För någon vecka sedan blev det klart att Ketil Kronberg stannar i Dalen i fem år till.
Jag har tidigare utlovat lite ”extramaterial” från den långa intervjun jag gjorde med Ketil angående denna nyhet, och här kommer det.
I dagens idrottsvärld är det väldigt ovanligt att spelare håller sig trogna till en och samma klubb. Detta gäller speciellt storstjärnor, som allt som oftast får lust att testa vingarna någon annanstans.
Ketil har gått den motsatta vägen. Trots att han kan välja och vraka bland alla SSL-klubbar så väljer han att avsluta elitkarriären i Dalen.
– Jag trivs bra här och ser ingen anledning att byta bara för att byta. Att byta lag bara för att ha större chans till ett SM-guld är inget för mig. Jag vill vinna med rätt klubb, de man tränat med, de man spelat med, de man känner, säger han, och fortsätter:
– Jag har alltid gillat lojalt folk och trotjänare inom alla idrotter. Samtidigt kan jag inte döma de som vill hatta runt, var och en får göra som man själv vill.
Ketil Kronberg må vara rätt så unik när det gäller lojaliteten, men han är än mer unik när det kommer till hooken på sitt blad.
Jag fotade en av hans klubbor och här har ni det vridna resultatet:
Ketil förklarar…
– Jag kommer ju från hockeyn från början och där hade jag mycket böj på bladet. Första åren i innebandyn hade jag en riktigt bananvinkel på min Christian Black Max. Men min allra första klubba köpte jag i Karlstad då vi var där med hockeylaget. Det var en Boden 3000. Brorsan köpte en Boden 5000, berättar han.
(Jag har faktiskt haft en Boden 3000 jag med. Riktigt tjockt skaft och grönt oskålat blad längst ner)
– Den raka vinkeln kom in bilden då jag såg Joakim Nothén i Täby spela med det. Det såg skönt ut då han lirade så då testade jag. Inför VM 2000 hade jag en klubba med böj och en rak. Jag stod i valet och kvalet och testade till slut att lira med den raka och det gick riktigt bra. Sedan dess har jag kört med samma hook. Folk tycker ofta det är konstigt men jag tycker det är skönt och det är det viktigaste, säger han.
– Sedan har du många som påstår att de spelar med rakt blad, men i själva verket spelar dom med fabrikshooken. Jag vill ha ett helt rakt blad som gärna går lite bakåt dessutom.
När man ser klubban är det oerhört svårt att begripa hur han lyckas skjuta. Han skjuter ju dessutom riktigt hårt.
– Och jag har svårt att begripa hur man skjuter med en ”vanlig” klubba. Det händer ibland att jag lånar en klubba av en lagkamrat och testar ett par skott. Då skjuter jag ofta 6-7 meter över, skrattar han.
Tittar man noga på bilden över hans hook ser man också att han spelar med flex 23 – det styvaste skaftet som finns. Klubban som helhet kan för mig liknas vid ett järnspett och det är svårt att begripa hur han kan vara så teknisk med en sådan klubba.
– Det hårda skaftet tror jag inte påverkar tekniken negativt. Bollen är så pass lätt så det handlar mest om att vara mjuk i handlederna. Jag behöver hårt skaft eftersom jag pressar så mycket mot golvet då jag skjuter, säger han och fortsätter:
– Men flexen är egentligen inte så viktig för mig. Jag har spelat med 26 mm ibland också. Vad som är viktigare än flexen är färgen på skaftet. Klubban ska vara ren och fin då man tittar på den. Jag skulle aldrig spela med något grönt, lila eller rosa. Bladet måste dessutom vara mörkt. Vita blad går inte alls. Svart eller mörkblått ska det vara, skrattar han.
Ketil är inte bara lojal mot sin klubb, han är även lojal mot sin klubba.
– Jag har bara haft två olika modeller de senaste 10 åren. I Norge körde jag Fatpipe och här i Sverige har det blivit Unihoc, säger han.
