Fanatism, och fanatism betraktat som svag tobak, är oftas mest skrattretande.
Missförstå mig rätt. Man skall inte skratta ÅT någon, utan MED.
Detta är vad man brukar kalla hyggligt beteende.

Men du har säker sett dem, de häringa nyfrälst rödbrusiga med svettig blick. Man liksom ser på hela uppenbarelsen att här snackar vi högt ovan molnen frälst.

Tillåt mig poängtera att frälst kan man vara på mången ting, och med detta sagt så åsyftast icket religiös frälsning alléna.
( Jag vet. Vi kan disskutera ordets frälst mening i sin minsta byggsten. Men, fuck it. Du hajjar att jag hajjar att vi hajjar. Allright?)

Då man har med dessa fanatiker att göra så vet vi att detta blott är harmlöst. Irritirande måhända, men totalt ofarligt.

Fanatism, och fanatism med stark tobak är livsfarlig.
Det är den typen av fanatism som skövlar människoliv. Religiös fanatism
är ren djävulskap. Det är något annat. Den typen av fanatism är människofientlig och skall bekämpas med alla goda krafter.

Det är skillnad på fanatism och fanatism.
Det är skillnad på fanatism och en övertygelse så stark att man går i döden för den. Den övertygade kan emellertid missuppfattas för att vara en fanatiker, en oresonlig hjärntvättad lymmel.

Särskilt då det gäller de religiösa domänerna.

Religiös fanatism i sin fulaste kostym. Vi vet vad det är.

Känner du till Belteshassar?
En hel bok i gamla testamentet bär hans namn.
Daniels bok. Belteshassar var det Babyloniska namn han blev
tilldelad av Nebukadnessar II, då Daniel var fånge hos denne.

Iallafall, Danne hade två kamrades som även de var fångar.
För att hålla nere mängden text så forcerar vi här.
För den som vill läsa texterna i sin helhet hänvisas till Daniels bok, och för detta inlägg ,Kapitel 1-3.

Nebukadnessar som vi härmed namnger Nebbe drömde en riktikt ruskig dröm.
Let the play begin.

Nebbe -” Whooaa aj aj aj aj buff. Shit vilken läbbig dröm jag drömde. Kalla hit trollkalle och varenda spågubbe som finnes”.( Här skall vi då veta att Danne tillskrevs titeln väldigt vis, så han finns med bland de som Nebbe sedemera skall göra slarvfärs utav)

Trollkalle och Spågubbe ” At your service”

Nebbe ” Tala om för mig VAD jag drömt och VAD det betyder. Annars hackar jag er i stycken”
Trollkalle och spågubbe ” Nej men det är omöjligt om du inte säger VAD du drömt först”
Nebbe ” Wroooom” ( jepp. han startar sin motorsåg här. Trots att förbränningsmotorn inte ens var uppfunnen. Fräsigt va?)

Danne ” Yo Nebbe. Try me. You might like it”
( Danne hade av Gud, inte av Kenta om du nu trodde det, fått reda på både dröm och betydelse)

Raskt hoppar vi vidare. Detaljerna hittar du på ovannämnt ställe.

Nebbe ” Danne, ( Jag vet. Nebbe borde sagt Besse, men konstnärlig frihet
tillåter viss modifikation)
Danne, min vän. Din Gud är störst”.

Sedan lät Nebbe allt folk få veta detta. Dannes Gud är störst.

Vad som sedan hände är märkligt. Trots Nebbes hyllningar så lät han snart bygga en stor staty, och menade att så snart allt folk hörde ljudet av smattrande dubbelkaggar och koskällor, så skulle alla knäböja och tillbe denne staty. Annars skulle man bli grillad i ugnen.

Detta gjorde de. Alla utom Danne och hans homeboys.
Nebbe, som alldeles nyligen hyllat Danne och dennes Gud, blev nu skogstokig och ylade ”barbequetime!”
Fanatism eller övertygelse?
Lyssna till dessa ord från Danne och hans kamrater.

Daniel 3:17-18 ”17Om den Gud som vi dyrkar kan rädda oss ur den brinnande ugnen och ur ditt våld, konung, så räddar han oss. 18Om inte, skall du veta att vi ändå aldrig kommer att dyrka dina gudar eller tillbe den gyllene staty som du har rest.”

Vad är det som händer här?
Jo, Danne och kamraterna vägrar böja sig inför Nebbes låtsasgud.
Här ser vi inga maskerade ansikten, inga hytta nävar, ingen stenkastning, inget våld. Vi ser tre grabbar som deklarerar sin övertygelse.
Inte bara att de vägrar, och kalkylerar med att bli räddade. De vägrar även om Gud INTE skulle hjälpa dem.

De här killarna visade ryggrad, höll fast vid sin tro och övertygelse alldeles oavsett hur det skulle sluta.

Total kompromisslöshet inför det som var fel.

Fanatism eller övertygelse?

Vill du veta slutet?
Daniels bok kapitel 1-3.

Keep the faith.

Min mor brukar säga att jag som liten slog på kastruller.
Jag vet inte om detta stämmer, då jag själv inte
har något minne utav det.

Senare i livet så blev jag trummis, och sysslade med detta i
tjugo år.
Min mor brukade säga att jag som liten slog på kastruller, och
man skulle härmed kunna se ett mönster.

Jag kan inte riktigt komma ihåg årtalet för berättelsen som nu följer,
men jag vill minnas att jag var kring 11 år. Året borde således varit 1984. Jag köpte mitt första trumset som 12 åring, och detta var iallafall innan.

Min mor brukar säga att jag som liten slog på kastruller. Om detta har jag inget minne, men jag vet att jag lite senare hett och intensivt önskade mig ett trumset.

Så vi förflyttar oss till december 1984.
Som ungar brukar göra, så längtade jag till julafton.
Mina föräldrar hintade lite om årets julklapp, julklappen med stort J.

Ett trumset, tänkte jag.

Då jag ”fiskade” efter information, som jag hoppades skulle verifiera att det faktiskt var ett trumset, så minns jag att informationen var synnerligen diffus.
Det var något stort, och samtidigt så rymdes det i ett kuvert.

Dagarna fram till julafton var olidliga.
Något stort- ett trumset, men samtidigt så litet så det rymdes i ett kuvert?..var det kanske pengar till ett trumset?

Så kom då dagen med stort J.

Mycket riktigt så var det ett litet kuvert, och med spänning och entuiasm så öppnades då detta kuvert.
I kuvertet låg ett fotografi.

På en afrikansk….pojke.

