Det blir alltmer uppenbart att de som lever på landsbygden måste skapa motkrafter mot den negativa utvecklingen. Att bo och leva på landsbygden är kvalitetsmässigt betydligt bättre än att bo i en stad. Miljön, friheten, sammanhållningen och vikänslan är värdefulla egenskaper som inte kan förverkligas i en stad. För att få byarna levande och aktiva bör gamla tiders byaråd återinföras. Där kan alla bybor komma till tals och gemensamt dryfta problem och komma överens om åtgärder för att förbättra bybornas trivsel och sammanhållning. En röd tråd bör vara samverkan för byns bästa. Att som idag kräva/vänta på åtgärder av kommunen eller staten så fort ett behov uppstår håller inte i längden utan människornas egna insatser måste vara ett självklart inslag.
Det kan framstå som orimliga krav på varje bybo men det måste få kosta lite ansträngningar när man får tillgång till sådan bra boendemiljö som landsbygden utgör. Detta innebär inte att kommunen och staten kan frånhända sig ansvar även för landsbygden utan att hela Sverige skall leva gäller alltid. Många stadsbor skulle anse det vara en ynnest att bo på landsbygden.
