Kiwi satt på balkongen och knäppte upp en pripps blå.
Det var sån kväll, där värmen fortfarande var tryckande trots att klockan passerat åtta.
Hon hade legat där på sin solstol och pressat hela dagen.
Trots värmen så frös hon lite.
Om det var den kalla drycken eller lite lätt solfrossa kunde hon inte avgöra. Så satt Kiwi där och lät sin torra strupe fuktas, medan solen började sjunka ned bakom höghusen.
Det gick någon timme eller så, och Kiwi hade nu tömt sexpacket öl. Smått berusad så stod hon nu lutad över balkongräcket och rökte.
Hon förundrades över att det fortfarande var så varmt.
Så ringde det på dörren.
Kiwi som var lättklädd funderade på huruvida hon skulle klä sig mer anständigt, eller om det funkade att öppna i chockrosa bikini. Hon valde det senare.
Det var Affe som stod bakom ytterdörren. Kiwi övervägde att helt enkelt låta bli att öppna. Affe var en ganska påträngande person, och Kiwi var inte alls intresserad av Affes ständiga försök att få omkull henne.
Så såg hon den blå kassen genom titthålet.
Dessutom hade hon inte sett skymten av honom på över ett och ett halvt år.
Hon öppnade.
Snart satt de bägge två på balkongen.
Solen hade gått ned och Kiwi hade hämtat några blockljus.
Affe hade med sig betydligt starkare drycker, och snart var både Affe och Kiwi berusade.
” Helvitte vad du ä brun” Affe synade Kiwi grundligt, och även om hon inte fann Affe attraktiv, så uppskattade hon alltid en komplimang.
Kiwi var brun.
Hon hade spenderat varenda soltimme på sin balkong.
Vad annars skulle hon göra?
Utan arbete. Utan pengar. Utan någonting annat än sin goda pigmentering.
Kiwi var så mörk i hyn, att vore det inte för det blonda permanentade hårrufset skulle man missta sig för att hon kom från betydligt sydligare breddgrader.
Kiwi ställde sig upp på vingliga ben och poserade lite för Affe.
Hon hade haft modelldrömmar som ung, och som hon övat framför spegeln.
Hon böjde och vred sig i alla möjliga ställningar framför
Affe som satt och glodde med halvöppen mun.
Som hon drömt ja. Då hon var ung.
Kiwi var inte lastgammal, det var hon inte.
Nyss fyllda 52, men livet hade väl inte gått obemärkt förbi henne.
Ansiktet var fårat av sena nätter, alkohol och rökning.
Hon var inte fet, men hennes kropp bar inte spår av någonsomhelst motion.
Men brun var hon.
Och Affe satt fortfarande och glodde med halvöppen mun så hon måste väl fortfarande vara en smula attraktiv?
Kiwi blev nu lite mer vågad, och hon dansade länge framför Affe.
Affe hade inte sagt ett ljud sedan han påtalat hennes kulör, och Kiwi tänkte att det var ett gott betyg. Han är helt uppslukad av mig tänkte hon.
Hon såg att Affe satt med halvslutna ögon, och att en salivsträng letade sig ner mot hakan.
Kiwi dansade förföriskt fram mot Affe och även om hon inte ville
något mer avancerat med Affe, så tyckte hon det var roligt att reta honom.
Hon klappade till Affe på axeln. Dels för att det blev en snygg avslutning på dansen , men mest för hon var sugen på lite mer av detta Affe hade i sin blå kasse.
Affe började sakta tippa framåt, och innan Kiwi knapp ens hann reagera så stöp han med pannan före, rätt ned på balkonggolvet.
Där blev han liggande.
Kiwi böjde sig ned och började ruska i honom.
”Affe..Affe”
Han blev liggande helt stilla, och det gick snart upp för Kiwi att han var död.
Kiwi tänkte att kanske han varit död hela dansen?
Ett sting av vemod sköljde över henne.
Ja, det kändes så sorgligt alltsammans.
Där hade hon åmat och kråmat sig framför Affe, och så är karljäveln död.
Hon satte sig ned på sin solstol. Tände en cigarett och lutade sig sedan över Affes döda kropp. Det var den blå kassen hon sökte, och snart fann hon vad hon hoppats på.
Affe hade alltid gillat starkare saker, och Kiwi brydde sig inte om att
hälla upp den genomskinliga drycken i ett glas. Hon halsade direkt ur flaskan. Djupa klunkar.
Klockan var nu närmare midnatt, och en av ytterst få subtropiska nätter hade börjat.
Kiwi hade fortfarande bara bikini och en tunn sjal över axlarna.
Hon kunde inte avgöra om det var spriten som värmde henne eller om
det var den tunga fuktiga nattvärmen.
Hon kikade ned på gatan som låg stilla och tom nu.
Kiwi tänkte att det var lite konstigt. Borde inte människor passa på en sådan här subtropisk natt?, ja, att vara ute hela natten. Duka långbord. festa. leva?
Men..dom jobbade väl kanske.
Kiwi fick fundera ett bra tag innan hon kunde avgöra vilken månad det var.
Hon hade spontant tänkt juli, men så kom hon på att Affe muckat i mitten på augusti. Ja, så var det nog.
Affe hade åkt raka spåret till systemet, och sedan, förmodligen grundat på någon parkbänk för att samla mod att besöka henne.
Så var det nog.
Nu var han död. Den jäveln.
Kiwi kände plötsligt att hon blev sömnig.
Hon funderade på vad hon skulle göra av Affe, men så tänkte hon på vad Affe själv brukade säga, som ett mantra han tuggat genom livet
– ”Gör idag vad du tänkt i morgon”.
Han var inte så dum den där Affe ändå, tänkte Kiwi medan hon tömde det sista i flaskan. Hon gjorde något som skulle föreställa en piruett, sedan vinglade hon in och lade sig på soffan.
Hon orkade inte bädda, och det var tur hon solade utan solskyddsfaktor.
Soffan hade blivit så kletig annars.
Herregud, tänkte Kiwi, och mindes hur hon på åttitalet luktat kokosolja.
Ja, Affe med den token. Trots att han var rödlätt och blek så hade han envisats med att smörja in sig i den kokosdoftande oljan.
”Affe lille” mumlade hon innan ögonlocken sakta, sakta slöts och
hon försvann in i sömnen.
Kiwi sov djupt, och hon vaknade inte ens då balkongen invaderades av stora svarta fåglar som hittat igen resterna av Kiwis middag som stod kvar på det lilla balkong bordet.
Kiwi sov djupt.
Hon vaknade inte ens då morgonen övergick i förmiddag, och den tryckande värmen förbyttes mot åskknallar och regn.
Hon sov till långt in på eftermiddagen, och då hon vaknade så gick en rysning genom kroppen.
Kiwi kunde inte avgöra om det berodde på att balkongdörren stod öppen, eller om det var åsynen av Affe som låg där i regnet.
Hon reste sig upp.Som en hammare mot huvudet kände hon baksmällan.
”Märkligt”, tänkte hon.
Mallorca ena natten, och sedan, nästan höst några timmar senare.
Och vad skulle hon göra av Affe?
Den jäveln.
