Den bakrusige känner givetvis igen titeln på detta inlägg.
Slipknot, och plattan ”All hope is gone” från 2008.

Jag vill ha den skivan.
Jag har den inte.
Fråga mig inte varför.
Jag tycker skivan innan ”Subliminal verses” är helt otroligt bra.
Jag tycker låten ”All hope is gone” är fruktansvärt bra.
Jag tror jag skulle älska plattan ”All hope is gone”
Jag måste införskaffa den.
Ja.

Men, idag nöjer jag mig med att låna den superfräsiga titeln.

Häromdagen kände jag mig stark, varpå jag vevade ned rutan ( Gaahhh, jag har en modern bil styckmördare där, så jag tryckte på en knapp, varpå rutan åkte ner, Såklart) Iallafall, rutan åkte ned och jag öppnade min lögntrut och bara spottade ut smurfblöjan jag hade under läppen.
Jag vet faktiskt inte ens varför.

Jag kände mig stark.
I kanske tjugo minuter.
Kanske var jag aldrig stark.

Sen följde 26 timmars inferno.

Kl 21.00 kvällen efter var nederlaget ett faktum.

Jag står och håller i min fem månaders son.
Vi kan kalla honom Gerhard. Gerhard ville inte alls sussa sött.
Han ville testa min styrka.

Han skrek och gnällde och gnölade.
Hans mor idkade utomhusaktivitet
så jag var själv.

Gerhard drev mig till vansinne där i min abstinens.
Jag lade ner honom i vagen.
Jag begravde min knytnäve i soffkudden.
Gerhard skrek där i vagnen.
Jag tog upp honom, och kände ilska.

Med Gerhard i ena armen och fingrarna desperat ( fingrarna på den andra handen såklart. Vad trodde du? Skärp dig nu om du sitter där och smygsuper. Du vet at jag vet att jag förmodligen är kompis med din chefs ohängde söner. Okey?! )

Skit samma. Jag grävde upp min dosa snus, och desperat kastade jag in den under läppen.
Omedelbart kom frälsning.

Det är alldeles vidrigt.
Jag är en biatch.

Jag har inga förhoppningar, ingen tro, ingen vilja att vilja bli kvitt denna last.

Den nyktre och vakne ser nu hur fiffigt jag vävde in titeln på inlägget.
Du märkte inte ens vart det var på väg innan det kom.
Jag märkte det inte ens själv.
Herrejösses. Det stämmer det jag hör ryktas om i byn.
Jag är ett geni.

Så okey. Jag är maktlös. Jag må vara en träl.
Men det finns värre ting.

Varenda dag läser vi om det, vi ser det på Tv och som intelligenta
varelser så ser vi det komma. Det oundvikliga.
Katastrofen.

Hallå.
Släpp veckotidningen du smygläser i.
Fattar du inte.
Vi är körda.

Visst är det sorgligt?

Isar som smälter.
Ozonhål som växer.
Jordbävningar.
Hungersnöd.
Pest.
Skörbjugg.
(Ok. Jag lade till skörbjugg bara för att. F,låt)

Man behöver inte rada upp en lista på eländet.
Vi VET.
Det finns inga tvivel om det.
Vi är körda, eller som man säger på polynesisk-engelska ” We are fucked”

”Se upp så att ingen bedrar er. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra…” (Matt 24:4-7)

”Det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller kommer att finnas. Och om inte den tiden förkortades skulle ingen människa bli räddad” (Matt 24:21-22)

Ja.jajajaja.
Klart jag vet att du läst liknande läskigheter i ”En ding ding värld”
Självklart.
Det har jag med.

Ovanstående var från Bibeln.
Man kan tro och tycka exakt vad man vill ( Ja, inte i tex Kina. Det är en annan sak)
Poängen är att mänskligheten tycks äga en obeskrivlig vilja att ta död på sig själv.
Där torde vi vara ense även om jag är prästvig och du kanske Hagbard Handfaste, eller var det Herrman Hedning.
Du förstår vart jag vill komma?

Om du opponerar dig mot att jag kallade dig Herrman Hedning så kan jag lindra din smärta. Jag är inte prästvigd.
Jag vill vara det.
Jag vill vara prästvigd mer än jag vill äga slipknots ”All hope is gone”.

Jag sitter och gluttar ut genom fönstret.
Jag tänker att inget alls där ute liknar Harmageddon.
Det ser bara ut som snö.

Men min sikt är begränsad, och surfar jag lite på internet ser jag en annan del av Tellus.
Det krävs inte mycket för att våra skygglapar skall rämna. Eller hur?!

