När Carl Bildt var statsminister på 1990-talet införde hans regering friskolor i Sverige. Det blev fritt fram för riskkapitalbolag att driva friskolor. Vi skulle därigenom få världens bästa skola i vårt land, vilket lät lockande. Nu med facit i hand vet vi att så blev inte fallet. Det blev precis tvärt om vilket våra barn har fått lida för. Detta faktum gäller den kunskapsmässiga delen av skolans förändringar i Sverige.
När det gäller den praktiska delen har politikernas strävan efter att effektivisera skolväsendet av ekonomiska skäl, inneburit en strukturomvandling av stor omfattning. Skolor lades ner och barnen bussades till allt större skolor. Genom denna förändring skulle kommunerna spara pengar. Det förespeglades också att de nybildade stora skolorna skulle tilldelas ökade resurser och förbättrad undervisning, ja allt skulle bli så mycket bättre. Om förändringarna föregicks av utredningar med konsekvensanalyser är inte känt utan drivkraften var nog egentligen att spara pengar. Om det i slutändan gjorde den lilla eleven i första klass mer synlig i den stora skolan är ytterst tveksamt. Annars har ju även elever ett behov av att bli sedda, att bli bekräftade.
Nu har vi facit av denna stora omvälvning inom skolområdet? Vilka förbättringar har våra barn fått är det många som frågar sig.
Dagens problem i våra skolor:
Mobbning: Det är ytterst allvarligt att inte skolan förmår utrota mobbningen i våra skolor.
Skolresultaten: Trots att vi lever i ett rikt land med stora resurser förmår inte huvudmannen att förbättra skolresultaten.
Resurser: Skolan har blivit en budgetregulator i kommunens budget. Att organisatoriska förändringar sker beroende på förändrat barnantal är en självklar del i budgetprocessen. När besparingar som innebär ökat antal barn i klasserna är man helt fel ute. Det kan inte vara meningen att ett budgetproblem som uppstått p.g.a. alltför vidlyftiga projekt i kommunens regi får slå tillbaka på skolan. Det är uppenbart att politikerna inte prioriterar skolan.
Psykosociala arbetsmiljön: En av förutsättningarna för ett bra skolresultat är att den psykosociala arbetsmiljön fungerar. De anställdas synpunkter måste tas tillvara på ett positivt sätt av ledningen och den måste stimulera de anställda att tillföra verksamheten goda idéer och initiativ. Arbetsmiljölagen gäller även för skolan. Företagshälsan bör göra en fullständig kartläggning av arbetsmiljön i skolan.
Friskolorna: De skolor som drivs av riskkapitalbolagen måste förbjudas. De får söka sina vinster på andra områden i samhället. För övriga gäller att vinsterna bör återinvesteras i verksamheten.
Vid kommande val måste skolan upp till debatt. De partier som prioriterar skolan kommer att få ökat stöd. Att förstatliga skolan verkar vara enda sättet att få till stånd en förändring ii positiv riktning, för tyvärr så bidrar dagens situation till sådana tankar hos många medborgare.
Nedmonteringen av skolan startade redan på 60-talet då socialisterna bestämde att lärarlönerna inte skulle följa riksdagsledamöternas löner. Socialisterna ville inte ha ett ”lärarfrälse”. Gud förbjude! Den största konsekvens av detta är att väldig få studenter vill bli lärare, framförallt inom fysik och matematik. De studenter som trots allt blir matte- eller fysiklärare i dag kan inte räkna eller har inte full kompetens för att kunna ta dessa ämnen till nya höjder för våra elever.
Hej och tack för dina synpunkter. Håller med dig om lärarnas arbetssituation. Det har varit svårt att vara lärare i en skola med ständiga förändringar. Låga löner har bidragit till missnöjet. Politikernas klåfingrighet måste begränsas och de måste lyssna mera på professionen för att vi skall hamna rätt. De måste se lärarna som en resurs vid utveckling och förbättring av verksamheten. I kvalitetsprogrammet ingår begreppet ”Ständiga förbättringar” detta måste båda parter beakta. Rektorer och lärare måste få arbeta i en kreativ arbetsmiljö och den skapas vid positivt samarbete mellan personal och huvudman. Det är så mycket som inte fungerar i skolan så det vore bra om den psykosociala arbetsmiljön granskades av Företagshälsan för fungerar inte den så är det en bromskloss i verksamheten. Om personalen mår bra blir också resultaten bra. Dessutom måste pengar avsatta till skolan gå till skolan inte till skatteparadis.
Med vänlig hälsning
Klas Viberg