Någonstans mellan vansinnet och välmåendet, någonstans där
hamnade jag åter i grubblerier över de exsistensiella frågorna.
Med söndertuggade fingertoppar tog jag så fram en linjal ( Jag vet vad du trodde. Tji fick du snuskhummer) för att rent visuellt begripa hur många år jag levt och hur mycket som förväntas kvarstå rent statistiskt.
Det är inte mycket kvar att spela på.
I min ålder så borde man vara i land, och härefter blott avnjuta frukterna av det man tidigare sått.
Yeah right.
Rent statisktiskt kommer jag att få arbeta tills jag är 93 år.
Och då har jag varit död i 18 år.
Du vet, par i ess är kanon innan flopp då du spelar texas hold´em.
Spelar du då inte detta par i ess hårt innan floppen kommer, så kan ditt par i ess vara nästan värdelöst så snart dealern lagt ut floppen.
Här gäller således att vara aggressiv då det krävs , men även
vis nog att inse när loppet är förlorat. Trots de initialt fina korten.
Många gör felet att vägra släppa sina ess.
Man glömmer att ett par är ett par, och bland det sämsta man kan ha
i poker.
Jag tänker på hur mitt liv har sett ut, och jag inser att jag gjort följande klavertramp gång på gång.
Jag har inte spelat min hand i tid, och jag har blundat för att floppen inte gynnat mig.Jag har sedan vägrat släppa en hand som förvisso var bra i början, men sedan inte varit mycket att behålla.
Mitt största problem är nog ändå min impulsivitet.
Denna har genererat en del trubbel, och bland annat några
smaskiga tatueringar som inte direkt varit så genomtänkta.
Men hallå.
Det kändes bra.
Då.
Innan du opponerar dig emot att jag är paradoxal i mitt bildspråk, så måste vi åter en vända till pokerbordet.
Opponent- ” Hallihallå, du säger att ditt problem är impulsivitet, då torde du ju alltid spela aggressivt innan flopp. Oavsett vad du sitter på för hand? Din liknelse håller inte!
Mike the bike – ” Jag förstår din kritik, men din lilla hönshjärna uppfattar inte alla dimensioner i poker. Man måste ju se till parametrar som VAD för kort landar på flopp, hur agerar de andra, och vad ligger i potten?
Opponent- ” Du. Jag har spelat fett mycket yatzy i mina dagar, det är för faen sammalika. Nästan. Din liknelse har brister.
Mike the Bike ” Jag hör dig. Jag kanske backar lite och reviderar en smula. Mitt problem är att jag är impulsiv, men just vad gäller poker så är jag en smula iskallt kalkylerande. MEN, jag har svårt att släppa en bra hand även om jag anar att den är körd. Nöjd?
Opponent ” Brrraaaa”.
Så sitter jag här i lotus ställning vid min kamin och filosoferar.
Jag vet inte vad lotusställning är, men det lät bra.
Troligtvis sitter jag i tiggarställning.
Jag funderar över att jag är en gubbe.
Jag inser att jag har så oändligt många drömmar som krossas mitt framför mina skumögda ögon.
Jag tänker att jag lånat drömmarna, men att jag är en så uselt dålig affärsman, att de slits ifrån mig trots att jag kämpar emot med näbbar och klor.
Opponent – ” Du har ingen näbb. Faktum är att dina tånaglar liknar klor, men det är inte klor, hur mycket det än klapprar i parketten då du är uppe om natten och smygsuper”
Mike the Bike- ” Smygsupit har jag aldrig gjort. Gör jag nåt, gör jag det ordentligt. Men jag är nykterist sen fler år. Så spy inte din galla på mig. Okej. Jag har vid några tillfällen hällt starkglögg i andra buteljer för att det känts pinigt att dricka kall glögg, men det är preskiberat.”
Nu anser jag detta utrett.
Är du av motsatt åsikt?, hör av dig.
Jag gillar att vända och vrida på saker.
Jag viker mig om nån har starkare argumentation.
Jag träffade en hjärnskrynklare i går.
Hon sade ”- Det låter som du tappat många av de saker som betyder mycket för dig”
Jag tänker att det stämmer. Och jag vet att jag har mig själv att skylla.
Jag agerar ofta innan jag hinner tänka igenom saker och ting.
Hur det skall bli på sikt.
Men jag är envis som få.
Jag citerar här Ulf Christiansson i det genuina råkkbandet Jersusalem från LP-skivan Krigsman ” Jag tänker aldrig att ge upp” .
Helt i avsaknad av näbb och riktiga klor så är jag ändå inte nån dysterkorp. Jag har så mycket att vara tacksam för, och en av de saker som faktiskt är frukten av impulsivitet är min älskade hustru och våra barn.
Jag friade till henne efter två månader.
Bara en sån sak.
Emellanåt så blir det som rätt ändå, och innan jag fyller fyra decenium så hoppas jag att Gråskäggs och min tipsrad genererar mer kubik mellan benen.
Trevlig fredag på er.
