Allt fler kommuner har nu nått den ekonomiska smärtgränsen. Sociala åtgärder som är lagstadgade utförs men inget därutöver är det nya budskapet särskilt i de ekonomiskt svaga kommunerna. De drar i nödbromsen och det är väntat. I många kommuner har det de sista åren tillkommit krav på åtgärder som det inte finns pengar till. Att höja skatten är ingen lösning då den i många fall har nått smärtgränsen.
Sanningen är ju den att medborgarna tycks tro att kommunerna har obegränsat med medel. Och det kan delvis ha sin förklaring i att kommunerna frikostigt har spenderat pengar på projekt som i efterhand har betraktats som slöseri med skattemedel. I många fall har kommunerna utfört kostsamma projekt i syfte att behålla ungdomarna på hemorten.
Även den demografiska utvecklingen i särskilt inlandskommunerna är oroande. Medborgarna blir äldre ungdomarna flyttar till städerna vilket medför att skattebasen minskar. På sikt måste någonting göras från statens sida för att hela Sverige skall leva.
