IBK Dalen åkte på en rejäl utskåpning av Pixbo Wallenstam under lördagen. Hela 1-8 blev det till slut och det är såklart allt annat än både bra och godkänt. Laget höll en okej inställning till 1-4, men sen föll precis allt. Laget vek ner sig, slutade springa och tänkte redan på söndagens match. Men vill laget till slutspel måste man helt enkelt fullfölja en sådan match. Man måste visa att man i alla fall kan hota ett lag som Pixbo, men det är man inte ens nära att göra. Man gör inte ett enda spelmål – räknar inte Sandra Larssons straff som du förövrigt kan se här ovan – och det håller inte.
Laget skapade inte speciellt många chanser, men de man väl skapar tar man definitivt inte vara på. Sandra Larsson har säkert sju-åtta skott i matchen och med hennes målsinne måste i alla fall någon av de bollarna gå in, återigen så räknar jag inte straffen som dock var snygg.
Lördagen avslutades för egen del, i innebandyväg, genom att se Iksu-Kais Mora och att gå från den till att se Dalen-Lockerud var som att gå från Skellefteå Kraft Arena och en match mellan Skellefteå AIK-Hv71 till att se Clemensnäs-Teg. Temposkillnaden i matcherna var enorm. Tyvärr var även underhållningsvärdet i stil med att se del fem eller sex Saw-filmerna – eller liknande.
Känner mig inte så laddad för att skriva så mycket om de här två matcherna i och med att det bara skulle bli en enda lång sågning. Så i stället väljer jag att vara lite konstruktiv i mina tankar kring IBK Dalens powerplay.
Till att börja med så tycker jag det är lite underligt hur man kan ha ett helt lag utan en enda rightare, men sen finns nästa problem för laget – Sandra Larsson är lagets farligaste vapen, men det vet exakt varenda elitseriespelare om vid det här laget och då blir man väldigt lättlästa. Självklart kan något skott gå igenom då och då, men det räcker inte i ett slutspel då spelformen kan vara förödande eller förlösande. Jag tycker i stället att laget ska kasta om ordentligt. Isabell Larsson gör det bra på vänsterkanten och där tycker jag hon ska förbli.
Däremot ska inte Linnea Ivarsson styra ett powerplay – hon ska skjuta och just därför röstar jag för att man lyfter ut Sandra Larsson och sätter Ivar på den platsen. Den enkla förklaringen till det är att Sandra just nu tar fel avslut och att laget då blir låsta. Sen anser jag att Amanda Öhman ska få mer kontroll och därför sätter jag henne som point. Kanske lite sjukt att ha en så ung spelare i den rollen, men vafan – pröva kan man ju alltid. Lina Örnbergs inställning är nyttig framför mål och där tycker jag hon borde få chansen. Sen till sist har vi bara platsen bakom mål kvar och där ska Linn Lunström vara – enbart för att hon har rörelsen som krävs och då kan fylla på framför mål då Ivarsson avlossar slagskottet från sidan på direktpassen från Öhman eller diagonalen av Larsson. Det tror jag skulle ge en ny dimension i PP:et med tanke på att lagen inte kan skapa inspel från högerkanten – i brist på högerfattade spelare.
Visst kan det låta sjukt att bänka lagets bästa målskytt i powerplay och sätta en 93:a som point, men samtidigt måste man röra om i grytan. Laget gjorde ett mål i spelformen i dag – lustigt nog av just Sandra Larsson – men spelmässigt ser det allt annat än bra ut. Däremot säger jag inte att hon ska sitta i två minuter, men kanske att man skapar lite funderingar genom att börja med Ivarsson där i alla fall. Det tycker i alla fall jag.
Tycker faktiskt att Ivar gör en bra insats som point, även om hon skjuter bra också. Men det ena behöver inte utesluta det andra 🙂 Med bra rörelse i PP finns även plats för skott ibland. Håller dock med om att rightare saknas…