Kalle är laktosintolerant och utesluter således produkter som inte är laktosfria. När Kalle går på affären studerar han nogrant de produkter han ämnar köpa. Allt för att minimera risken att få med sig något han inte tål.
Kalle har lärt sig detta. Annars får han magont.
Kalle får lite hjälp på traven, för i affären så finns hela hyllplan som är öronmärkta för laktosfritt. Snyggt och prydligt.
Huvudansvaret ligger ändå på Kalle dock. Det är Kalles ansvar att läsa på förpackningen, för att vara säker på att det är en laktosfri produkt och inte en som innehåller laktos, som så att säga hamnat fel.
Pelle hade byggt hela vintern på sin motorcykel,
så kommer barmarken och det är dags för besiktning.
Pelle åker dit, och får körförbud.
Pelle har inte tagit reda på hur saker och ting ska vara på just hans motorcykel för att klara besiktningen, utan mest satt ihop det så det såg fräsigt ut.
Pelle ville bara att hojen skulle se lika fräsig ut som kompisens, och kompisens båge gick ju rätt igenom utan nedslag.
Den stora skillnaden, och nu bortser vi från faktumet att de körde två helt olika märken, var att kompisen kunde detta med att skruva, medan Pelle mest improviserade sig fram.
Rune var nykter alkoholist. Han älskade öl, och han hatade öl på samma gång. Därför drack inte Rune alkohol. Såsom tex öl.
Däremot hände det ibland att Rune köpte sig alkoholfri öl, då han fann smaken helt okej.
En sommarkväll blev Rune bjuden på partaj. Värden kände Rune och hade därför införskaffat sig några buteljer alkoholfri bira till Rune. Ja, det var iallafall vad han hade sagt till Rune.
När han nu så fick syn på Rune så tappade han upp ovan beskrivna dryck i ett plastglas, skyndade mor Rune med ett glatt- ”Välkommen.”
Rune kände värden. Mycket väl faktiskt. Rune visste att denne var känd för sina practical jokes bland sina vänner, och särskilt mot Rune. De tu delade många minnen från episka fylleslag tillsammans som de skrattat gott åt genom åren.
Rune visste att kamraten på sätt och vis sörjde förlusten av sin forne dryckesbroder.
Berit hade gått och blivit frälst. Hon gick till kyrkan och fick höra att dop, genom nedsänkning var det enda rätta, samt att tungotal var en gåva att eftersträva. Ja, om man läste mellan raderna så var faktiskt detta med tungotalet ett bevis på att man blivit andedöpt. Och det borde man ju vara.
Då Berit en dag står utanför kyrkan och röker en cigg innan mötet började, så tycker hon sig få blickar kastade på sig. Till sist tager så en syster i församlingen Berit avsides, och påtalar lite försiktigt att kroppen är ett tempel för den helige ande.
Folke har gått på bibelskola. Där fick han lära sig att männen har kort hår och gärna kostym. Kvinnorna skulle vara klädda, värdiga sin kallelse.
Folke fick även höra att Jesus hade varit förmögen. Folke hade först förkastat detta, men så fick han med egna ögon se ett bibelcitat där det stod att soldaterna ( i samband med korsfästelsen) kastade lott om Jesus mantel istället för att dela den mitt itu. En dyr mantel förstörde man helt enkelt inte. Jesus gick faktiskt iklädd dåtidens Armani.
Folke brukade betona att den som ber, den får, faktiskt nästan allt den ber om. Dock behöver man ha tro för detta. Man måste be ordentligt.
Ber man dåligt, så blir det klena bönesvar.
Folke hade läst detta själv. I Bibeln.
Dumheter snäste Sune. -” Folke, du läser bibeln som fan själv” Ja, så sade Sune i ett hetsigt utfall mot Folkes ( I Sunes ögon) bristfälliga teologi.
Sedan följde en lång utläggning om vikten av att sätta saker och ting i rätt kontext, tid och rum, kulturella, etniska perspektiv och bla bla bla.
Berit sög med frenesi på sin giftpinne samtidigt som hon hörde Folke och Sune gräla.
” Av nåd är jag frälst ha-le-lu-ja” sjöng hon i sitt nikotinförfallande tempel.
Systern som förmanat Berit, tänkte att det var lika illa ställt med Folke och Sune som med Berit. Hon ansåg att de bägge två använde bibeln som slagträ för sina(perverterade) tolkningar som passade deras egna, högst privata små önskelistor om hur Gud är eller ska vara.
”Det som står skrivet, det står skrivet” tänkte systern som själv inte kunde förklara varför manteln lottades ut, men eftersom det inte stod någon annanstans i skriften att Jesus var rik, så var det nog bara som så att soldaterna såg manteln som en (vulgär) trofé.
Kallekillen, han som inte tål laktos, han kan detta med vad som är laktosfritt, ty tager han fel, så blir det precisexakt som för vargen då han snodde dunderhonung av Bamse. Magont.Därför vet Kalle en hel del om laktosfri kost.
Pelle med motorcykeln, han insåg efter ett tag, att han inte kunde rikta sin vrede och besvikelse mot besiktningsmannen. Det var obefogat, ty denne hade rätt, och Pelle hade fel. En Honda är inte en Triumph. Samma eftermiddag googlade Pelle -honda-
och innan veckans slut hade han kommit över en hel hög av information om hondabyggen. Han såg att han varit en slarver från början till slut.
Rune, det forna fyllesvinet, tja…huruvida han numera bökar runt i missär eller inte, förtäljer inte denna historia. Moralkakan torde ändå vara något istil med att – man intager inte något som man med säkerhet inte kan identifiera.
Snipp snapp snut, så var sagan slut, skulle vara trevligt att skriva, men först måste tjattret framför Guds hus lugna ned sig.
Ty om man lyssnar noga, så kan man fortfarande höra alla Sune , alla Folke , alla systrar som förmanar.Spetsar man öronen ytterligare så hör man att de är uppbackade av en entonig sång från en rökande gammal skata som kraxar om nåd och ha-le-lu-ja.
Förvisso. Det står i bibeln en hel del om domen, men Jesus, han benådade tjyvar och banditer.
Måhända står det att nåden är gratis, men vore det inte på sin plats att läsa instruktionsboken grundligt innan man gnyr på någon vars åsikter skiljer sig från ens egna?
För, gäller nåden Sune, så gäller den garanterat även
för den med nikotingult tempel, och faktum är nog att inte en endaste går igenom besiktningen. Oavsett om vi kan instruktionsboken utan och innan.
Inte utan nåden.
Kanske är vi som Rune allesammans. Var dag en kamp för att göra de goda valen ( vad de nu är för oss). Att ständigt exponeras inför det som vi med säkerhet inte kan identifiera?
Jesus sade att vi ska först plocka bort bjälken ur vårt eget öga innan vi kan påtala att vår medmänniska har en flisa i sitt.
En livstids arbete bara där.
Ja, det sista stycket är vi nog alla och envar ganska benägna att glömma bort trots att det är liksom hela grejen i alla våra tankar, fördomar, förutfattade meningar om våra medmänniskor, olyckssystrar och bröder. Så sant som det är skrivet kloke kusin.