Först monumental besvikelse, följd av ett stort fett frågetecken.

I julklapp hade.jag.fått.ett.fadderbarn.

Den här afrikanska pojken satt sedan uppnålad på min vägg.
Jag minns inte hans namn. Jag minns däremot att hundra kronor i månaden skulle han ha. Gärna ett brev nång gång emellanåt.

Han gav mig så otroligt dåligt samvete.
Han hängde där på min vägg, pojken jag inte minns namnet på. Pojken som jag aldrig skickade något brev till, och hur det blev med den här hundringen kan jag inte komma ihåg.

Så här långt senare kan jag tänka på den här bisarra julklappen och skratta åt det. Jag vet att mina föräldrar ville väl. Jag vet att de förmodligen ville lära mig något. Ja, min syster med, för hon fick även hon ett afrikanskt fadderbarn, men det blev ju totalgalet alltsammans.

Nu vet jag att mina föräldrar kikar in på den här bloggen ibland, och hallå, ta inte illa vid er, men det var ju crazybananas.

Vi flyttade senare, och jag vet fortfarande inte idag vad som blev av fotot på den lille pojken som var i min ålder. Idag, om han lever, så är han en medelålders gubbtjyv precis som jag. Undra om han någonsin visste om att i värmland så satt han uppnålad på en snorvalps vägg?
En valp som med djup besvikelse tänkte att han fick en afrikansk unge istället för ett trumset.

Visst är det väl så, att då våra förväntningar
inte infrias så blir vi besvikna?
Då var jag djupt besviken på mina föräldrar, idag blir jag oftast besviken på mig själv.
På hur jag agerar, eller inte agerar. På min fortfarande ,kanske barnsliga reaktion då det jag vill och önskar inte inträffar.

På många sätt och vis är jag fortfarande en unge, bara det att jag är 40 år om några månader, och att jag nu själv har tre ungar.
Jag vet i teorin hur jag BÖR och BORDE hantera livets motgångar, men
alltsomoftast så transformeras jag till en besviken unge som
känner sig förbisedd och orättvist behandlad.

Det är märkligt. Ja, detta att man vet, men inte förmår sig till.

Förr var jag ofta otroligt besviken på Gud, men om jag lärt mig något i detta liv så är det faktiskt att inte projicera besvikelsen på denne.
Människor däremot gör mig ofta besviken. Jag förväntar mig kanske för mycket, hoppas på att människor ska öppna dörrar och inte stänga dem.

Jag hoppas det gick bra för den häringe afrikanska pojken, och jag vet att det var en godhjärtad handling från mina föräldrar.

Ibland kan rätt bara bli så fel.

Senare i livet så ägde jag en massa trumset, och musiken var mitt allt.
En bra batterist bör behärska flera stilar, iallafall om denne arbetar som studiomusiker. Huruvida jag var bra eller inte, får andra avgöra, däremot vet jag med 100% säkerhet att afrikanska rytmer behärskade jag aldrig.

Detta har naturligtvis ingenting alls att göra med någonting, annat än att det knöt ihop säcken, eller kanske förseglade kuvertet, på ett berättartekniskt stiligt vis.

Jag vet!
Briljant titel.
Inte bara är den en snygg fortsättning på det tidigare inläggets tema, utan som du även noterar. Det är på rim!

Herrejösses. Jag kan snart titulera mig poet.

Många förkastar Gud och Jesus, hävdar att detta är sagor och fabler, och detta är givetvis helt i sin ordning. På många sätt och vis en sund och nykter inställning.

Så, vi leker en stund med tanken att du sitter på en brygga. Det är en ljummen sommarkväll, faktsikt första kvällen på din semester. Solen gassar och vattnet ligger helt spegelblankt.
Du fixerar din blick på det rödvita flötet några meter ut från bryggan.

Du har valt den här bryggan med omsorg. Du har fått höra att är det någonstans du kan dra upp stora aborrar, så är det här. Du har t.o.m kontrollera med rätt instans, att detta är en levande, toxinfri sjö.
Timmarna går.
Inte en tillstymnelse till napp.
Till sist ger du upp.

Så återvänder du nästa kväll. Och nästa. Och nästa.
Till sist har hela semestern gått, och du har inte fått en endast fisk. Faktiskt inte ett endaste napp.

Kan du hävda att det inte finns fisk i sjön?
Kan du med säkerhet påstå att denna sjö är helt utan fisk?

”There is no fish”

Nä.

Hade du hoppat i plurret, utrustad med syrgastub och övrigadykateraljersomjagintevetvaddeheterförjagärintedykare , så hade du
sett fisk.
Kanske inte alls de stora feta aborrarna som utlovats, men eftersom sjön inte är död, så hade du sett fisk om du sökt igenom hela sjön.
Även om du blott fann en ynka liten mört, så hade påståendet ” det finns ingen fisk” varit förkastligt.

Jag menar således att det inte bara är dumt, utan även ignorant att påstå att det inte finns en Gud, för HUR ska en människa kunna veta det?
Finns det en endaste människa som utforskat samtliga hörn och vrår i det gigantiska universum?

Jag tror, utan att veta ett skvatt (hur skulle jag kunna det?)
att söker man inte, då finner man inte heller.
Skall man yttra påståenden som -” Bibeln är en samling fabler” då
är min orubbliga åsikt- ”läs först hela bibeln”

Hur många har gjort det?
Har du?

Först då man samlat all fakta man kan samla, och därefter analyserat denna fakta så kan man möjligtvis slå klubban i bordet och deklarera en slutsats.
En människa med ett visst mått av ödmjukhet skulle nog i detta fall yttra ” Jag vet inte, men jag tror nog att Gud inte finns”

Givetvis gäller det motsatta.
Religiöst folk beter sig ofta lika ignorant de med.
De här bibelbankarna, som vill hammra in sina åsikter och sin tro i folk.
Få saker provocerar mig så mycket som människor som använder väl valda
bibelcitat för att styrka sina egna åsikter.

Istället för att ta upp tid och utrymme för exempel på detta så hänvisar jag till tidigare skrivna inlägg av den eminente skribenten ArgVarg. Här på folkbladet. Ett återkommande exempel på religiöst förtryck är bl.a hur folk citerar bibeln för att platta till de homosexuella. Allt -in the name of God.
Jag säger samma sak här. Läs hela bibeln. Lösryck INGET ur sin kontext. Kom sen och säg hur någonting faktiskt är.

Det brukar säga att det inte är ens fel att två träter.
Ateisten och den religiöse är lika goda kålsupare bägge två.
Intoleranta, ignoranta, och ibland militanta i sin debatt.

