– ”Det var en redig ruga du har där på armen”, ja så hojtade han så högt att det nästan slog lock i öronen på Barry.
Inte nog med att individen X hade uppsnappat faktumet att en sårskårpa prydde Barrys arm, snart nog var han där och började pilla på den.
”-Får jag smaka” fortsatte han, och här skulle historian kunnat dö, redan innan den ordentligt ens börjat. Barry skulle kunnat placera sin knutna näve mitt mellan ögonen på honom, och knappt någon skulle döma honom för det.
Nu gjorde han inte det.
Om han lät honom smaka?
Tro fan det.
Gör om, gör rätt, skulle Barry önskat att han slapp säga till sig själv så här, herrans massa år senare, men tyvärr så blev det så.
Du vet, avlägsnar man en sårskorpa innan den läkt av sig själv, då blir det liksom ett steg fram och tre steg bak.
Han lärde sig aldrig Barry.
Ahh.
Vem drömmer inte om sommar då snön vräker ner?
Och så plötsligt, nästan som om ett mirakel inträffat, så blommar häggen. Allt man då fantiserat om under kalla januaridagar, skall helt plötsligt infrias.
Och så gör dom inte det.
Lyckan som skall bebo människan som per automatik, bara solen skiner och vindarna är varma, den uteblir.
Alltså, det jävliga är fortfarande jävligt, bara lite varmare.
Snälla.
Snälla du. Kan du inte skjuta olyckskorpen?
Ryck vingarna av den.
Krossa näbben med en polygrip.
Det är för fan Juni. Vi SKA ju vara lyckliga(re) nu.
Liksom, vem orkar tänka på en rödklädd fetknopp i lösskägg nu.
En kapitalisktiskt lögn som härjar i december, det ska vi inte tänka på i juni.
Vi sopar det under mattan.
En fantastisk dålig städteknik, men smutsen försvinner iallafall temporärt.
Så har vi då Barry som åter blöder från armen.
Nu får han börja om, ja, med sin process av att läka.
Du är Barry.
Jag är Barry.
Med untantag alla de som lever i förnekelse.
Du lever i förnekelse.
Jag lever i förnekelse.
Jodå. Så är det.
Fragmentariskt gör vi det, hur mycket vi än hatar att vi gör det.
Vi sopar smutsen under mattan, vi pillrar och vi kliar bort det som inte borde pillras på.
Vi är där med smutsiga fingrar och kan inte låta bli även om vi vet just detta att ett steg fram, blir då tre tillbaka.
Ibland så låter vi andra göra jobbet åt oss.
Vi låter dem göra smutsjobbet men likt förbanna så
är vi deltagare i demonteringen av det som inte fick läka i fred.
Det är inte lätt att vara människa.
Det är väl just detta som är att vara människa, det som särskiljer oss från djuren. Samvetet. Ansvaret. Moralen.
Håhåjaja.
Det är så ofantligt många processer under pågående hela tiden, så då någon frågar mig hur läget är, då blir jag först tyst och sen svarar jag att detta är en omöjlig fråga att besvara.
”Jo tack. Längst upp till höger är det helt okej, men dessvärre är det en warzone längst ner till vänster. Mitt hjärta tycks friskt och starkt men axeln är för i helvete full i kalk.
Vad säger du själv? Är det bra eller anus? Ja, läget .”
Jag tror inte en millisekund på de här människorna med blekta tänder ( inte de med blekta anus heller) som grinar brett och säger att livet är alldeles ..alldeles ..underbart. De ljuger.
Jag tror inte ett skvittskvatt på de hära människorna som säger att Gud är lösningen på våra problem. De är blinda eller rädda.
Gud. Jag söker Gud utan tro på att denne löser problemen. Snarare en Gud som hjälper mig läka. Hjälper mig orka.
Inte en Gud som erbjuder mig andligt knark.
Jag vet att vi alla är prydda med ärr som livet åsakat oss.
Vi är prydda med ärr som till viss del är åsakade av oss själva då vi inte orkat läka ifred. Då andra inte orkat med att låta oss läka i fred.
Du har ärrat mig.
Jag har ärrat dig.
Just för det är så svårt att vara människa.
Vi vill ofta vara medmänniska, ändå blir vi i bland en motmänniska.
En som står i vägen.
Visst är det besynnerligt?!
Precis så här komplext är vilkoren för oss människor.
Om jag har rätt i det?
Inte en aning.
Jag strävar likt en mask i föruttnelsen
sökandes efter näring.
Om du ser en olyckskorp som nödgas hugga in på mig så snälla,
placera en känga i dess huvud. Ett baseballträ i dess nacke. En polygrip runt dess näbb.
Då är du min medmänniska.
Jag gör det samma för dig.
