Tankar från Umeå norra

Som ni nu redan hört några gånger så befinner sig ju bloggen på bortaplan. Undertecknad är i Finland och Jacke i Vilhelmina. Därför har jag valt att inte låta länsdelen av uppdatering ligga nere. Skellefteåinnebandyn ska lyftas fram och få utrymme. Just därför kontaktade jag en av de jag känner som har det starkast brinnande innebandyhjärtat – nämligen Skellefteå IBK:s tränare, Rickard Avander.

Jaha, då har det blivit dags för mig att gästblogga lite! Efter massiva påtryckningar, mutor och hot av herr Lindberg har jag nu satt mig vid tangenterna för att knåpa ihop några rader för er trogna läsare. Förstår egentligen inte varför Lindberg frågade mig, då jag både saknar humor och rättstavningsprogram. Antar att det är mitt brinnande intresse för innebandy som gjorde det. Eller intresse? Snarare hjärnskada skulle jag säga, ett virus som har fått fäste i hjärnbalken. Ett virus jag kallar innebandy.

Jag står ju till vardags i Skellefteå IBK:s bås,vilket känns helt overkligt egentligen. Detta anrika lag som jag för några år sedan satt i Eddahallen och hejade fram, och beundrade. Favoriten var Anton Ermling. Det är det fortfarande. En stark tvåa är Johan Samuelsson, vilket spel det finns i den mannen!
Det knallröda, välkända märket lyser kanske inte lika starkt som det en gång gjorde. Men ändå! Känns kul och utmanande att vara en del av IBK-familjen!

Efter en knagglig och tråkig säsong i fjol bestämde vi oss för att hitta glädjen igen, där resultatet inte är allt. Där gruppen är det viktiga, tryggheten i fokus. Det tycker jag vi är på god väg att lyckas med. För mig som tränare är det dom små ögonblicken som värmer. En perfekt intränad kontring, ett planerat frislag, eller en klapp på axeln efter en tavla. Eller en uppoffrande täckning. Ja, du fattar. Favoriten i fjol var när Jonte snurrar upp en välkänd, hårdskjutande back i Dalen…pojken var 15 – backen hette Robin Nilsberth.

Men mitt absolut bästa ögonblick är när uppvärmningen börjar inför match. Som ett vakum. Man har gjort sitt, musiken strömmar ur högtalarna, bollarna börjar vina, kaffebryggarna puttrar och man tar sig en kopp. Anders ”Huss” Sundqvist stretchar i hörnet, Jocke Nilsson tränar sin patenterade fint. Frillan är på plats! Arvid Marklund har ”kryssettävling” med David Johansson. Det har börjat komma lite folk på läktaren, man kanske snackar lite med nån man känner medans man läppjar på kaffet, Johan Björk driver på laget och man myser. Sedan kommer stressen, pressen smygande. Vi samlas i omklädninsrummet och allt är igång. Hur det gick? Tror vi vann.
Sedan börjar allt om, matchen summeras, veckans träningar planeras, och genomförs. Bollen är i rullning, och jag längtar till nästa match. Nästa uppvärmning.

Avander