(Vad är kålsupare för ord egentligen? Det vore precis just nu det skulle sitta fint att vara lingvistiker.)

Så återvänder du till fiskebryggan.
Du har ej införskaffat dykardräkt, men istället fyllt hela cykelkärran med dynamit.
Jag vet. det är en drastisk åtgärd, men eftersom du kastat bort hela semestern utan en endaste firre, så kan du här åberopa temporär sinnesförvirring.
Du bara måste veta.
Är sjön utan fisk?

Efter ett kabooooooom som orsakar små tsunamis i den lilla sjön, så lägger sig så lugnet åter. Utrustad med kikare spanar du ut på den blanka vattenytan. Och där, där ser du nu hur vita fiskbukar pluppar upp från djupet.
Sprängkraften i dynamiten fick till sist besvara din fråga.

OM Gud finns, så tål det att prövas.
Hårt. Skoningslöst.
Börja med att spräng den uppfattning du har om Gud.
Sök sedan bland skärvorna om något bestått.

Om du sökt. Jag menar sökt, om du sprängt sönder varenda argument du själv burit på och därefter sprängt sönder de religiösa argumenten, först då, i min bok, kan du fälla åsikter som har någon form av tyngd.

Annars är utttalandena fjäderlätta.

Jag vet inte om Gud finns. Hur ska jag kunna veta eller inte veta det?
Men jag tror det.
Jag tror det tillräckligt mycket för att var dag spränga min Gudsuppfattning.
Jag försöker spränga sönder sånt som jag betror mig veta, för att inte fastna i religiöst tänk. I människopåfund.

Om jag lyckas?

Vete fan.

Responderade du illa vid att en liiiiten svordom slank in?
Varför då?
För att kristet folk icke ämnar bruka svordomar?
Varför då?
Vem har sagt det?

Missbruka inte Herrens namn står det skrivet.

Är du med?

Blev du illa till mods för en svordom, så beror det antingen på att
du tillhör typen som slänger första stenen, eller så är du så religiös så du glömt att religion dödar.
Jag har en granat du kan få låna. Time 4 some action?
Du hajjar.

Jesus ( jag väljer att kalla honom Jesus för enkelhetens skull), Jesus själv säger ju :Matt 7:7 ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”

Egentligen är det busenkelt.
Inte springer man ut i kantarellskogen, sätter sig på en stubbe och väntar på att herr kantarell plötsligt placerar sig framför fötterna.
Jag har letat lite svamp, och jag hittar dem sällan.
Det beror ju inte på att de inte finns. Det beror på att jag har dåligt tålamod och dålig kunskap om vart jag ska söka dem.

Jag kan omöjligt klandra någon annan än mig själv för att jag aldrig får äta smörstekt kantarell.

Så, du är ateist?
Du är av åsikten att Gud inte finns.

Fråga.
Har du sökt, eller har du bestämt dig redan innan för att det blott är korkade svaga människor som tillber en osynlig ickeexisterande Gud?

Jag säger. Spräng Gud. Spräng Gud så som du uppfattar denne , eller INTE uppfattar i detta fall. Spräng allt du hört åt helvete, för kanske hittar du Gud där i ruinerna av dina föreställningar.

Men kom inte och säg att något ÄR, innan du med säkerhet VET.

Jag vet inte något alls egentligen rörande Gud.
Jag bara tror.
För tron har bestått många detonationer i mig.

För tänk om det är för dig, som för mig, att vad som mest sprängs sönder,
trots att siktet var ställt på Gud, är de bojor som vi sitter fjättrade i pga att vi ser människor istället för Gud..

Puh..
Sedan förra inlägget har jag inte sovit en blunt.
Det blev mycket där. Macho (tack) Självgod ( jag bugar)
men det häringa kopplingen till Breivik var bara dumt.
Inte för jag tror mig behöva, men förtydligar blott, för att INGA dumma idéer skola frodas. Liknelsen om korsriddaren, har NATURLIGTVIS ingenting med mördaren och fanatikern ovannämnd att göra.
På fullaste allvar. Det senaste jag mördade var en mört, och då jag betänker saken så lär fiskmördare vara det närmsta en patch med
”man of mayham” jag kommer, och vill komma.
Eller. fel fel fel. I djupet av mitt isterhjärta så tror jag fortfarande
att veganism är det bästa för denna värld.

Nåväl.
Bara så du vet, det du redan vet.

Nog om det.

Fräsig titel på detta inlägg!
Jag är grön av avund på orkestern som kom på den.
Som liten, liten varg så kommer jag ihåg en film där de hängde en stygg lirare.
Vad den ännu styggare bödeln inte visste, det var att den hängde styggingen, innan han blev hängd, hade fört ner ett rör i strupen.
Detta var synnerligen fiffigt, eftersom han då kunde få luft trots att han hängde där och dinglade som en annan julpumla.

Senare i livet så har jag förstått att de flesta hängningar resulterar i att nacken knäcks.

Gud är ju, om han ,hon, det, finns, ett andeväsen.
Gud lär ju då inte ha en nacke som kan knäckas, vilket leder oss till slutsatsen att Gud kan blott kvävas.

Då man undersöker huruvida en människa är att betrakta som psykopat, då
tar man bland annat reda på hur denna människa behandlat djur då denne var liten.
Osedvanlig grymhet mot djur kan vara EN variabel.
Jag tror de flesta ungar varit ganska så grymma, iallafall mot insekter.
Detta är givetvis inte ett beteende som är synonymt med psykopati.
Som unge brukade jag fånga myror. Svarta och röda.
Sedan lade jag dem i en burk, skruvade på locket, och lät dem sedan strida till siste man, eller i detta fall, myra.

De som inte dog i strid, dog givetvis av kvävning.
Jag vet. Det var elakt de lux.
Förlåt alla myror.
En granne där jag växte upp ägde några katter för mycket.
De små oönskade kattungarna som föddes togs av daga genom kvävning i en tät påse. Det var grymt på riktigt.

Om man inte gillar någon så kan man frysa ut denne.
Göra denne osynlig. Till luft.
Utesluta.
Detta är en form av kvävning av ”problem”.

Vill man get rid of God, japp. Man kväver honom.

