Nu försöker de politiska partierna att bli synliga och hörda. Ibland hamnar sanningen i skymundan i akt och mening att misstänkliggöra en politisk motståndare. Dock glömmer många att sanningen i ämnet ofta finns att läsa om på nätet och då uppstår ett löjets skimmer över budbäraren. Vissa partier som t.ex. moderaterna använder utnötningstaktiken i tron att ändå något skall fastna i läsarens hjärna. Tyvärr är nog läsarnas hjärnor så robusta att informationen rinner av och skapar i stället en misstänksamhet mot budskapens äkthet och budbärarens envisa upprepningar. Sin egen förträfflighet är budskapet trots att de miss-lyckades den senaste regeringsperioden.
Det finns också partier med politiker som har en religiös inriktning i aktuella spörsmål. Då skulle det normalt avspeglas i de värderingar som de ger yttryck för tycker man men tyvärr så visar dessa personer många gånger en känslokall attityd till människor i kris. Kärleksbud-skapet och/eller humanismen tycks inte ha slagit rot. Detta förhållande tycks gälla de som utbildats hos dåvarande Ulf Ekman i Livets ord.
I vissa partier som t.ex. SD finns den uppfattningen att allt ont har vi importerat så med en annan politik skulle det onda försvinna. Man ser inte problemen i det egna partiet utan det är alltid andra som bär skulden. Självförhärligande uppfattningar skapar blindhet och oförmåga att se problemen och möjligheterna. Politiker av den kalibern saknar tillräcklig kompetens.
