På 1940- och 50-talet var det gamla bondesamhället som präglade tillvaron för många. På den tiden var det bönderna med sina jordbruk som hade en dräglig tillvaro då mycket av maten kom från det egna jordbruket. Det var också bönderna som på den tiden var den tidens borgare. De hade resurserna, jorden, skogen och boskapen.
En annan typ av jordbrukare på den tiden var torparna som ägde en bit jord som kunde föda ett par kor. För att kunna bruka jorden anlitade de oftast en bonde för arbetet som då hade häst och redskap. För det arbetet fick torparen betala. Man kan förstå att de många gånger hade det ytterst knapert i sin vardag.
En annan verklighet hade arbetarna, de som ingen jord hade. De var hänvisade till skogsarbete och daglönade arbeten förutsatt att det fanns. För att dessa människor skulle överleva startade staten AK-arbeten (nödhjälpsarbeten) som en hjälp i nöden. Det var arbetsuppgifter av skilda slag till ytterst låg lön men det var ändå lite hjälp i nöden.
Detta står i stark kontrats till dagens svenska samhälle. Vi lever i ett överflöd som inte människorna klarar av att hantera. Det är ett slöseri med resurserna som ingen mår bra av. Det skapar också ett fusk samhälle då hushållning numera är ett okänt begrepp för många människor. Den eviga tillväxten tycks vara en självklarhet för många. Dock måste vi konstatera att medaljen även har en baksida som vi så småningom kommer att bli varse då jordens resurser inte är oändliga. Som vi lever behöver vi snart ett nytt klot att förstöra.
Den miljöförstörelse vi har åstadkommit under många år visar nu på resultatet. Jorden reagerar med naturkatastrofer på vårt sätt att leva så nu måste förnuftet sättas i främsta rummet. Det gäller faktiskt vår överlevnad.
