Usch.
Det är så otroligt prestations och kravfyllt att
hålla på att fånga dagen.
Jag menar, vad ska jag göra med den då den ligger där vid mina
joddlartoffelprydda fossingar och sprattlar som en nyfångad firre?
Jo.
Man ska se upp så man inte missar alla möjligheter som livet har att erbjuda!
Hur gör vi då med omöjligheterna?
Men du, på allvar.
Ska vi prata lite allvar nu en stund. Är det okej?
Jag har nog aldrig i hela mitt misserabla liv sett ett avsnitt av fångarna på fortet. Alltså ett helt avsnitt.
Däremot har jag ju gluttat lite granna. Särskilt då programmet var nytt och fräscht där i slutet på nittiotalet.
Nu i påsk så stod dumburken på, och någon tittade uppenbarligen på detta program.
Det är inte slutet på nittiotalet längre utan 2013. Gunde ser fortfarande spänstig ut, men vad är detta för människosyn som pådyvlas åskådaren egentligen?!
Jag talar naturligtvis om dvärgarna.
Kan någon vettig människa förklara för mig, exakt vilken funktion fyller dessa dvärgar?
Jovisst, de är assistenter, men…behöver man vara dvärg för att
få gigget?
I min bok är det så totalt uppfuckat och männsikoföraktande att
jag får lust att vomera i min kollegas sko.
Dvärgarna fyller INGEN annan funktion än att det är lite lustigt, och antagligen för att ge programet en känsla av något mystifikt spännande långtbortistanski.
2013 och fortfarande är dvärgar roligt.
Fuck off.
Ska det vara riktigt riktigt roligt, så varför inte två afrikanska dvärgar med funktionshinder såsom protes och cerebral pares? Addera tunnhårighet och lösgom och svennebanan har en helkväll i människoförakt där i myssoffan.
Det finns bara en mening som kan uttrycka detta svineri- FY FAN.
Den riktigt alerte läsaren har redan nu blivit förbannad för jag själv använder ordet dvärg.
DVÄRG DVÄRG DVÄRG DVÄRG.
Hallå, det är ju bara för att poängen ska gå fram!
Humor är humor, och jag anser att man kan skoja om i princip allt. Men någonstans i botten så bör man behålla en sorts värme, en sorts känsla för rätt och fel.
Att i ett populärt (nåja?!) program, fortfarande 2013 tycka det är kul eller exotiskt? med småväxta människor, är i mitt tycke människoförakt.
För säg mig, varför behöver de vara småväxta för egentligen?
Precis. Av ingen anledning alls.
Är det för att vara schyrre med de småväxta?
Är det för att ge dem ett jobb?
Är det för att nyttja deras potential?
Jag förstår då inte alls.
Jag är inte småväxt, så jag vet inte hur man tänker om man är just det. Kanske gör jag ett problem av ett ickeproblem?
Min känsla är dock att det är något allvarligt fel i att
beskåda sin medmänniska på detta vis.
Lite grann som på cirkus.
Lite grann som att jag skulle få ett jobb för min tunnhårighet, eller min dåliga syn?
Jag är besviken på klämkäcke Gunde. Skärp dig!
Egentligen är jag nog besviken på mänskligheten i stort. Kanske mest på mig själv.
Men jag betror mig kunna skilja rätt från fel, och detta är då inte rätt.
Så ska vi fånga dagen, men varför inte låta dagen fånga oss istället. Det blir som mindre prestationsladdat då.
