Vi har gång på gång noterat Kristerssons inställning till välfärden. Det är tummen ner, han vill helst avskaffa den. Nu kan det bli svårt i en ev. kommande Alliansregering att nå det målet men han kan ju kämpa för sin övertygelse. Kristersson har väl inte gjort något avtryck som politiker annat än när det gäller utförsäljning av allmännyttan i Stockholm till reapriser. I de fallen visade han en påtaglig energi som t.o.m. ledde till åtalsanmälan. Om han fick några ekonomiska fördelar är inte känt men misstankar finns. Som ev. kommande statsminister kan hans färdigheter, när det gäller just utförsäljningar, komma väl till pass. Han har redan aviserat utförsäljning av Telia och SSAB. Han måste ju se till att finansiera kommande jobbskatte-avdrag. Hans ekonomiska kompetens imponerar dock inte.
Kristersson var, innan han blev partiledare, ifrågasatt inom partiet. Edvard Riedl Umeå arbetade tillsammans med en del andra moderater aktivt för att få bort Kristersson från partitoppen då han tydligen ansågs för belastande med sina utförsäljningar av allmännyttan, taxiresor och resor till Kina på skattebetalarnas bekostnad. Nu lyckades inte kuppen och Kristersson blev partiledare. Som ev. blivande statsminister kommer han nog ytterst noggrant välja sina ministrar. Tror inte att hans minne sviktar.
