en dö firre som flyter medströms utan att bry sig ett smack om ens åsikt har botten.
Jag bryr mig föga i homosexdebatten. Av den enkla anledningen att det är inte ens en fråga för mig.
Är jag pappa?
Du förstår poängen.
MEN.
Jag är så vansinnigt intressearad av Messias, och jag tänker att
mitt mission är just detta. Messias.
Och när jag upplever att han blir nedsvärtad, då ylar jag.
Som en ArgVarg.
Om jag har rätt?
hur ska jag veta det?
Ingen aning.
Men jag tror.
Alldeles oavsett om Messias finns eller inte, är det iallafall
totalt förkastligt att särbehadla människor bara för att Ulrik gillar Arne och Märt inte gillar Bärt.
Så.
För den högre sakens skull.
Pung på dig, eller om vi skola vara internationella
– Fuck.
