Vi lever i ett fantastiskt land med en välfärd som saknar motstycke. Det gäller att se vad som åstadkommits genom åren och vara tacksamma för det. Välfärden är bra men den kan också skapa krav på samhället på saker som i en del fall borde utföras av oss själva. Risken finns att vi blir som fågelungar med ständigt öppna munnar med krav på mer.
Vi betalar skatter som många välbesuttna anser vara för höga. För skatterna får vi ett fantastiskt bra samhälle även för medborgare med låga inkomster. Fattigdomen har genom åren bekämpats med framgång. Det borde vara en självklarhet att alla människor som kan arbeta skall arbeta och betala skatt. Tyvärr har vi medborgare som av olika anledningar inte kan arbeta. Dessa människor har också ett existensberättigande och därför måste de få stöd till ett drägligt liv.
Det borde kännas som en självklarhet att rika människor delar med sig till andra människor i samhället som har sämre förutsättningar. Rika människor är ofta duktiga men ibland har de ärvt sin rikedom och den har i grunden tillkommit med god hjälp av många hårt arbetande människor. Det är ju faktiskt så att om en affärsman inte får några kunder till sin affär så blir det konkurs. Därför tjänar alla på ett jämställt samhälle där människorna har drägliga levnadsvillkor och som har ekonomiska förutsättningar att handla av mannen med affären. Då snurrar hjulen.
