Och hon tänkte att hon var en predator och inte ett rov.
Och snart så kom han så ut ur sovrummet. Han som bara skulle ha och ha.
Som han tog, men ingenting gav.
Och han var naken, och hon vände bort sitt ansikte, och han kom till henne.
I hans ansikte växte det där flinet. Det där grinet som talade om för henne att han
visste att hon visste att han stod över henne. Att han med henne gjorde vad han behagade.
Och is fyllde hennes vener då han lutade sig över henne, och hon satte sina händer mot hans bröst och försökte knuffa bort honom.
Hans blå blev svarta då han höjde sin knutna näve och hon föll mot kylskåpet och det vita blev rött.
Och som han grinade mot henne. Och han jamade som en katt. Gjorde klösmärken i luften.
Du är en varg Barbro Larsson.
Orden ringde i huvudet. Du är en varg.
Och hon ställde sig upp och vinglade mot honom.
Mot honom som ingenting märkte där han stod med sin feta vita stjärt, lutad över
diskbänken drickandes sitt kaffe.
Och hon tog perkulatorn, brände sig på handflatorna, och hon hällde
drycken över hans rygg. Han skrek då den träffade sitt mål, och han
skrek då den rann ned mellan skinkhalvorna, och han vände sig om, och hon
såg någonting annat än blixtrande hat i hans ögon. Hon såg skräck, och hon växte
en meter och huggtänderna blottades.
Och hon mötte hans blick och ur hennes ögon kom eld som svedde honom, och hon sade ” du kan gå, vänd dig aldrig om för jag släpper dig endast denna gång, nästa gång skär jag halsen av dig och tömmer dig på blod”
Och han höjde sin näve men slog inte. Han bara stod där och hyttade i luften. Som om en sköld stod mellan honom och Barbro. Och han stammade ord som saknade mening ,och han vände och gick.
Och hon tänkte att det var då besynnerligt att det skulle ta så många år att forma en krigare. En predator. En varginna.
Och hon log ,för första gången på 28 år.Från hjärtat.
Log.
