1/
Det var fredag afton, då Kånny satte ett stycke isterband i halsen. Först då ansiktet börjat skifta i blått, förstod hans hustru att han inte skojade april.
Efter några kraftfulla slag mellan Kånnys skulderblad, lossnade den för hastigt svalda isterbandbiten, och likt en missil
ämnad total förstörelse, flög den ut ur Kånnys mun och orsakade en fettfläck på den nya tapeten.
Kånny som lurat döden denna afton kom till insikt om livets bräcklighet, och lade därför ingen större vikt vid en förstörd tapet. Trots att hustrun beklagade sig, kunde de ändå enas om att isterbandet var den enda att beskylla.
Då Kånny och hans hustru förenades den natten, kunde hon inte undanfly tanken på att Kånnys mandom faktiskt liknade ett isterband.
Hon älskade sin make helt utan passion därefter.
2/
Kråkor hackar i kattbarnens ögon, där de ligger fastfrusna i den av frost, vita marken.
Oktober som blev november och december. Höst som blev januari och isande midvinter.
Isande skoningslös, mot kattbarn, människobarn och kråkor.
Arma människospillror. Ingen är hel.
Lycka är en illusion som jagas , och hittas i bråkdelar av den oändliga tid som är tristess och apati.
Du skrattade en sommar.
Vem minns detta då tid förvandlat ungdom till demens och vuxenblöja?
Kråkor hackar i den fastfrusna kroppen.
Här finns inget liv annat än i de blodiga näbbarnas karvande i död vävnad.
Jag ser den bleka solen gömma sig åter, och jag tänker att det är
djupt sorgligt att vi alla ska vara döda så mycket längre än vi får leva.
3/
En dag då prosten satt och tömde sin tarm, kom tvivel över honom.
Han började fundera på huruvida Judas Iskariot var predestinerad sitt sitt grymma öde, och mitt i en riktig tung krystknyst så upplevde prosten Guds totala frånvaro.
I samma stund prostens rumpa blev blöt av plumset, skickade han i väg ett sms till kyrkans högsta man, där han sade upp sig med omedelbar verkan.
Svettpärlor bröt fram i prostens panna, och han tänkte att hård mage måste vara hans personliga golgata.
Snart vibrerade det i telefonen samtidigt som den gav ifrån sig ett skärande ljud.
Prosten tänkte som så, att eftersom han nu var utanför nåden, så kunde han likaväl nyttja dessa vibrationer till total självbefläckelse.
Ja, så gick det till då kyrkans högsta man gav prosten bra vibrationer.
4/
Efter moget övervägande, begravde Efraim sin smärta i en calzone.
Då ostens sälta spelade upp en harmonisk melodi, precis på rätt smaklök, fann Efraim att smärtan högst troligt ändå var en överdrift.
Efraim rapade ljudligt, och så snart odören letade sig in i näsborrarna, förstod han att ingen ost i världen kunde frigöra honom från de bojor som fjättrat honom så länge.
Det var inte Siw Abrahamssons fel att det blev som det blev, sade
Efraim i rätten.Dessvärre hjälpte detta inte den arma Siw Abrahamsson, som med nöd och näppe överlevt den serie av slag som Efraim utdelat, då Siw Abrahamsson, vänligt men bestämt påtalat att Efraim påminnde henne om hennes 80-tal.
Siw Abrahamsson hade aldrig hunnit utveckla sitt resonemang
om hur Efraim liknade en gäst i Jacobs stege, innan Efraim blivit svart i blicken, ” Du ska få se på flygande Jakob” hade han, enligt vittne vrålat, och därefter gått loss på Siw Abrahamsson.
– ”Förlåt” hade Efraim snyftat i rätten. ” jag bara klarar inte av att bli kallad ananas”
Siw Abrahamsson kunde inte förlåta. Hon kunde ingenting.
Annat än att ligga på rygg och lyssna på Kikki Dee´s ”Bra vibrationer” från morgon till kväll.
