Ralf beskådade sommaren som låg framför honom. Alldeles grön och mysig.Alltså inte Ralf, han var grisskär. Detta skulle dock sommaren göra något åt.
Som Ralf, eller Raffe som hans närmsta kallade honom, hade längtat, och nu var den här.
Raffe stämplade ut från kneget, omfamnade ledigheten, andades djupt, och POFF. Så var det över.
Det som låg framför, låg helt plötsligt bakom, och Raffe fattade ingenting. Raffe fantiserade om att banka huvudet mot en tegelsten så skallen sprack. Raffe visste att ett huvud inte sprack på samma sätt som ett ägg, men hallå, detta var bara fantasier. Raffe skulle aldrig i hela livet banka sitt huvud mot en tegelsten. Det gjorde ju ont.
Raffe tyckte inte om ont.
Han var som du.
Han tyckte om skönt.
Så summerar man en lång skön semester, och konstaterar precis som alla gånger man summerar en lång skön semester, att den är på tok för kort.
Kände du?
Isvinden!
Det kalla draget av våndan som kommer då man börjar tänka på livets flyktighet.
Ja, ja, ja. Du är måhända en vårblomma som nyss slagit ut medan jag rotar runt i höstmyllan, men lyssna nu ungtuppar och späda vårblomster. Det går fort.
Sommaren.
Livet.
Ack ljuvfa ungdom vart tog du vägen?
Min ungdom var inte ljuv.
Det var på det stora hela ett helvete, så dit vill jag inte tillbaka. Jag är glad att det är över, så lämna mig i fred. Du är det sista jag behöver och jag orkar inte mer.
Citerade jag just Ratata?
Gubbpoäng!
Jag gillar verkligen inte Ratatas musik.
Inte då. Inte nu.
Jag hade hockeyfripp då. Nu har jag ingen frisyr alls.
Skulle jag ändå ge mig i kast med att skaffa en frisyr, så skulle det bli clownfrisyr.
Som Plura.
Plura hänger med Mauro, och ser du hur fiffigt det sammanflätas?
Hur saker och ting länkas till varandra, och hur då på något märkligt vis blir nu.
Plura har munkfripp och hänger med Mauro.
Huruvida Plura gillar Ratata vet jag inget om , men uppenbarligen gillar han Mauro, annars skulle de inte hänga med varandra.
Logik.
Semestern är slut.
Snart är det höst.
Jag vissnar sakta.
Kände du?
Isvinden!
”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det”, sade en gång Raffes fru till Raffe.
Raffe tänkte då drämma sitt huvud mot en tegelsten, och hade inte hustrun fått sin hand mellan tegelstenen och Raffes huvud, så hade Raffes huvud inte alls spruckit som ett ägg, men säkerligen skadats rejält.
Så blev det inte. Istället bröt Raffes fru tre fingrar.
Du förstår. Raffe kastade huvudet med furiös kraft.
Därefter var det inget ratata i det äktenskapet.
Raffes fru såg därefter på Raffe med nya ögon.
På ren svenska så tänkte hon att han var dum i huvudet, och
i stunder av mörker ångrade hon att hon placerade sin hand mellan Raffes huvud och tegelstenen.
Det gick så långt att hon iscensatte Raffes våldsamma död.
Ja, i tankarna såklart. Mördare var hon inte.
Hon ville bara vara lycklig. En vårblomma.
Istället skulle hon vissna tillsammans med Raffe.
Helt utan ratata.
Usch.
Och så laddar vi batterierna för en höst som blir en vinter.
Men idag skiner solen och det är varmt där ute.
Fånga den.
Dagen.
Kanske är det sista fina dagen på väldigt länge?
Det vet vi inget om.
Kanske låter det ratata på fönsterrutorna redan imorgon? Ratata, ratata- smattrande regn.
Mer troligt det än att det är lille Mauro som står där med gjutjärnspannan under armen alltmedan Plura kör en specialversion av ” jag är glad att det är över…”
Ännu är det sommar, även om just min semester är till ända, och tänk på det, ta vara på det, för bakom hörnet på 7-eleven väntar inte Mauro på någon Sara. Bakom hörnet väntar höst.