Och jag tänker att det finns inget hopp, allt hopp är ute.
På sikt.
Allvarligt. Man skörder ju det man sått, och betänker man hur lågt miljöfrågor är prioriterade, och har VARIT prioriterade, så har vi nog det värsta att vänta.

Jag är dock så otroligt tacksam att Gud hittade mig.
För om en liten smurfblöja räddar mig ur nikotinabstinensens inferno, då är Gud min räddning då totalångesten griper mitt hjärta.

Nu gnäggar någon och tänker att bara veka människor behöver en krycka att luta sig mot. Men vill du veta en sak.
Jag är inte vek.
Inte alls.

Det modigaste jag gör varje dag är att böja mig inför min skapare.
Det kräver ryggrad.

För att vara bekännande ”jesusfreak” är inte alltid lätt.
Men, och på fullaste allvar. Det är mitt enda hopp.
Jag är tacksam över att jag äger det.

Jag tänker därför avsluta med att möblera om lite.
”All hope is gone…without God”

Sisådär någonting.

Jag känner en obeskrivlig lust att skriva mer.
Om hoppet.
Men det hinner jag inte nu.

Jag ransonerar mitt snusande.
Försöker hålla det under kontroll.
Jag har litet hopp om att det ska gå vägen.

Men jag är så tacksam att jag kan överkonsumera
mitt hopp till Herren.
Kanske det då jämnar ut sig.

Gå i frid.

Fräsig rubrik va?
Som parantes så släppte det fantastiska bandet Torniquet sin debutplatta 1990, och där fanns en truddelutt med denna titel.
” You get what you pray for” från plattan Stop the bleeding.

Btw så är Torniquet fortfarande vitala och släppte nytt så sent som 2012 ” Antiseptic bloodbath”

Nu ska detta inte handla om Torniquet eller ens musik.
Förlåt.

Det är ju fredag och då är det ju givetvis så att vi måste språka lite kristendom. Det är säkert.
Jag brinner av iver att plaska runt i en pöl av missär , dekadens och smuts,ja…i textformat såklart, men det får vänta.
Just nu ligger viktigare ting före. Såsom ytterligare lite studier av teologisk art.
Okej?
Inte?

Stop the reading.

För lite över 20 år sedan bodde jag i småland. Värnamo.
Kommer du ihåg uttrycket Gnosjöandan?
Såklart du gör, men skulle du glömt så rådde iallafall en anda av småföretagsamhet där nere i småland.
Det liksom ploppade upp små företag överallt och många hade sin blomstertid där i slutet på -80 talet.

En kamrat till mig hade en bror som hade precis ett sådant här litet enmansföretag. Min kamrat berättade att han brukade arbeta åt sin bror på helgerna.
Han fick betalt per timme.
Då jag frågade vad han fick i timmen så svarade han
-” fem kronor”

Jag minns att jag spontant utbrast något i stil med att detta var väl otroligt dåligt betalt. Kamraten var dessutom inte 7 år, utan 16.
Jag minns så väl hur min kamrat då svarade ( på småländska)
-” Vadå, jobbar jag tio timmar, då har jag tjänat 50 kronor. Det är väl inte illa?!”

I bibeln finns ett antal citat, som i princip lovar att det man ber om, det får man. Det kan faktiskt vara svårt att värja sig i från det faktumet att det står så, för faktiskt, hur ligger det egentligen till med alla de bönner som blir obesvarade?

Matt 21:22 ” ”Allt som ni ber om i era böner skall ni få”

Matt 7:11 ” Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himmlen ge det som är gott åt dem som ber honom ”

Matt 7:7-8 ” Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för dem som bultar skall dörren öppnas”

Joh 14:13-14 ” Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det”

Mark 11:24 ” Därför säger jag er, Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert”

Aaaaaaallriight!
Härmed beställer jag en ny Harley eftersom jag blev av med min förra. En ny bil och en 60″ fettma tv.

Hallå. Får vi ALLT vi ber om?
Slipper vi ens tunnhårighet eller förkylning?
Exakt hur fräsigt skulle det inte vara att knata in på kontoret, samla mina kolleger och för dem citera Joh 14:13-14, varpå en lejonman växte ut på min tunna hjässa.
Detta skulle sannerligen visa på Guds kraft, och jag undrar jag om det inte skulle ledda till bönemöte på kontoret samt omedelbums frälsning för de ofrälsta.