Kolla detta bibelcitat.
APG 5 ”33 Rådsmedlemmarna blev ursinniga och talade om att döda dem. 34Men då reste sig en av fariseerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var högt aktad av hela folket, och sade till om att männen skulle föras ut ett tag. 35Sedan fortsatte han: ”Israeliter, tänk er för innan ni gör något med de här männen. 36För inte så länge sedan uppträdde Theudas och gav sig ut för att vara något, och han fick säkert fyrahundra anhängare. Men han dödades, och hela skaran som hade följt honom upplöstes och försvann. 37Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades. 38Därför säger jag er nu: lämna de här männen i fred och låt dem gå. Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. 39Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv.”

För att få hela sammanhanget, så rekomenderas att läsa Apostlagärningarna, ty går vi in på detta nu så blir det alldeles för långt inlägg. Min poäng är: Finns inte Gud, så kommer han kvävas. Tystas. Dö ut.

Människors fantasier må vara långlivade, men hur länge kan de bestå?
Om något inte får näring, hur länge kan det överleva?

Det finns folk som använder Gud som maktmedel.
Gud är ett fantastiskt medel för att utöva förtryck , makt och fördömelse med. Det kommer inte bestå. Ingen människa lever för evigt, och förhoppningsvis så blir folk mer upplysta och kan på sikt genomskåda dessa strukturer uppbyggda av just människor.

Om detta är Gud, så hänger denne redan i snaran. Visst finns det fortfarande stor makt i religioner, men ser vi till den kristna religionen så börjar makten rasa. Pelarna som håller upp kollosen vittrar.

Är detta Gud, så är jag med. Häng Gud.
Men den Gud jag försöker tjäna är inte makt och förtryck.
Min mästare är ”snickarjäveln” som frivilligt lät sig korsfästas för att just du skulle få spotta på honom.
Om det är Gud så går det således inte att hänga Gud.
Om det är Gud så kan du, vi, försöka kväva denne men blott inse att vi kämpar mot Gud själv.

Om det är Gud så kan vi alltid försöka hänga honom. För om han klarade av en korsfästning så torde en snara överbemannas den med.

Människors konstruktioner är inte eviga.
Allt man vet då man bygger ett hus, det är att det en dag rasar.
Ett ljus slutar brinna om syret tar slut.
En Gud dör om den inte finns.

Förr eller senare.

Personligen så har jag många många gånger försökt hänga Gud.
Jag har ansträngt mig hårt för att kväva den lilla låga av tro
som jag burit genom livet.
Jag har spottat på denne Jesus.

Ändå, så har jag inte lyckats.

Jag brukar säga, på fullaste allvar, att beviset för mig att
mästaren Kristus existerar, det är för att jag tror.
Finns egentligen ingenting logiskt som talar för att jag skulle
tjäna denne, ändå gör jag det. Eller försöker iallafall.

Jag har inte lyckats hänga Gud, däremot jobbar jag hårt för att hänga
krimskramset, tramset, förtrycket, och nidbilderna av denne Jesus.
Häng den organiserade religionen, och häng den högt så alla ser.

För några år sedan var jag på metalfestivalen -House Of Metal. Jag stod där i publiken och
ämnade lyssna till några låtar med något band.
För ytterligare några år sedan så spelade jag och min orkester på samma festival. Det var faktiskt första året, då festivalen var alldeles nyfödd år 2007. Det var för himla fräsigt.

Ja, inte primärt för att vi spelade, utan för att orkestern, då lyckades dra så mkt folk att det blev fullt i studion.
Hå-hå-ja-ja. Det var en parantes.

Jag stod så i publiken och ämnade begagna mina öron till något band.
Så ser jag ryggtavlan på en snubbe framför mig.

Rädsla, våldförde sig på mig.
Skräck, frös mina lemmar till is.
Panik, då jag insåg att mina dagar var räknade.
Skam, för att jag var den jag var.

En. Kristen.

Du förstår.
Snubben bar en tröja med texten ” Feed the lions with the christians”

Tro mig.
Jag försökte fly.
Men mina ben bar mig inte.
De var spaghetti.
Och vi snackar inte ”al dente”.

Som tur var så var det mörkt, och efter en stund så fick jag kraft
nog att linka iväg mot utgången.
Snabbt klädde jag på mig och åkte hem.

Så nära döden har jag nog aldrig varit.

Men.
Nääääää.

Såklart inte.
Det var bara hittepå alltsammans.

Eller inte allt.
Jag var på House Of Metal, och jag såg den däringa snubben
som bar den där t-shirten.

Jag konstaterar.
Den där snorungen, ville således mata grovkatten…med mig.

Jag tittar i backspegeln och tänker att det var synd att jag inte artigt
pickade honom på axeln. Bugade mig djupt och sade ” Här är jag. Vart har du katten?”

Ja men förstår du vad dumt!?.
Nu vet jag att jag tänkte att det var just en snorvalp som inte visste bättre.

Jag ska besöka House Of Metal i år.
Främst för att beskåda det eminenta bandet Naglfar, men även för att
som gammal musikant, så är det som trevligt att kika runt lite på andra musikanter.
Jag tänker att säkert finns det folk som vill mata diverse djur med sådana som mig. Jag tänker att jag får väl erbjuda dem mina tjänster.

Fair enough.

Ska jag berätta en sak?
Det är inte okej.

Om någon inte gillar Jesus har jag inga problem med det, men om nån
uttrycker åsikter om sådana som jag då, så ska man kunna argumentera för sin sak även med sin käft.
Öga mot öga.

Organiserad religion suger hästballe.
Frifräsar predikanter som mässar så saliven yr där i predikstolen, de får predika bäst de vill, men inte för mig.
Folk som gör pengar på evangeliet, finaniserar nog blott sin enkelbiljett till helvetet.
Det är en sida av myntet. Jag ser den andra sidan.

Jag brukar säga till mina barn. ”Låt ingen jävlas med dig”
Jag har sagt till min äldsta dotter att aldrig acceptera att bli kallad något nedsättande.
Och gör någon min familj något ont, då ska jag personligen ta hand om den individen.

Detta är gammaltestamentlig vedergällning. Öga för öga, tand för tand. Helt i Mosaisisk anda.

Många sätter ett likhetstecken mellan kristen och mes.
Inget kan vara mer fel i mina ögon.
Kalla mig gärna mes, men gör det öga mot öga.

Jag lovar. Det är du som springer iväg med svansen mellan benen.

Det är som märkligt detta.
Många tycks skämmas för att de är vän med den coolaste snubben som beträtt denna planet. Många tycks bli obekväma så snart de rör sig utanför den accepterande plattformen. Då gömmer man undan sin lille Jesus.

Varför då?
För att man är rädd för vad andra ska tycka, tänka och tro?

Jag är stolt över att jag följer Jesus, eller Yehushoa vilket är det hebreiska namnet.
På riktigt.

