Efter påtryckningar från bloggen har det nu blivit dags för Johan Samuelsson att slänga iväg ett blogginlägg från andra sidan Kvarken/Bottenhavet. Bloggen har gett fria händer så trevlig läsning önskas.
Att göra fem ”ballar” i en och samma match är inte det vanligaste som händer mig. Att göra fem ”ballar” i landslaget kommer förmodligen bara att inträffa en gång. Jag kan säga det att känslan att göra fem ”ballar” i landslaget är utöver det vanliga, tills det visar sig att det inte beror på de skills man besitter själv utan att det beror på ett plagg som man har på sig. Om det finns några gamla Buster-prenumeranter som läser detta inlägg kanske ni förstår att jag syftar på serien om Benny Guldfot och hur magiska hans skor var för honom. Det visade sig tydligen häromkvällen att även mina skor har något magiskt i sig. För annars vore det konstigt att även Lars Lindberg lyckades med bedriften att göra 7 poäng i den pressmatch som arrangerades för någon dag sedan. Jag lånade snällt ut mina skor till Lars och det bevisades i och med denna match att det måste vara något magiskt med dem. Något säger mig att jag måste vara rädd om mina skor så att ingenting händer dem.
På tal om Lars Lindberg. Vad tusan går mannen på? Under vistelsen här i Helsingfors publicerar han i snitt 10 inlägg per dygn. Han ser alla fyra matcher som går i någon utav hallarna. Han intervjuar en handfull mängd spelare och utöver detta ska han ta sig till och från hallarna/hotellen. Dopingkontroller finns redan för oss spelare, dags att införa det på journalister? Tänk om en annan hade haft en promille av den arbetskapaciteten i mina universitetsstudier, oj så fort alla uppgifter skulle gå…
För övrigt blev jag less på att ha varit skadefri under en längre tid nu. Efter en höst som började med en lättare sträckning av baksida x2, för att sedan gå över till att sträcka ljumsken efter att ha blivit uppsnurrad på läktaren av Henrik Stenberg testade jag att gå tillbaka till baksidan igen. Senaste skadan med baksidan var för drygt en och en halv månad sedan, så jag kände att det var läge att testa möblera om facet denna gång. Inom några dagar får jag se om jag lyckades med min ”ansiktsoperation”.
Min sambo Lars Erik Torp jinxade min rumskamrat Walle till att göra tre mål mot Australien. Kul för Walle, desto mindre roligt för mig att behöva stå ut med Walles tjat om dessa tre mål… Känns dock skönt att man kan tysta ner honom med den enkla bloggquiz-segern!
Torp hann även med att testa på casinot i måndags och eftersom jag inte har hört hur det har gått för honom så är jag inställd på att vi får leva på bröd och vatten fram till nyårsskiftet.
Strax innan bloggquizen gav vi ett förslag på förnedringsstraff i bloggduellen mellan Lars och Jakob. Skulle detta straff bli verklighet kan jag med handen på hjärtat säga att det är topp-3 som någonsin kommer att genomföras. Jakob, hör av dig om du vill veta vad det är för något.
Detta tar emot men ibland gäller det att svälja stoltheten och hylla de som hyllas bör. Jag läste någonstans om att de finska spelarna hade besökt ett barnsjukhus och bland annat delat ut julklappar till barnen. De kan få vinna människors hjärtan, men något VM-guld kommer de inte att vinna!
I Helsingfors har det snöat konstant sedan vi kom hit, vilket har gjort att en hel del bilar har kört fast pga all snö. Jag vet faktiskt inte hur många bilar vi har hjälpt som har kört fast. Eller att säga vi blir fel då jag har stått och tittat på alla gånger. Jag har ingen kraft att bidra med och föredrar att stå vid sidan av och kolla på alla som springer omkring i de blågula byxorna och knuffar bilarna till rätta. Idag belönades de med stående ovationer av ett gäng japaner som stod på andra sidan vägen.
Har testat det nya innebandyspelet, FBL – Floorball league och kan berätta för er att det äntligen har kommit ett realistiskt spel. Mina attributs är fyllda inom ”Shot power” och ”Shot accuracy”. Walles stämmer också till fullo. Kan vara att han har lite väl mycket (83) i speed. Walle har för övrigt sämst snitt i det svenska laget men kompenseras med detta genom att spela i 1:a, 2:a och 4:e femman. Han spelar även power play och box play.
Det har varit mycket snack om TV-spel (från oss Dalenkillar) nu och det kanske märks att det är ett känsligt ämne. Med risk för att låta uttjatad vill jag bara berätta att det är just inom TV-spelandet som den största omställningen från Helsingfors kommer att ske. Här vinner man kanske 33% av matcherna till skillnad från de 90 man kommer upp till i Umeå. Är det något jag längtar till med Umeå är det att få komma dit och lura upp Robin och Max på läktaren igen.
Nej, nu ser vi fram emot kommande kvartsfinal och den första ”riktiga” matchen i detta VM-slutspel. Drömmen är att kunna stoltsera med två nya hattar, en seger och att Torp står med en skattkista full med pengar från casinobesöket. We’re marching on!
