De senaste tjugo åren har glesbygden utarmats undan för undan. Förutom brist på arbetstillfällen så har det genom politiska beslut skett en successiv flyttning av skilda samhällsfunktioner till tätorterna för att skapa centra som då bestyckas med nödvändig samhällsservice. Åtgärderna kan vara försvarbart ur ekonomisk synpunkt för att skapa möjligheter till bärkraftiga företag och en samlad samhällsservice för medborgarna. För de människor som blir kvar i byarna blir det allt svårare att få vardagen att fungera därför måste politikerna utreda alternativ service. Målet måste fortfarande vara en levande landsbygd och då får stat och kommun införa stöd i olika former. *När det gäller livsmedelsaffärer kan olika alternativ prövas från minilivs till rullande livsmedels-butiker som kör runt till förutbestämda platser efter en fastställd turlista. *Persontrafikens turtäthet måste förbättras så att det blir enkelt att ta sig till närmaste tätort. *Betr. möjligheter att komma i kontakt med läkare och/eller sjuksköterska bör de försök som nu görs i Storuman med kontakt via nätet utvecklas och införas. *Stöd för att utveckla gårdsförsäljning införs. *Stöd införs för att utveckla nya näringar. *All brukbar mark skall användas till antingen jordbruk eller skogsbruk. *Skogsvårdsstyrelsen åläggs att inventera all skog och upprätta planer för hyggesrensning och skogsvård. All produktiv skogsmark skall förvaltas på ett vedertaget sätt. Misskötsel beivras. *Skogsavfall och restprodukter från industrin tas tillvara för användning till elproduktion *Energigrödor bör odlas på ledig mark att användas för elproduktion. *Avfall, biprodukter och restprodukter från hushåll och jordbruk kan användas för att framställa biogas. *Ekologiskt odlade grödor och rotfrukter premieras.
