En ekonom från Swedbank har granskat ekonomin hos 1000 bostadsrättsföreningar och påträffat stora brister i den ekonomiska förvaltningen. Det övergripande problemet är att föreningarna avsätter för lite pengar till underhållet av föreningens egendom. Det finns inga långtidsplaner för underhållet som får genomslag i budgeten utan avsättningens storlek blir ofta en fråga om utrymmet i budgeten och då uppstår det faktum att de bostadsrättshavare som bor nu för tillfället har för låga avgifter medan de som kommer om 5 – 10 år får betala kalaset. I sin utredning påtalar han behovet av avgiftshöjningar i storleksordningen 500 kr/mån för många föreningar och ända upp till 1000 kr/månad för de sämst skötta föreningarna.
Detta faktum har påtalats tidigare så det är inte någon direkt nyhet, möjligen är avgifts-höjningarnas storlek ytterst besvärande. För att råda bot på denna avart bör föreningarna därför kräva kvalitetssäkrad ekonomisk förvaltning av de företag de köper den ekonomiska förvaltningen av. Ekonomen måste ha tillgång till nödvändiga handlingar för att kunna bedöma om föreningen har långsiktig balans i ekonomin med alla inlagda poster på kostnadssidan och med tillgängliga poster på intäktssidan i budgeten. Då blir det budgetens kostnadssida som avgör intäkternas storlek, inte tvärtom, som ofta har tillämpats. Långtidsplaner för budget och underhåll bör upprättas löpande för att långsiktigt ha kontroll på ekonomin. Måste normala underhållsåtgärder finansieras med lånade pengar har avsättningen till underhållsfonden varit för liten, det kan vara en bra måttstock.
Avsättningens storlek till underhållsfonden måste vara behovsstyrd inte som ofta har tillämpats, budgetstyrd. Målet måste vara en verklighetsbaserad ekonomi för att säkerställa att bostadsrättshavarna betalar rätt avgift för sitt boende vid varje tillfälle.
