Torild scrollade runt på det häringa internetet, kollade Flexprässen och Knaftonpladet, bara för att konstatera att under solen intet nytt.
Samma visa i dag som i går.
Det var våld och elände. Det var väderrapporter och sport. Sjukdom, död och nya virus. Kom de inte med vingar och näbb så var det iallafall ruskigt på något svingit vis, samma visa i går som i dag.
Bara eländes elände.
Så fann Torild ett guldkorn i nyhetsflödet. Något som kändes uppfräschande och virilt. Nytänkande och potent.
Det var Knaftonpladet som ägnat sig åt djuplodad journalistik.
Det var fantastiskt.
Tänk. Nu visste Torild det han aldrig riktigt vetat, och faktiskt, inte ens vetat att han ville veta.
Vi onanerar mer än någonsin!
Tänka sig.
Torild lutade sig tillbaka i sin kontorsstol, tog en stor klunk kaffe och mediterade lite över sin nyfunna kunskap. En tanke började mala runt mellan öronen. ” vad skulle han egentligen med denna kunskap till?”
En gång för länge sedan så hade Torild bläddrat i en gammal bok från 1920. Boken hade handlat om sjukdomar.
Vid närmare eftertanke kunde det faktiskt vara så att boken var så gammal så den var tryckt 1918 faktiskt.
I den boken hade det stått om ett tillstånd som kunde drabba en viss typ av människa.
Symtom som avslöjade sådana människor var- blekhet, dålig hållning och mörka ringar under ögonen.
Detta kunde, enligt den där boken som var utgiven 1920 eller om det var 1918, drabba onanisten.
Torild tänkte att det var nya tider nu. Andra tider.
Nu onanerade svenska folket mer än någonsin, ja, det skrev Knaftonpladet.
Torild brukade tänka att bleka, magra människor med ringar under ögonen var utarbetade eller sjuka, men inte att de var onanister.
Det stämde verkligen dåligt med Knaftonpladets djuplodade journalistik.
Sannerligen.
Torild försökte nu sortera tankarna.
Väga informationen.
Resonera med sig själv.
Två koppar kaffe och en cigarett senare var han på det klara hur det låg till. Givetvis. Självklart och helt utan tvekan så hade den gamla boken fel i sitt påstående.
Fel. Fel . Fel.
Skönt , tänkte Torild, som nu kunde lägga åtminstonde en pusselbit till rätta. Men, vad skulle han med informationen till egentligen?
Ja, detta att granngubben onanerade mer än någonsin?
Eller detta som Torild läste igår, att KD människor hade aktivast sexliv.
Undra om Pimmy Bråkesson fick knulla?
Torild började nu skrocka högt och ogenerat. Det var så tokigt alltsammans. Pimmy skulle ju iallafall uppskattat en partner av blekare hudtonus. Sannerligen. En onanist rent utav?
Torild stängde så av sin dator. På det stora hela var han mest irriterad.
Världen stod i brand. Pesten kom med näbb och vingar och Ping Pong Dong hotade med att spränga hela ”land of dreams” till hockeypulver, men Knaftonpladet skrev om onani.
-” For helvede”, fräste Torild, nu på Danska. Varför han gjorde det, ja på Danska alltså, fanns ingen rimlig förklaring till, men å andra sidan så var Knaftonpladets skriverier högst orimliga de med.
I samma stund Torild öppnade ytterdörren och klev ut i den grönskande försommaren, så passerade en mås ovan hans huvud.
Om det inte var illa ställt alltredan, så blev det nu ytterligare lite jävligare, då måsfan beslutade sig för att skita Torild rätt i skallen.
Torild blev inte bara förargad, utan även en smula skräckslagen.
Fågelinfluensan som härjade 2006 hade ärrat honom, och då han febrilt rotade i högerfickan efter en näsduk för att torka sig, så hörde han hur det klickade till i buskaget.
Sen klickade det igen.
Torild förstod nu vad det var. En kamera.
Ja. Precis så här gick det till då den genomsnittlige onanisten fick ett ansikte. Kärt barn har många namn och gissa om Torild blev trött på att höra J-O Waldner ropat efter sig så snart han lämnade hemmet.
Orimligt på det hela, javisst, men i en värld där löpen ropar ”vi kan inte låta bli-onani”, så är allt möjligt, och inget omöjligt eller hur?!