Att folk inte gillar honom må vara hänt.
Att folk inte gillar såna som gillar honom, fine.

Men vill du jävlas med en modern korsriddare, well- at your service.
Men snälla. Se till att du har kulor för det innan.

Det finns någon sorts föreställning om att en kristen skall vända andra kinden till. Det är således tacksamt att göra sig lustig över en sådan hjälplös stackare.
Vet du.
Det stämmer att Yehushoa a.k.a Jesus sade dessa ord. ”Om någon slår dig i nyllet, så vänd andra sidan till”., och därmed så skall det antagas att kristet folk är små mesar som låter sig besudlas av lavetter i tid och otid.

Jag säger som Brasse ” Fel, fel , fel”

Då Messias vandrade omkring så var Palestina ockuperat av Rom.
Då Yehushoa säger dessa ord om att vända andra kinden till, så är det i ett sammanhang. En kontext.
Det han säger handlar om hur en jude kunde desarmera en romersk soldat.

Genom att vända andra kinden till, så blev det förövaren som faktiskt förlorade eftersom ett andra slag skulle få denne att dels begå tjänstefel ( ett slag var ok under vissa förutsättningar, inte två, då blev det något annat) Och dels så ledde denna aktion till att den romerska soldaten, så att säga, tappade ansiktet. Hur skulle han nu bete sig?
Ser man till sammanhanget så handlar detta med att vända kinden till inte om underkastelse, utan om rebelliskhet gentemot en auktoritet.

Det finns så mycket konstigheter i hur folk ser på kristet folk.
Jag ser att detta behöver förändras.

Inte är det hellätt detta med att förstå. men vem har sagt det ska vara lätt? Det är ett sökande. Men jag söker inte med krökt rygg och ber inte om ursäkt för min uppenbarelse eller min tro.
Jag söker med högburet huvud, och med stolthet över att jag har en Gud som är med mig i alla skeenden.

Så vill du mata lejon,
är iallafall inte jag kissens mat.
Vill du ”support the war against christianity”
så krigar du per definition med mig då.

Det finns tokskallar, och så finns det tokskallar.
Ibland är det som lurigt att skilja token från token, utifrån
hur token tolkar boken.
Eller hur?

See you at the battlefield!

Tuff titel va?
Tuff titel. Inte så tufft band.

Det är bara batteristen som är tuff i Stones.
Faktiskt, på riktigt är det bara batteristerna som är tuffa i alla band.

Det är säkert.
Empirisk erfarenhet.
Punkt.

Så satt jag åter i limon, som med moderat hastighet
förde mig mot strålkastarna, rökmaskinerna och
pyrotekniken.

Nä.

Här åktes ingen limosin alls.
Här snackar vi buss.
Till jobbet.
Jobbet utan pyroteknik.

Buss.
Knökfull buss.

Massa morbida ungdomar, och tro det eller ej
men snubben som satt framför mig i morse satt och porrsurfade på sin mobil.

Förstå.
Den lille, totalt hänsynslösa grisen
lyckades med tre fel av tre möjliga.

Innan du tycker jag är en surgubbe, så hör mig.

1- Den morbida yngligen fällde sitt säte så djupt att
det inte gick att sitta på sätet bakom.Iallafall inte då man är byggd som jag. ( Grekisk halvgud )

2- Den morbida ynglingen flashade sin mobil.
Du vet, när ena sätet är fällt så långt bak att det inte går att sitta på sätet bakom, så blir det en fet glipa. Liksom diagonalt. Så oavsett om man vill, eller inte vill, så ser man vad ynglingen tittar på i sin mobil.

Jag såg en penis.

Tack för den.

Ja. Det stämmer, jag skrev tre fel av tre, men jag nämnde bara två.
Det tredje felet blev min uteblivna frukost.

Jag var så stressad denna morgon förstår du, så jag hann icket inmundiga frukost hemma under köksfläkten. Jag hade således smusslat ner en liten (soja)korv i min innerficka.Denna lilla korv hade jag tänkt spisa där i mörkret. I bussen.

Sen kan du lägga ihop 1+1 själv.
Kan du inte det så kan du här nedan få facit.

Jag tappade aptiten.

Nåväl.
I takt med att den morbida ungdomens små flinka fingrar surfade pornografi, så sjönk min sinnesstämmning. Ja den sjönk som en sten
till djupet av helvetets förgårdar.

Inte direkt för att jag såg den däringa penisen.
Det var ju lätt att undslippa se den, då jag bara vred mitt huvud 24 grader åt vänster, men mitt sjunkande blodsocker skapade svart magi där i mörkret.
I rent vredesmod så hade jag faktiskt lust att pressa in sojakorven i örat på ynglingen, men jag besinnade mig. Tyvärr.

Ute gnistrade snön, och äckelpäckel solen sken i kapp med frimicklar Runes gloria som jag såg lite längre fram i bussen.
Jag gillar inte sol.

Eller rättare sagt, jag gillar inte vintersol. Inte höstsol heller för den delen. Om vi skall prata sanning så känns det idag som om jag inte kommer gilla sommarsol heller.
Jag brukar älska sommarsol.

En gång testade jag -brun utan sol-.
Om jag nu måste vara ärlig så var det faktiskt kastanjvatten, och resultatet var värdelöst. Benen var exakt lika vita som innan, men håren på benen blev lite orange.

Så var det med det.

Jag är så vit om benen, att om man lägger en alvedon på mitt ben ser det ut som en leverfläck.
Hallå, innan du upplyser mig om att det där skämtet är snott, så kan jag
upplysa dig om att jag vet det.

Men jag svär. Mina ben är vitare än dina.
Hela jag är så vit att om du står bredvid mig så kommer alla tro
att du är spökplumpen.

Så blek är jag.

Om jag lägger mig i en snödriva alldeles naken, så kommer folk inte se mig. Så.Blek.Är.Jag.

På riktigt. OM jag skulle få för mig att bleka mitt anus, så skulle blekningen likna sån här krutstänk man kan se i snödrivorna dagen efter nyår.
Bara så du vet.

Men jag brukar gilla sommarsol.
Inte för att jag solar mig i den, utan för att solen brukar sola sig i mig då jag glider fram på min bike.
Sådeså.

Usch.
Jag hade så mörka tankar där i bussen denna morgon.
Jag tycker inte om det.

Så satt jag där i bussen och försökte undvika fler bilder på snoppar.
Jag kände mig deprimerad, och precis som jag övervägde att mula in sojakorven i min egen trut, och därmed orsaka kvävning av mig själv, fick jag syn på ett bekant huvud.