Det finns predikanter som fokuserar mycket på detta med löftena.
Vi har sett dem lite här och var. Främst tycks de frodas over there. Men även här i krokarna figurerar de. Tro mig.
En del av dessa predikanter, eller förkunnare, beskriver att de uteblivna bönesvaren beror på dålig tro.
Jodå, de lutar sig här mot bibelcitat. Jak:4:3 ”Ni ber, men får ingenting därför att ni ber illa”

Se där ja.
Svart på vitt.

Då har dom väl rätt då, de där som predikar att svag tro genererar inga bönesvar, och generellt ett liv utan välsignelse.
Ja, nu stod det ju förvisso inte svag tro, utan illa bedd bön, men kanske kan man lägga ihop lite här och dra en slutsats?

De uteblivna bönesvaren kanske beror på klen tro och usel (böne)teknik.
Tänk på aposteln Petrus. Jesus sade åt honom att kliva ur båten, ut på vågorna och vandra PÅ vattnet. Petrus som såg vågorna började tvivla och sjönk. Jesus sade då ” Du klentrogne, varför tvivlade du?” -Matt 14:29

( Ja Pelleplutt. Din klentrogne. Varför står du här och sjunker egentligen?!?!)

Häromsist var jag ute och åkte bil. Det var mörkt och någon minusgrad. Kanske körde jag lite för fort.
Framför mig, en lastbil.
Sikten är dålig varför jag placerar mig bakom lastbilen och inväntar ett bra tillfälle att köra om.
Så gör lastbilschauffören detta som jag i bilskolan för länge länge sedan lärt mig att ALLTID ignorera.
Lastbilschauffören kommunicerar med mig via sina blinkers.
Jag vet exakt vad han menar med detta, och utan att reflektera så mycket påbörjar jag omkörningen.

Att tro är inte att veta.
Vet man, behövs ingen tro.

Jag tänker mig att tro är lite grann som att vänta på signaler.
När de kommer önskar jag ha så mycket tro att det räcker för att agera. Att lita på att någon ser helheten. Att någon ser hela vägbanan där jag endast ser ett par blinkers i mörkret som meddelar att inget möte väntar.
Lita på att Gud ser hela vägsträckan, och att jag måste våga lita på att det håller. Annars kommer tvivlet och jag sjunker.

Historien om Petrus kan faktiskt tyckas hyffsat orätvis. Säg mig, är det inte en enorm bedrift att ens häva sig över relingen?
Varför Jesus var så sträng med Petrus framkommer inte, men jag måste våga tro, och lita på att han såg helheten.

Många bibelberättelser är ju dessutom inte bundna till tid och rum, utan har många dimensioner. Vi i dag kan läsa och lära oss utav Petrus nedblötta sandaler.
Poängen är inte detaljerna, utan att vi inte ska låta omständigheterna ( vågorna) få oss att tvivla.

Är detta kanske nyckeln till hur löftena skall förstås?
Att alltid lägga fokus på Gud?
Petrus trodde på sin mästare, däri ligger inget tvivel.
Naturligtvis var det en akt av enorm tro att påbörja en vandring på vattnet. Problemet var att han började se de OMÖJLIGA OMSTÄNDIGHETERNA.

Om vi ber. Fokuserar vi på Gud, eller fokuserar vi på omständigheterna som föregår bönen, oavsett VAD omständigheterna är?
Ber vi -Ske din vilja, eller ske MIN vilja?

Matt 6:33 ” Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få det andra också”

Den som var bekant med bibelcitatet i Jak 4:3, märkte att det fattades några ord som helt förändrar innebörden.
” Ni ber , men får ingenting därför att ni ber illa, ni vill bara tillfredställa era begär”

En illa bedd bön handlar då inte om någon teknik, utan om MOTIVET till bönen.

Jag tror (eftersom jag är totaltokig) att allt är möjligt för Gud. Jag tror att Gud ser helheten.
Jag tror INTE Gud ger signal om att påbörja en omkörning om en älg passerar vägen.

Det är så lätt att önska. Det är svårare att göra det i rätt ordning. Att sätta Guds rike i första rummet. Att inte vilkora Guds möjligheter med mina egna ställda förväntningar på vad ett bönesvar är.
Petrus vågade sig ut på vågorna. Han såg omständigheterna och tvivlade. Jag ser omständigheterna, och önskar finna så mycket tro att jag vågar be -Låt din vilja ske”

Att jobba för fem spänn i timmen är naturligtvis inte lönt om man ser det ur perspektivet adekvat lön. Min kamrat såg inte den usla timmlönen. Han såg slutsumman.

Om människan istället för att fokusera på lönen (bönesvaret)
var beredd att arbeta (be) trots omständigheterna, så skulle inte fokus ligga på att det löns inte då lönen är så kass.

Kanske skulle man då oftare se ett bönesvar?