Spräng Gud

Jag vet!
Briljant titel.
Inte bara är den en snygg fortsättning på det tidigare inläggets tema, utan som du även noterar. Det är på rim!

Herrejösses. Jag kan snart titulera mig poet.

Många förkastar Gud och Jesus, hävdar att detta är sagor och fabler, och detta är givetvis helt i sin ordning. På många sätt och vis en sund och nykter inställning.

Så, vi leker en stund med tanken att du sitter på en brygga. Det är en ljummen sommarkväll, faktsikt första kvällen på din semester. Solen gassar och vattnet ligger helt spegelblankt.
Du fixerar din blick på det rödvita flötet några meter ut från bryggan.

Du har valt den här bryggan med omsorg. Du har fått höra att är det någonstans du kan dra upp stora aborrar, så är det här. Du har t.o.m kontrollera med rätt instans, att detta är en levande, toxinfri sjö.
Timmarna går.
Inte en tillstymnelse till napp.
Till sist ger du upp.

Så återvänder du nästa kväll. Och nästa. Och nästa.
Till sist har hela semestern gått, och du har inte fått en endast fisk. Faktiskt inte ett endaste napp.

Kan du hävda att det inte finns fisk i sjön?
Kan du med säkerhet påstå att denna sjö är helt utan fisk?

”There is no fish”

Nä.

Hade du hoppat i plurret, utrustad med syrgastub och övrigadykateraljersomjagintevetvaddeheterförjagärintedykare , så hade du
sett fisk.
Kanske inte alls de stora feta aborrarna som utlovats, men eftersom sjön inte är död, så hade du sett fisk om du sökt igenom hela sjön.
Även om du blott fann en ynka liten mört, så hade påståendet ” det finns ingen fisk” varit förkastligt.

Jag menar således att det inte bara är dumt, utan även ignorant att påstå att det inte finns en Gud, för HUR ska en människa kunna veta det?
Finns det en endaste människa som utforskat samtliga hörn och vrår i det gigantiska universum?

Jag tror, utan att veta ett skvatt (hur skulle jag kunna det?)
att söker man inte, då finner man inte heller.
Skall man yttra påståenden som -” Bibeln är en samling fabler” då
är min orubbliga åsikt- ”läs först hela bibeln”

Hur många har gjort det?
Har du?

Först då man samlat all fakta man kan samla, och därefter analyserat denna fakta så kan man möjligtvis slå klubban i bordet och deklarera en slutsats.
En människa med ett visst mått av ödmjukhet skulle nog i detta fall yttra ” Jag vet inte, men jag tror nog att Gud inte finns”

Givetvis gäller det motsatta.
Religiöst folk beter sig ofta lika ignorant de med.
De här bibelbankarna, som vill hammra in sina åsikter och sin tro i folk.
Få saker provocerar mig så mycket som människor som använder väl valda
bibelcitat för att styrka sina egna åsikter.

Istället för att ta upp tid och utrymme för exempel på detta så hänvisar jag till tidigare skrivna inlägg av den eminente skribenten ArgVarg. Här på folkbladet. Ett återkommande exempel på religiöst förtryck är bl.a hur folk citerar bibeln för att platta till de homosexuella. Allt -in the name of God.
Jag säger samma sak här. Läs hela bibeln. Lösryck INGET ur sin kontext. Kom sen och säg hur någonting faktiskt är.

Det brukar säga att det inte är ens fel att två träter.
Ateisten och den religiöse är lika goda kålsupare bägge två.
Intoleranta, ignoranta, och ibland militanta i sin debatt.

(Vad är kålsupare för ord egentligen? Det vore precis just nu det skulle sitta fint att vara lingvistiker.)

Så återvänder du till fiskebryggan.
Du har ej införskaffat dykardräkt, men istället fyllt hela cykelkärran med dynamit.
Jag vet. det är en drastisk åtgärd, men eftersom du kastat bort hela semestern utan en endaste firre, så kan du här åberopa temporär sinnesförvirring.
Du bara måste veta.
Är sjön utan fisk?

Efter ett kabooooooom som orsakar små tsunamis i den lilla sjön, så lägger sig så lugnet åter. Utrustad med kikare spanar du ut på den blanka vattenytan. Och där, där ser du nu hur vita fiskbukar pluppar upp från djupet.
Sprängkraften i dynamiten fick till sist besvara din fråga.

OM Gud finns, så tål det att prövas.
Hårt. Skoningslöst.
Börja med att spräng den uppfattning du har om Gud.
Sök sedan bland skärvorna om något bestått.

Om du sökt. Jag menar sökt, om du sprängt sönder varenda argument du själv burit på och därefter sprängt sönder de religiösa argumenten, först då, i min bok, kan du fälla åsikter som har någon form av tyngd.

Annars är utttalandena fjäderlätta.

Jag vet inte om Gud finns. Hur ska jag kunna veta eller inte veta det?
Men jag tror det.
Jag tror det tillräckligt mycket för att var dag spränga min Gudsuppfattning.
Jag försöker spränga sönder sånt som jag betror mig veta, för att inte fastna i religiöst tänk. I människopåfund.

Om jag lyckas?

Vete fan.

Responderade du illa vid att en liiiiten svordom slank in?
Varför då?
För att kristet folk icke ämnar bruka svordomar?
Varför då?
Vem har sagt det?

Missbruka inte Herrens namn står det skrivet.

Är du med?

Blev du illa till mods för en svordom, så beror det antingen på att
du tillhör typen som slänger första stenen, eller så är du så religiös så du glömt att religion dödar.
Jag har en granat du kan få låna. Time 4 some action?
Du hajjar.

Jesus ( jag väljer att kalla honom Jesus för enkelhetens skull), Jesus själv säger ju :Matt 7:7 ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”

Egentligen är det busenkelt.
Inte springer man ut i kantarellskogen, sätter sig på en stubbe och väntar på att herr kantarell plötsligt placerar sig framför fötterna.
Jag har letat lite svamp, och jag hittar dem sällan.
Det beror ju inte på att de inte finns. Det beror på att jag har dåligt tålamod och dålig kunskap om vart jag ska söka dem.

Jag kan omöjligt klandra någon annan än mig själv för att jag aldrig får äta smörstekt kantarell.

Så, du är ateist?
Du är av åsikten att Gud inte finns.

Fråga.
Har du sökt, eller har du bestämt dig redan innan för att det blott är korkade svaga människor som tillber en osynlig ickeexisterande Gud?

Jag säger. Spräng Gud. Spräng Gud så som du uppfattar denne , eller INTE uppfattar i detta fall. Spräng allt du hört åt helvete, för kanske hittar du Gud där i ruinerna av dina föreställningar.

Men kom inte och säg att något ÄR, innan du med säkerhet VET.

Jag vet inte något alls egentligen rörande Gud.
Jag bara tror.
För tron har bestått många detonationer i mig.

För tänk om det är för dig, som för mig, att vad som mest sprängs sönder,
trots att siktet var ställt på Gud, är de bojor som vi sitter fjättrade i pga att vi ser människor istället för Gud..