Owe Phhääääääääärsson stavade inte sitt namn så där
för att han ville vara märkvärdig.
Stavningen hade liksom bara blivit sådär utifrån det faktumet att
Owe Phääääääääärsson led av astma.
Bonk. Skribenten får här moralens väktares batong rätt i bakhuvudet.
Raljerar du om astma din fähund?!
Och tänk, det var precis vad jag ….inte gjorde.
Jag är själv asmatiker. Jag har legat på sjukhus många gånger, och då jag var yngre trodde jag att jag skulle dö under astmaattackerna.
Nu är det här ingen snyfthistoria om vare sig mig eller någon annan med astma. Det här är en historia om Owe Phääääääääärsson.
Kan vi fortsätta nu?
Det är inte mitt fel att Owe väser fram sitt efternamn. Och
det är sannerligen inte mitt fel att han börjat stava det såsom han säger det.
Oss emellan. Jag är nästan övertygad om att Owe visst gjort en grej av det. Han vill, trots sitt nekande, vara lite spe-ci-ell.
Suck.
Kunde han då inte bara titulera sig som AstmaOwe?
Hade inte det varit smidigare?
Jag-bara-undrar.
Är du sur?
Har du astma?
Jag ska säga dig en sak, innan vi återgår till Owe med de massa äääääää-na i efternamnet.
Det är så mycket defekter på mig så det är tragiskt.
Det betyder inte att jag tycker dina eventuella defekter är roliga. Det betyder inte att defekter överhuvudtaget är roliga.
Sjukdom och död är för jävla hemskt och otrevligt.
Men man måste väl kunna skoja lite?
Om Owe Phääääääääärsson. AstmaOwe.
Och det är nu vi kommer till poängen.
Och det är innan denna poäng blottats, som bödeln redan svingat sin trubbiga yxa.
En del människor, ja, inte du faktiskt, för då hade du redan slutat läsa denna text, och surfat vidare till astma och allergifondens hemsida för att donera några slantar i ren protest mot den smuts du trodde dig inhalera genom att ens bara läsa!?! (jag vet.Ologiskt) denna smörja.
Men du, ja just du, har ju fattat att detta inte handlar om astma. Att här skojas ingenting om denna allvarliga och hemska sjukdom. Här skojar vi om en man som stavar sitt efternamn heltokigt. Detta är vad som skojas om.
Att han sedan råkar ha astma är liksom inte poängen.
Han kunde ju lika gärna haft KOL.
Eller, varför inte, han kunde ha varit en snuskgubbe som liksom flåsade fram sitt ääääääääää.
Ser du honom?
Tungan hänger nästan nere vid knäna. Ääääääää. Phääääääääärsson.
Jag har som sagt växt upp med astma. Mina små barn har sk ”förkylningsastma”. Det finns INGET roligt alls i att inhalera sitt spädbarn med astmamedicin. Man känner sig som jordens avskum när man tvingas hålla fast sin lilla bebis och medicinera den. Man slits nästan sönder invärtes.
Av vanmakt. Av rädsla och av sorg över att man tvingas ge sin lille astmamedicin.
Prognosen att det växer bort är dock mycket god, och jag hoppas sannerligen detta.
Men en del ser inte så långt, och för inte länge sedan alls fick jag höra att jag bidrog med negativitet varpå en kamrat plockade bort mina inlägg i ”flödet”.
Det är okej med mig. Jag behöver inga kamrater. Jag avskyr kamrater.Jag vill leva hela mitt liv utan en endasta kamrat.
Jag betraktar dock inte mig själv som en negativ persson. Faktum är att jag nog faktiskt är en positiv människa.
Då blir man ju nästan lite ledsen i ögat över att
så kapitalt missförstås.
Sen är det ju detta med Gud.
Får man skriva sådana styggelser och komma undan med det på domens dag?
Ja, vad fan vet jag?!
Men en sak vet jag. Jag tror på Gud och Gud tror på mig.
Någon Gud med batong, det tror jag inte alls på.
Jodåserru.
Det gör Owe Phääääääääärsson.
Ibland predikar han. Då kan det bli helgalet.
Som den därgången då Owe missförstods å det grövsta så
Bärith i bönegruppen faktiskt polisanmälde honom för sexuella trakasserier.
Det var för jävligt. Owe skulle ju bara häääääääääälsa henne varmt välkommen. Något gick tydligen snett då han väste fram sitt Bääääääääärith.
Visst är det helgalet?
Så summerar vi och knyter med stadig hand i hop pungsäcken för denna gång. Astma är åt helvete dåligt, men folk som stavar sitt namn jätteroligt är just, jätteroligt.
