Hartwall arena har varit som ett badkar någon bara fyllt botten på, men nu är ändringen färdig. När Finland steg in i turneringen så kom Markku, Mikko, Jenni och Sara från Helsingfors alla hörn, och Finlands tusen sjöar stänkte vatten som fyllde badkaret till hälften. Ett mäktigt intro, lite fyrverkerier, tio lättklädda tjejer som skuttade omkring medan en kille riskerade livet från ett rep dinglande från taket. Ja, det är högmod så det sjunger om det, man märker verkligen vilket lag som är världsmästare.
Men Finland består av så mycket mer än ett lag. För vad vore ett lag utan sin ledare. Sin härskare, kung, tsar och hjälte – Mika Kohonen. När spelarpresentationen rullade så befann jag mig i kön för att få en gnutta minst sagt välbehövlig energi och de drygt 5300 personerna som letat sig till Hartwall fick mig att sätta eurosedlarna bakom adamsäpplet.
Nej, finnarna kan det här med att leva om. Tyvärr så gör dem det med någon form av tuta – Vuvuzelacover eller liknande. Självklart lever det om, men det är fruktansvärt irriterande.
Juha Kivilehto spelar Superligainnebandy för Helsingborg, här i Finlands match mot Danmark där han var en av de bästa spelarna på banan. Foto: Lars Lindberg
När världens näst bästa innebandyspelare laddar så här brukar maskorna darra. Rickie Hyvärinen målade såklart för Finland. Foto: Lars Lindberg
Sverige må ha ett riktigt bra lag på papperet, men Finland har några namn som skulle få vissa Superligatränare att kissa på sig. Foto: Lars Lindberg
Och de är några stycken… Foto: Lars Lindberg
Målfirande efter mål i den andra perioden. Matchen slutade till slut 8-1 till Finland. Ett resultat som var i underkant, men som även bevisade att Finland inte är fullt så bra som finnarna själva tror. Foto: Lars Lindberg
Stjärnorna i hemmanationen lossade bössorna ofta och hårt, men tyvärr var inte ackuratessen vad den borde. Foto: Lars Lindberg
