Hockeyn i Umeå och Björklöven är död. Alla hockeyintresserade i Umeå vandrar allt djupare och djupare i en dödsskuggans dal för varje år som går. Om inte Löven går upp i år kommer ingen hjärtstartare i världen kunna rädda de intresserade och inte heller föreningen. Löven ska ha en stor eloge som år efter år producerar och utbildar extremt skickliga U16-spelare som dominerar i både TV-pucken och landslaget, men vad hjälper det när precis alla flyr klubben när de kommer upp i J18-åldern?

Just detta är jag mest bekymrad för. Om nu Löven lyckas med målet att ta sig tillbaka till Allsvenskan, vad händer då med årets trupp? Det är STOR skillnad på Division 1 Norra A och Allsvenskan. Löven har i år, som jag har skrivit många gånger förr, landets överlägset äldsta Div 1-lag. Killar som hade sin peak i karriären för fya, fem, sex år sedan, har kommit ”hem” för att spela upp Löven i Allsvenskan. Som jag ser det är det max fem spelare som kan tillföra något i Allsvenskan i dagens trupp, de har ingen som skulle platsa i en förstakedja. Då måste Löven alltså byta hela laget om de inte vill åka ut lika fort som de kom dit. Alla vet hur framgångsrikt det brukar vara att slita hjärta och själ ur ett lag för att börja bygga ett helt nytt. Då är det stor risk att det blir som det har varit i Malmö och Leksand de senaste åren och även när Löven åkte ur Allsvenskan. Det kommer en massa spelare som är överbetalda och helt saknar klubbhjärta och känsla, de spelar för sin egen vinning istället för märket på matchtröjan. Därför hade jag varit mycket lugnare om stommen i laget fortfarande hade varit unga, hungriga och på väg uppåt i karriären kryddat med lite mer rutinerade herrar som brinner för föreningen. Men istället återvänder ”gubbar” som har spelat i högre divisioner till Löven eller killar som är bra i ettan men inte kommit längre. De känner sig mest nöjda och mätta när de har får dra på sig Löventröjan. Men eftersom de bästa juniorerna förståeligt inte vill spela i en Div 1-förening blir det ett litet moment 22-läge.

Ett till problem är att årets Björklöven saknar vinnare, och vinnarkulturen i föreningen är bortblåst (visst Petter Sandström förde ensam upp Löven till Elitserien, men när var det?). VInnarkulturen som har burit hela föreningen sedan starten -70 med några få undantag. I skarven på -90 och -00-talet var de ständigt i toppen av Allsvenskan men hade kanske inte den bästa truppen på pappret. Omklädningsrummet var istället fylld med vinnare och de var alltid bäst när det gällde. De senaste åren har det varit precis tvärtom. Spelarna har vikit ner sig så fort det har spelats matcher som har gällt. Istället för att ligga utslagna med dropp efter matchen och få en seger som belöning äntrar nu spelarna isen med svansen mellan benen. Dessutom har de fått en förlust och en ny tränare som belöning. Pressen har gjort att de har blivit lamslagna av rädslan för att förlora.

Då bestod just stommen av unga killar som var på väg upp och killar som hade spelat i Löven i nästan hela deras liv. Killar som var beredd att offra sin högra arm för märket de bar på bröstet och för att vinna. Ordet förlora fanns inte. Allt var inte guld och gröna skogar förr, verkligen inte! Konkurshoten var lika vanliga som tränarbyten har varit de senaste åren.

Björklöven har samma trupp som ifjol förutom att de har två nya spelare och en ny tränare. Kommer dessa tre göra någon skillnad? Jag tror tyvärr inte att så blir fallet. Ända räddningen som jag ser det finns i att det står en tränare i båset som var i föreningen när vinnarkulturen fanns där. Han var lagkapten som ville alltid vinna. Så det vilar ett extremt stort ansvar på Jens Öhman att lära killarna att börja våga vinna när det hettar till och lära  dem att de kan inte luta sig tillbaka bara för att de spelar i Löven. På den sista punkten verkan han ha kommit en bra bit på vägen.

Lövenhalsdukarna på stan blir färre och färre och det är nu mer vanligt att man hör ordet Skellefteå AIK i fikarummen runtom i stan än Löven. Publiken blir mindre och de flesta småkillar i stan drömmer om att spela i Skellefteå istället för Löven. Så för att hockeyn i Umeå inte ska få den absoluta dödsstöten måste Löven upp i år, men hur det än slutar kommer hockey för mig och några få till som vägrar inse att den är död, fortsätta leva.