Bladet som sitter längst ner på hans hårda, stilrena, skaft heter RAD och spelas av extremt få elitspelare. Jakob Lundmark i Falun var länge bladet trogen, men numera lirar han med Exel. Citys förre kapten Lars Bergström är en annan som skördat stora framgångar med RAD-bladet, men just nu är det nog bara Ketil Kronberg i SSL som spelar med det (rätta mig gärna om jag har fel).
– För mig blir bladet bara skönare och skönare ju längre man spelar med det. Man blir ju mer och mer van. Ser ingen anledning att byta bara för att byta, säger han.
Jag frågar vad han gör om RAD-bladet slutar tillverkas. Detta har han givetvis redan kollat upp.
– Jag har koll så jag vet att det finns kvar åtminstone min kontraktslängd ut, skrattar han.
Längden på hans klubba är 98,5 cm.
– Det är perfekt för mig. Det är viktigt att hitta rätt längd eftersom du passar, skjuter och dribblar så pass mycket varje träningspass. Det gäller att komma rätt till bollen. En centimeter upp eller ner gör mycket mer än man tror, menar Ketil.
***
Nu lämnar vi den nördiga biten och går istället in på något annat. Ketil Kronberg har en fantastisk förmåga att lyfta spelarna runt omkring honom. Den egenskapen hade jag gärna haft själv som spelare – så jag frågar hur han bär sig åt…
– Jag har aldrig fokus på mig själv och vad jag ska göra för att bli bättre. Jag försöker alltid se mig omkring och se vad det finns för spelare i femman och anpassa mig till det. Spelar jag med Peder Bodén så ska jag ta avslut och springa runt med bladet i marken hela tiden, spelar jag med en Carlbom-typ blir det annorlunda. Jag försöker hela tiden söka situationer där mina medspelare kan vinna fördelar, förklarar han.
Han kommer även lyfta sina lagkamrater genom att han är klubbens nya lagkapten efter att Johan Samuelsson lämnat för Granlo BK.
– Jag har aldrig varit kapten i ett klubblag, men i landslaget är jag kapten. Jag har väl aldrig sett mig som något kaptensämne egentligen, men när tränarna vill det och responsen från spelarna varit god så är det enkelt att tacka ja. Jag har varit med länge och kan ta det ansvaret. Men jag tänker inte förändra mig något. Den enda egentliga skillnaden är att jag har en bindel på armen, säger han.
Sedan han kom till Dalen har han varit klubben trogen alla år utom ett. Den säsongen spelade han hemma i Norge.
– Jag upptäckte att jag hade högre ambition än de flesta spelarna i Norge. Det hade jag nog inte tänkt på innan jag kom till Sverige, men man blir ju påverkad av sin omgivning. I Dalen och i SSL är det seriöst. Alla som spelar håller innebandyn som nummer ett, eller två efter sitt jobb. Ska man missa träningen ska man ha ett riktigt bra skäl.
– I Norge prioriterar folk innebandyn som nummer 3-4, och det kan hända att spelare väljer att shoppa eller fiska istället för att träna. På sommarträningen var vi ibland tre personer och då kände jag att jag hade mer att ge än så. När jag insåg det, och såg Dalen i Czech Open den hösten, blev beslutet att flytta tillbaka till Umeå och Dalen rätt enkelt, säger han.
Och på tal om Czech Open så är det något som närmar sig med stormsteg. Turneringen startas den 16 augusti.
– Det blir kanon som vanligt. Motivationen är på topp. Cupen är ett perfekt tillfälle att hitta igen matchformen, och den är även väldigt viktig för våra nya spelare. Det är ett mycket bra tillfälle att komma in i det hela på allvar, säger Ketil Kronberg.
***
Ungefär där stannade min intervju med det norska innebandy-esset. Det var en riktigt trevlig pratstund vi hade den där soliga eftermiddagen och jag hoppas att ni lärde er något ni inte visste om Dalens nye kapten.
