För det första ska inleda med en kortare text som skrevs ned i fredas efter förlusten. Tänkte inte publicera nått för att jag va sjukt BITTER…Men de här fick jag ned innan jag klappade ihop.
1-1
Är ett faktum. Oväntat, kanske? Oväsentligt, ja! Frågan är ju om man orkar lyfta sig för en revansch. Jag tänker mig två scenarion. Vi rannsakar oss ordentligt, skärper till oss och går in för revansch, eller så lägger vi oss och dör, 3-1 i matcher blire oavsett, tror inte på en 5:e avgörande för nått av lagen. Idag visade Dalen brudarna ett enormt hjärta och spelade både taktiskt och smart, hade riktigt tajt försvar och satte lägena dem fick. Skulle väl säga att det är Dalen i ett nötskal, så här vinner dem matcher… tänker inte skylla på ngt speciellt, som domarna eller golvet, de vore PINSAMT, en förlust är en förlust. Helvette.
Japp, en av mina allra sämsta egenskaper är att jag är en fruktansvärt kass förlorare. Kan ju säga som så att min hjälm var allt annat är hel (Förlåt Promask) och jag pratade inte med en enda själ den kvällen, vanligen är jag ganska social och pratar konstant.
Men ja, tur är väl att dagens match gick liiite bättre. Först och främst måste jag tacka dalen-damerna (gissningsvis?) för hälsningen på min bil, gjorde helt klart min lördag kväll. Tack. Skönt att det finns automatisk biltvätt tillgänglig på söndagar. Men var kan man säga om dem senaste två matcherna. Jo, dem påminner ganska mycket om varandra. Orkar faktiskt inte ens göra något djupare analys av matcherna, för vem bryr sig egentligen? Det enda som räknas är vinst i bäst av 5 matcher. Spänningen är olidlig, som en gammal tränare brukade säga.
Hörs hej.
// Malin Marklund