Jag lovar och svär.
Först trodde jag det var en svamp som stack upp där i sätet.
En stor skinnfärgad svamp.

Naturligtvis så tänkte jag att det är NU det händer.
Det är nu jag blir galen.
Precis som jag började känna mig glad, så såg jag att det var Leinbart.

Det var för bövelen Leinbarts huvud.

Det är absolut inget fel alls på Leinbarts huvud.
Men
det
är
ingen
svamp.

Inte för att jag vill ha en svamp.
Men det bröt som av detta mörker.

Ja -men-tänk-själv!

Hur ofta händer det att man ser en stor , skinnfärgad svamp i bussen?
Typ aldrig.

Och så inte heller idag.

Jag ämnar nu citera Nisse Ferlin ” Gud må förlåta mig somliga rader..”, men faktum är att då jag skärpte min blick så såg faktiskt Leinbarts huvud ut som en.. ja. Ni fattar.

Ungefär här så tvingas jag reflektera en smula över morgonens händelser.
Morgonens djupdykning ned i mitt mentala mörker.
Jag tänker att det är omöblerat i mitt huvud.

Det är svinkallt där ute. Jag funderar på om det ändå inte är kallare i min själ?

Just idag.

Så slår det mig!
Jag och Gråskägg har ju för tjyven 17 spelade lottorader.

Är det idag det händer?!

Jag svär.
Vinner vi en slant ska jag inte alls köpa en tupé.
Nej du.
Då blir det en hårtransplantation så jag äntligen kan skaffa samma fripp som gitarristen i Manowar.
Sen blir det att köpa tillbaka hojen jag tvingades sälja.

Jag suger på den karamellen.
Alltså, min vision om hur jag åter hänger över aphänget, men nu med hår ner till rövklyftan.

Jag blev som upppiggad av tanken på att -rent-teoretiskt-så-löser-det-sig-kanske.

Rent teoretiskt ja.
Lyssna nu glädjedödare där.

Det är större chans att bli styckmördad i kassakön på konsum än att vinna storvinst.

Ja. Det stämmer.
Det var jag själv som var glädjedödaren.
Men det är för att jag är så självdestruktiv förstår du.

Jag är ju en redbar karl numera.
Inga dumheter what-so-ever, men det är liksom inte kriminellt att
döda sin egen glädje.
Alltid något.

Dock så är vi paradoxala vi människor, så när ingen ser så gör jag mun-mot-mun på min dräpta glädje.

Nu ska vi inte överdriva.
Kom inte här och kalla mig överlycklig.

I dag är det svart målarfärg i min hink men
just du, får gärna byta ut hinken mot annan kulör.

Bara inte vitt.
Jag är redan så blek.

Någonstans mellan vansinnet och välmåendet, någonstans där
hamnade jag åter i grubblerier över de exsistensiella frågorna.

Med söndertuggade fingertoppar tog jag så fram en linjal ( Jag vet vad du trodde. Tji fick du snuskhummer) för att rent visuellt begripa hur många år jag levt och hur mycket som förväntas kvarstå rent statistiskt.

Det är inte mycket kvar att spela på.
I min ålder så borde man vara i land, och härefter blott avnjuta frukterna av det man tidigare sått.

Yeah right.

Rent statisktiskt kommer jag att få arbeta tills jag är 93 år.
Och då har jag varit död i 18 år.

Du vet, par i ess är kanon innan flopp då du spelar texas hold´em.
Spelar du då inte detta par i ess hårt innan floppen kommer, så kan ditt par i ess vara nästan värdelöst så snart dealern lagt ut floppen.

Här gäller således att vara aggressiv då det krävs , men även
vis nog att inse när loppet är förlorat. Trots de initialt fina korten.

Många gör felet att vägra släppa sina ess.
Man glömmer att ett par är ett par, och bland det sämsta man kan ha
i poker.

Jag tänker på hur mitt liv har sett ut, och jag inser att jag gjort följande klavertramp gång på gång.
Jag har inte spelat min hand i tid, och jag har blundat för att floppen inte gynnat mig.Jag har sedan vägrat släppa en hand som förvisso var bra i början, men sedan inte varit mycket att behålla.

Mitt största problem är nog ändå min impulsivitet.
Denna har genererat en del trubbel, och bland annat några
smaskiga tatueringar som inte direkt varit så genomtänkta.

Men hallå.
Det kändes bra.
Då.

Innan du opponerar dig emot att jag är paradoxal i mitt bildspråk, så måste vi åter en vända till pokerbordet.

Opponent- ” Hallihallå, du säger att ditt problem är impulsivitet, då torde du ju alltid spela aggressivt innan flopp. Oavsett vad du sitter på för hand? Din liknelse håller inte!

Mike the bike – ” Jag förstår din kritik, men din lilla hönshjärna uppfattar inte alla dimensioner i poker. Man måste ju se till parametrar som VAD för kort landar på flopp, hur agerar de andra, och vad ligger i potten?

Opponent- ” Du. Jag har spelat fett mycket yatzy i mina dagar, det är för faen sammalika. Nästan. Din liknelse har brister.

Mike the Bike ” Jag hör dig. Jag kanske backar lite och reviderar en smula. Mitt problem är att jag är impulsiv, men just vad gäller poker så är jag en smula iskallt kalkylerande. MEN, jag har svårt att släppa en bra hand även om jag anar att den är körd. Nöjd?

Opponent ” Brrraaaa”.

Så sitter jag här i lotus ställning vid min kamin och filosoferar.
Jag vet inte vad lotusställning är, men det lät bra.
Troligtvis sitter jag i tiggarställning.

Jag funderar över att jag är en gubbe.
Jag inser att jag har så oändligt många drömmar som krossas mitt framför mina skumögda ögon.
Jag tänker att jag lånat drömmarna, men att jag är en så uselt dålig affärsman, att de slits ifrån mig trots att jag kämpar emot med näbbar och klor.

Opponent – ” Du har ingen näbb. Faktum är att dina tånaglar liknar klor, men det är inte klor, hur mycket det än klapprar i parketten då du är uppe om natten och smygsuper”

Mike the Bike- ” Smygsupit har jag aldrig gjort. Gör jag nåt, gör jag det ordentligt. Men jag är nykterist sen fler år. Så spy inte din galla på mig. Okej. Jag har vid några tillfällen hällt starkglögg i andra buteljer för att det känts pinigt att dricka kall glögg, men det är preskiberat.”

