Inte nog med att bilden är ful, grå och snedvänd. Den bär dessutom på ett tragiskt bud. Ett bud om att Lars Lindberg än en gång har vunnit helgduellen.
**
Den här måndagen var redan på förhand en tung dag. Det är ju nämligen måndagen då verkligheten och vardagen är tillbaka för många av oss efter julskinka, nyårsraketer och divan-dankande.
Vid 11.00 snåret nåddes jag dessutom av ett minst sagt horribelt besked. Det var nämligen precis då som jag rättat klart ”Helgduellen”. Och trots att jag tippade som en gud så drog Lars Lindberg det längsta strået genom att vinna med 12-11. 12-11! Det finns ju inte…
Jag fick in exakt rätt resultat i Huddinge – Dalen (2-4), jag prickade Max Wahlgren som bästa målskytt, prickade rätt antal mål på Dalens förlust mot Djurgården och hade rätt segrare i samtliga matcher – men det räckte alltså inte till seger.
Att dessutom gå på samma skola som Lars, och därmed se hans otroligt vidriga segerflin varje gång vi passerar varandra i korridoren, gör inte saken bättre. Därför sitter jag nu nere i källaren i en bunkeraktig lokal och skriver detta, samtidigt som jag i min ensamhet knaprar på min matlåda bestående av en historiskt torr pytt i panna.
Grattis Lars. (Aj, vad ont det gjorde att skriva det där)
