Man ska vara produktiv. Visste du det?
Det håller inte att sitta och dega framför favvoserien. Men tänk själv mäniska. Hur skulle det se ut om var och varannan satt där i myssoffan och snaskade chips så det skvätte snålvatten ur mungiporna?
Nä. Uppåt-framåt är ledorden här i vår produtiva tillvaro.
Ja, men fråga Rolf Lassgård då, du misstroende.
Tappade du flytet nu? Började hjärnan febrilt söka efter anledningen till att mitt i produktiviteten så droppar vi namn som Rolf Lassgård?
Jo, men lyssna då så vi kan traska vidare, uppåt framåt.
Rolf Lassgård har gjort en väldigt bra karraktär i filmen ”familjehemligheter”. Denne karraktär yttrade dessa, nästintil bibliska ord. Som ett mantra.
Har du inte sett filmen så tyckar jag du bör göra det.
Men se till att göra någon nytta under tiden. Kanske stoppa gubbens strumpor? Vika tvätten, eller varför inte dammtorka listerna?
Sitta där och titta film, snaskandes på friterat fett, helt utan annat syfte än att just titta på film och snaska friterat fett går inte för sig.
Produktivitet var ju ledordet. Remember.
Gosse. Den dagen jag läggs i ovigd mull, så ska min urna transporteras i min feta BMW. Jag tror banne mig jag dessutom ska låta guldplätera urnan. Allt för att min sista show ska visa, att här mina damer och herrar , här har vi att göra med en ytterst produktiv man.
Jag har beslutat mig för att kremeras efter att min sista suck är dragen. Ordet fräscht känns lite ofräscht i detta sammanhang, men om vi bortser från faktumet att vi snackar min kremering, så känns det lite mer fräscht än att jag ska ligga och jäsa nån meter ner i jorden.
Visste du att man tror att myten om vampyrer kommer just från detta med jäsande kroppar?
Jodå.
Efter att döden slagit till och man grävt ned kroppen så startade då processen av nedbrytning. Människor fick då för sig ett och annat då det plötsligt började låta nedifrån graven.
Därav idéerna om vampyrer och döda som blev någon sorts odöda.
Vid närmare eftertanke hörs ju detta mer som zombies, men iallafall så förstår du min poäng?
Jag är synnerligen produktiv skall du veta.
Jag har precis tjänat i hop till min första klackring i guld.
När jag varit ännu mer produktiv ska jag köpa klackringar så jag kan sätta en på varenda jävla finger. Och sen, när jag inte vet riktigt vad jag skall göra av allt som min produktivitet har alstrat, så ska jag köpa tio ringar till som jag sätter på mina tår.
Då mina damer och herrar, så kommer alla se att här har vi att göra med en ytterst produktiv, och glöm inte lycklig , man att göra.
Hallå! Vem skulle inte vara lycklig om man fick spatsera fram på gator och torg med guld på varenda finger och varenda tå?
Ja jösses, jag skulle inte ens bära joddlartofflor.
Endast ljudet att guld som möter asfalt.
Det måste vara så det låter när änglar sjunger.
Iallafall.
Jag har en klackring. Den är dock endast guldpläterad, men den ser ut som om den var av renaste lenaste gull.
Jag bar den häromsist då jag skulle uträtta ett ärende på urinalen här i staden. Så stod jag där med både sockerbit, förstoringsglas och pincett och försökte locka fram den lille rackaren, och plötsligt så hör jag en röst.
Först tänker jag att att det är nu det händer. Jag blir rån-styckmördad.
Så blev det inte, men däremot så fick jag en sorts föreläsning av någon som såg ut som en luffare.
Du fattar ju själv att jag blev chockskadad och därför inte kan redogöra för varenda ord han bräkte ur sig, men jag minns tydligt en mening.
Lyssna nu så ska du få höra något så urbota dumt så man får lust att karatesparka varenda luffare i ansiktet.
” Ni jagar allihop skattkistan i slutet på regnbågen”
Har du hör något så dumt?
Ja, sen var han liksom borta. Det värsta var att han på något sätt lyckats sno min sockerbit, så där stod jag med endast pincett och förstoringsglas.
Jag fick avblåsa ärendet på urinalen och istället traska tillbak till jobbet.
Jag skiter väl för fan i sockerbiten. Jag har massor av sockerbitar hemma.
Alltså, jag har så många sockerbitar att om man mätte lycka i antalet sockerbitar, då skulle jag vara så lycklig att energin min lycka alstrade skulle kunna driva en fet BMW från Kiruna till Ystad.
Ännu har jag ingen BMW. Jag har faktiskt inte ens en guldpläterad urna.
Men jag vet vad meningen med livet är.
Skattjakt.