Nu anser jag detta utrett.
Är du av motsatt åsikt?, hör av dig.
Jag gillar att vända och vrida på saker.
Jag viker mig om nån har starkare argumentation.

Jag träffade en hjärnskrynklare i går.
Hon sade ”- Det låter som du tappat många av de saker som betyder mycket för dig”

Jag tänker att det stämmer. Och jag vet att jag har mig själv att skylla.
Jag agerar ofta innan jag hinner tänka igenom saker och ting.
Hur det skall bli på sikt.

Men jag är envis som få.
Jag citerar här Ulf Christiansson i det genuina råkkbandet Jersusalem från LP-skivan Krigsman ” Jag tänker aldrig att ge upp” .

Helt i avsaknad av näbb och riktiga klor så är jag ändå inte nån dysterkorp. Jag har så mycket att vara tacksam för, och en av de saker som faktiskt är frukten av impulsivitet är min älskade hustru och våra barn.

Jag friade till henne efter två månader.
Bara en sån sak.

Emellanåt så blir det som rätt ändå, och innan jag fyller fyra decenium så hoppas jag att Gråskäggs och min tipsrad genererar mer kubik mellan benen.

Trevlig fredag på er.

Jag läste vid ett tillfälle om hur en människa skall agera
då denne attackeras av en björn.

Man kan ju bara tänka sig hur det skall upplevas, då man står där i skogen
och kanske gräver ner sin påse med guldpenningar
som man roffat åt sig, och så plötsligt hör man hur det knakar
i kvistarna. Kanske det även flåsar tungt?

Då man vänder sig om så står då där en best med uppdragna läppar och visar sina gula tänder.Det luktar illa.( Nej. Det är inte jag)

Vet du vad ett adekvat beteende då är i denna , antagligen ohyggligt stressade situation är?
Det är att lägga sig ner och spela död.

Jaaaaaaahapp.

Spela död, när döden står lutad över dig och grymtar och nosar.

Men så är det visst.
Det är inte lönt att försöka springa och ej heller att ge sig i kast med att försöka brottas med nallen.(Lägg AV! snuskgubbe)

Spela död.
Behålla lugnet.

Björnen skall då förhoppningsvis tappa intresset och lufsa vidare.

Visste du föressten att Björnbusarna i Kalle Anka, inte alls är björnar.
Dom är hundar, eller iallafall är deras utseende inspirerat av hundar, och heter på originalspråketet Beagle Boys. Björnbusarna lika med Beagle hundar?! Bara en sån sak.

Lyssna nu detta är so sick. Musse Pigg är en mus som umgås med en hund-Långben. Förvisso en fabelhund, men ändå en hund. Musse Pigg har ett husdjur som är hund, Pluto.
Musses kompis Långben har ett alterego som heter Stål Långben, och detta är kanske mest knasigt, men inte så allvarligt. Bara weird.

Vad som är riktigt ohyggligt märkligt är detta. Kalle Anka har sina brorsöner. Kajsa Anka har sina brorsdöttrar, och systematiskt så existerar dessa familjekonstelationer som motar bort närmare släktband såsom far och son , eller mor och dotter. Det blir som asexuellt.
Jag förstår den tanken.

Men tala då om för mig varför Långben i ett annat forum har en son som heter Max!
Långben har helt plötsligt idkat könsumgänge. Vart max mor är framkommer mig veterligen inte. (Vad är könsumgänge för ord egentligen? Skottpeng på upphovsmakaren?)

Vet Musse Pigg om detta?

Jag blir trött då jag tänker på det, och då har vi inte ens funderat på de vita handskarna med blott FYRA fingrar på vardera hand. Vad är det med dessa fyra fingrar och inte fem som vanligtvis sitter på handen?

Ja jag vet inte.

Tacka vet jag Bamse.
Där är det inge tjafs med att undvika det ruggiga samlivet som föranleder ungarna.
Bamse kramade sin brumlisa hårt en natt , jag tror det var 1982 om jag inte missminner mig.

Märkte ni glidningen över på denna texts inledning?
Jag vet.

Genialiskt.

Så ligger vi åter i mossan, med björnen över oss.
Det luktar död.

Här skall man då ligga helt stilla och inte alls jaga upp sig.

Ibland drabbas vi, om inte av björnattack, så av stress.
Det är lätt hänt att stress föder stress, och tillsist så
är man så jagad att man kolliderar med den omtalade väggen.

Precis som då, när man ligger med björnen nosande i nacken, så ska man vid stress, varva ner.
Man ska försöka ta det lugnare.
Ta hand om sig själv.

Det finns ett smärre problem här.

Är det inte så att man är stressad för att verkligheten inte har tid med
sådana taffliga parametrar som individens rätt till lugn och ro?
Att skapandet av detta lugnet och roet, genererar mer stress då man skall kavla upp ärmarna och ta tag i livet igen?

Och jag tänker att det inte funkar så bra att spela död.

Ibland tänker jag att den häringa säcken med guldpenningar skulle lösa det ena och det andra.
Jag vet inte, men jag tror det. För frihet är något burfågeln drömmer om, och hade den deg så skulle den köpa de här rickforsvingarna och bara glida i väg. Är det inte så?

Men.
Degen kommer med lönearbetet.
Och lönearbetet stressar.
Så när degen landar på kontot så är likt förbannat fakrurorna där
och naffsar och drar, så till sist så blidde fjäderskruden inte maffigare än en ynka fjäder i hatten för lång och trogen tjänst.

Känner du nosen? Den ligger där i fettvalken mellan rygg och nacke.
You know what to do- Play dead.

De här ekvationerna som är så svåra att lösa, de stressar mig.
Stressar de dig?
Inte!?

Grattis.

Jag tänker att jag vill bli hippie.
Köpa en husbil, fast helst en båge med sidovagn.
Hår ner till knävecken tycks uteslutet då jag är mer karl än pojk
men hallå, jag idkar inte heller narkotikum så äkta hippie kan jag ändå inte bli. Det är poängen jag är ute efter.

Ett liv som inte är så inrutat och styrt av omkostnaderna.
Det är svårt.

En gång spelade jag död då tandläkaren ville kräva mig på stålars.
Jag låg där i tandläkarstolen och antog rigor mortis position.
Det gick dåligt.

Jag fick förseningsavgift.

Om jag såg en björn som ville stjäla både min deg och mitt liv, då skulle jag springa det snabbaste jag kunde.

Nä.
Han har det bra Bamse.

För han är bara hittepå.
Och ibland tänker jag att alltsammans är hittepå.

I ett universiellt perspektiv så ställer jag mig frågan-varför då?

