Och så var det detta med drömmarna.
Nu menar jag inte mardrömmar, de har jag haft min beskärda del utav, både i sömnen och i verkligheten, men drömmarna, drömmarna om hur det här livet skall bli. Vara.
Ibland har jag lånat dom.
En av dem lastade jag upp på en släpkärra i sommras.
Sen gick jag in och ställde mig och stirrade ut genom fönstret medan den rullade söderut.
Så har jag lärt mig att man skall agera idag såsom man vill ha det imorgon. Man skördar vad man sår.
Fullt logiskt.
Men tala då om för mig
hur man skall försöka omfamna drömmar som har större
omkrets än vad mina orangutangarmar räcker runt?
Jag vet iallafall inte. Jag lever på inandningen.
Nu är jag inte som rymdblomman som sjunger om att födas i varje andetag, det är för astralt flummigt för mig, men jag har så svårt att tänka flera år framåt. Det är förvisso förenligt med min tro då både Jesus och Paulus pratar om att man vare sig skall bekymmra sig för morgondagen, eller att ha för vidlyftiga planer om en pressumtiv framtid.
Här hade jag kunnat skriva ut de aktuella bibelcitaten, men vi struntar i det. Är du intresserad vart det står. Hör av dig.
Poängen är ändå att vi lever idag och att idag ska vi göra det rätta.
Som trebarns far så måste jag självfallet ta ett större ansvar mot min familj än om jag var helt solo.
Jag tackar Gud varenda dag för att jag har min familj.
Inget gör mig lyckligare.
Men såklart drömmer jag.
Det gör du också.
Problemet är, iallafall för mig, att drömmar som tycks ouppnåliga, blir en börda som inte helt lätt skakas av till förmån för bister realitet.
Vad jag drömmer om?
Vill du veta, eller är detta åter ett utslag av min narcisistiska sida?
Who gives a flying fuck about it anyway.
Jag drömmer om att läsa till Präst.
Jag drömmer om att åter grensla en båge som passar mitt uppdrag.
Jag drömmer om att bo någonstans där det inte är svinkallt 7 månader om året.
Jag drömmer om att få skriva.
Jo, såklart finns det fler drömmar men jag tror det räcker så här.
Jag blir så depressiv då jag tänker för länge.
Nu skulle detta kunna vara ett inlägg som endast klingade i moll. Det är det inte. Vissa drömmar går att förverkliga, men jag vet i detta nu bara -inte-hur.
Eller så kavlar man upp ärmarna. Spottar snus på väggen och slutar scjhåpa sig. Även det ett tänkbart upplägg.
Bätter med ett upplägg än ett nedlägg.
Bättre ett skägg än ett ägg.
Ja, du fattar.
Det är fredag.
Det har jag drömt om sen jag gick och lade mig i söndags.
Stick 2 your dreams.
