I gårdagens semifinal mellan Finland och Tjeckien satt 12 008 personer på läktaren och när Mika Kohonen – kungen av Helsingfors – presenterades på spelarpresentationen inför matchen, ja då kunde man inte ens höra sina egna tankar.
Decibelnivån var skrämmande hög och den bubbla som skapas i detta perfektionsbygge för idrott är så enorm att håren reser sig över hela kroppen varje gång man känner efter. Det går nästan inte förklara vilken känsla det är och jag vill ge ett tips till alla sportälskare att åka hit och se ett stort idrottsevenemang för att uppleva det.
Jag satt med gåshud under hela inledningen av gårdagens semifinal. Men det sjuka har jag inte nämnt ännu. Det absolut mest sinnessjuka är att i dag kommer de alltså att klämma in nästan 2000 personer till! Ja, det är inte utan att man undrar hur det ska gå, men öronpropparna är i alla fall med.
En final som på förhand känns helt öppen, även om Finland – i hänsyn av hemmaplansfördelen – får agera små favoriter. Nej, det går inte beskriva hur länge man längtat efter det här. Det ska bli ett sant nöje att följa den här finalen och jag hoppas på samma spänning som i gårdagens semifinal mot Schweiz.
Förväntningarna är skyhöga, men målet är enkelt. Jag tycker faktiskt Mattias Wallgren har sagt det bäst:
”Vi åker dit för att tvåla dit Finland på deras hemmaplan – i deras tempel”.