Varför gör vi så stor sak av allt, då vi endast är här så kort tid?

Som det står i Kalla Anka pocketen nr 21 1986 sidan 54
” Ta hand om dig själv och varandra, annars kommer en buse och spelar Björn”

En gång i världen hade jag en blogg som hette Slaskdans.
Ja.Jag vet.
Svintöntigt att ha en blogg.
Det är ju typ bara fjortisflickor som bloggar.
Hurv.

Jag kommer inte ihåg vad jag skrev där och
bloggen levde i kanske fem inlägg.
Det var något om fågelinfluensan iallafall.

Bara så vi har en tidsdatering.

Hushållet har investerat i en dammsugare. Den är utrustad med både hepafilter och även aktivt kol.
Detta kan vara en av de tråkigaste investeringar ever.
Samtidigt så känns det ohyggligt tillfredställande.
Hade du sett hur filtret såg ut på vår gamla dammsugare hade du sagt som vi gjorde var gång efter dammsugning -” detta suger”, eller med mer internationell touch ”this mothafocker sux”

Det är säkert.

Efter varje dammsugning så blev det dammigare än innan.
Min fru sade dessutom att det alltid luktade mask. Det var nog det största mysteriumet eftersom jag aldrig dammsög med bar underkropp.

Jag skulle ljuga om jag sade att jag låg vaken nätterna igenom och vred mig i ångest över detta med dammsugaren, men helt på riktigt har jag mått tjyvtjockt då jag tänkt på det.

Varför då?
Adekvat fråga!

Men hallihallå. Såklart det inte känns bra att dammet far rätt ut i luften då mina små barn skall inandas detta. Frågor på det?

Häromdan då Dan kom och hälsade på här, så påtalade han detta att det var som dammpartiklar i luften. Min första impuls var att ge honom en rejäl örfil, men sen kom jag att tänka på att Dan har svart bälte, femte Dan. Han är så himla rekordelig Dan. Vi brukar säga att han är Dan hela Dan.

Om jag är rädd?
Aldrig.
Inte för nån karatekille från obygden.
Hade han spelat könsrock är det en annan femma, du vet sån där skrevrock
från oblygden. Då hade jag vart rädd. På riktigt.

Men iallafall.
Det var dammpartiklar i luften sade han, och jag tänkte att detta sopande under mattan måste få sitt slut. -Som-om-jag-inte-visste?!

Det är som frustrerande då maskinparken i hushållet inte gör sitt jobb. Visst är det? Vi överlade, min fru och jag, och beslutade att -ut med det gamla in med det nya.
Det blev en liten fnurra på tråden där ett tag, då hon helt sonika kastade ut både mig och dammsugaren, men vi redde ut det.

Nu har vi en sprollans ny Dammsugare.
Den är svart , dyr och suger inte alls.
Den är fantastisk.

Med hepafilter och aktivt kol.

Jag tror jag älskar den.

En dammsugare som inte gör sitt jobb, den skickar egentligen bara runt dammet. Det blir som man säger i Kiruna ” same same but different”.

Detta är ett minne blott nu. Ångestreducering kallas det.
Och jag skall bli en hunter of the dammråtta. Jag längtar.

Jag hade en blogg för många år sedan.
Den hette slaskdans, och jag är medveten om att det var fjortis
så det skrek om det.
Nu har jag avancerat och skulle aldrig i livet hålla mig med sådant.
Bara så du vet.

Men erkänn, det var ett bra namn det där slaskdans.
Jag vet precis hur jag tänkte kring namnet.
Det var genialiskt.

Måndag.
Det suger.
Det är som att traska runt i yster snömodd,
men jag är som glad ändå.

Jag nästan dansar fram i den mentala slasken.

Som det står i mormons bok -” det är bättre att suga musten ur livet än att musten spills på underlivet”

Och så var det detta med drömmarna.

Nu menar jag inte mardrömmar, de har jag haft min beskärda del utav, både i sömnen och i verkligheten, men drömmarna, drömmarna om hur det här livet skall bli. Vara.

Ibland har jag lånat dom.

En av dem lastade jag upp på en släpkärra i sommras.
Sen gick jag in och ställde mig och stirrade ut genom fönstret medan den rullade söderut.

Så har jag lärt mig att man skall agera idag såsom man vill ha det imorgon. Man skördar vad man sår.

Fullt logiskt.

Men tala då om för mig
hur man skall försöka omfamna drömmar som har större
omkrets än vad mina orangutangarmar räcker runt?

Jag vet iallafall inte. Jag lever på inandningen.

Nu är jag inte som rymdblomman som sjunger om att födas i varje andetag, det är för astralt flummigt för mig, men jag har så svårt att tänka flera år framåt. Det är förvisso förenligt med min tro då både Jesus och Paulus pratar om att man vare sig skall bekymmra sig för morgondagen, eller att ha för vidlyftiga planer om en pressumtiv framtid.

Här hade jag kunnat skriva ut de aktuella bibelcitaten, men vi struntar i det. Är du intresserad vart det står. Hör av dig.

Poängen är ändå att vi lever idag och att idag ska vi göra det rätta.

Som trebarns far så måste jag självfallet ta ett större ansvar mot min familj än om jag var helt solo.
Jag tackar Gud varenda dag för att jag har min familj.
Inget gör mig lyckligare.

Men såklart drömmer jag.
Det gör du också.

Problemet är, iallafall för mig, att drömmar som tycks ouppnåliga, blir en börda som inte helt lätt skakas av till förmån för bister realitet.

Vad jag drömmer om?

Vill du veta, eller är detta åter ett utslag av min narcisistiska sida?

Who gives a flying fuck about it anyway.

Jag drömmer om att läsa till Präst.
Jag drömmer om att åter grensla en båge som passar mitt uppdrag.
Jag drömmer om att bo någonstans där det inte är svinkallt 7 månader om året.
Jag drömmer om att få skriva.

Jo, såklart finns det fler drömmar men jag tror det räcker så här.
Jag blir så depressiv då jag tänker för länge.

Nu skulle detta kunna vara ett inlägg som endast klingade i moll. Det är det inte. Vissa drömmar går att förverkliga, men jag vet i detta nu bara -inte-hur.

Eller så kavlar man upp ärmarna. Spottar snus på väggen och slutar scjhåpa sig. Även det ett tänkbart upplägg.

Bätter med ett upplägg än ett nedlägg.
Bättre ett skägg än ett ägg.

Ja, du fattar.

Det är fredag.
Det har jag drömt om sen jag gick och lade mig i söndags.

Stick 2 your dreams.