Trots att jag nu haft en dryg halvtimme på mig efter matchen att fundera över den berg-och-dalbana av känslor man haft inne i Hartwall arena i dag – så är det fortfarande svårt att sätta fingret på hur man känner sig.
Till att börja med måste jag säga att jag är nöjd. Nöjd över beslutet att jag tog chansen att åka till VM då jag fick den, men framför allt nöjd över den atmosfär man stött på. Finalens intro, stämning, publiktryck och atmosfär var något av det sjukaste som jag kommer uppleva i hela mitt liv – det är jag säker på.
13 276 personer som alla skrek livet ur sig varje gång som en finlänsk spelare rörde bollen, gjorde mål, passade rätt, sköt eller andades. Men det jubel och det oljudet som kom varje gång speakern nämde Mika Kohonens namn – kungen av Helsingfors – ja, då var man glad att öronpluggarna satt kvar i öronen. Jag tror på fullaste allvar att detta måste ha varit någon form av rekord i decibelnivå på en publik. Men det är klart, på väg till arenan såg jag fyra olika personer stå med ett helrör Jägermeister för att trippa igång till finalen.
***
För det andra så känner jag mig lättad. Lättad över att turneringen är över, framför allt med tanke på hur absurt många innebandymatcher jag sett i veckan så kan det bli behövligt med lite vila i början på veckan. Men även lättad över att Sverige kom till final, att laget klarade av att komma tillbaka i matchen från den bedrövliga start man fick. Att laget klarade av att förändra matchbilden och få Finland att bli passivt bevisade att man var där – men att utdelningen saknades.
Sverige hade behövt 2-2 för att definitivt vänt matchen, men i stället fick finnarna 3-1 och då var matchen förlorad. Men jag är lättad över att mitt uppdrag är gjort. Jag fick mina intervjuer, mina citat och VM fick sig en vinnare – även om man hade önskat att utgången hade varit annorlunda.
***
För det tredje så är jag besviken. Besviken över att VM är över (även om man innerst inne är mer lättad än besviken). Men framför allt besviken på att Sverige inte klarade av att ge finnarna en match i 60 minuter. Besviken över att alla spelare inte presterade 100 procent i finalen. Men mest av allt är jag besviken att jag inte kan delge mig till 100 procent över vilken otrolig upplevelse det var att se just den här finalen i Hartwall arena på plats – publiken var MAGISK!
***
Nej, Finland vann VM helt rättvist – inget annat går att säga om saken. Sverige hade chansen att slå dem, men hade vi spelat tio finaler hade Finland garenterat vunnit fler än Sverige hade gjort. Tråkigt att erkänna med tanke på nationaliteten det står på mitt pass, men helt klart var det – Finland var det bättre laget.
