Kategoriarkiv: Ekonomi

Umeå kommuns ekonomi

av

Arbetarpartiet har i ett utskick kommenterat kommunens ekonomi i dystra ordalag. Nu har även centerns gruppledare Mattias Larsson uttryckt oro över kommunens ekonomiska situation. Det borde rimligen vara fler politiker som kommenterar den ekonomiska situationen.
Om nu ekonomin befinner sig på ett sluttande plan borde kommunledningen informera medborgarna och lämna förslag på åtgärder. Kostnaderna har skenat så det gäller att genom åtgärder minska på kostnadssidan och öka på intäktssidan. Vi vet att moderaterna vill sänka skatten en direkt felaktig åtgärd i nuvarande situation.

Tänkbara sparåtgärder:
Kommunledningen bör göra en organisationsöversyn i syfte att effektivisera verksamheterna. Utbetalningarna från kommunen och bolagen bör löpande granskas effektivare.
Behovet av tjänsteresor bör granskas, motiveringskrav införs.
Lägenheterna i Hemavan bör säljas ut snarast. Kommunen skall inte med skattepengar konkurrera med privata näringar i Tärna – Hemavan. Pengar till personal- och friskvård bör fördelas lokalt i Umeå så att det kommer alla till del.
Utförsäljning av fastigheter som inte behövs för kommunens verksamheter.
Driftkostnader generellt bör granskas.

 

Är kommunala tjänstemän korrupta?

av

I TV programmet Uppdrag Granskning har vi informerats om hur blufföretag lurat kommunala tjänstemän att köpa förbrukningsvaror till höga priser. Genom mutor och hot har de lyckats få ansvariga tjänstemän att köpa varor i otroliga mängder och till skyhöga priser. Hur detta har kunnat ske utan att ansvariga har reagerat är en gåta.

Avslöjandet väcker frågor om hur det egentligen står till med kommunernas hantering av våra gemensamma skattemedel. Har vi korrupta tjänstemän i förvaltningarna eller hur ska skattebetalarna tolka det som har hänt.

Politikerna måste nu tillsätta en utredning som ser över gällande regelverk för någonstans finns det uppenbara fel eller luckor i systemet. Det brådskar.

Hur skapas en växande ekonomi.

av

Nu går nationalekonomerna Lars Calmfors och Harry Flam ut med budskapen ”att skattetrycket måste öka” resp. ”det går inte att sänka skatterna” om välfärden skall fortsätta. Dessa två nationalekonomer står inte socialdemokratin nära så deras åsikter blir lite besvärande för Alliansen som påstår att sänkta skatter ger fler arbetstillfällen och ger högre offentliga intäkter.
Det kan vara teorier som vissa ekonomer erkänner sig till men erfarenheterna visar på annat resultat. Skattekvoten är förhållandet mellan de totala skatterna och BNP. Om skatternas andel av BNP minskar (vilket dom också har gjort) måste man krympa välfärden för att klara löner och verksamhet.
År 2000 var skattekvoten 49 %, år 2006 46 % och när Reinfeldt avgick 42,5 %. Skillnaden var ca. 300 miljarder i minskade skatteintäkter jämfört med år 2000.
De erfarenheter vi nu har visar att Alliansen bör informera sig om de erfarenheter som finns och forma sin politik därefter. Calmfors är en ypperlig läromästare när kunskaper saknas.

Moderaternas slöseri med skattemedel.

av

Så här i valtider sker en viss rannsakning av politikerna. Media arbetar intensivare med grävande journalistik och det är bra. Politikerna vill ju påverka vårt sätt att leva och vara då är det följaktligen rätt att väljarna får veta hur politikerna sköter sig.
För moderaternas del finns i årets valrörelse både färska och gamla övertramp som är väl värt att påminna om.
Ulf Kristerssons ”meritlista” innehåller mindre smickrande händelser och yttringar:

·         Privata resor till Kina på skattebetalarnas pengar. Ressällskap till hustrun.

·         Utförsäljning av allmännyttan i Stockholm till reapriser när han var borgarråd. 

·         Tillskansat sig 2 lägenheter i Stockholm som borde ha resulterat i åtal.

·         Han ser som sitt uppdrag att bekämpa och avskaffa välfärden.

·         Hans och Fredrik Reinfeldts planer på att låta flyktingar massinvandra i avsikt att överbelasta och krossa den offentligt finansierade välfärden. Ett öppet hot mot samhället. Reinfeldts gloria (om den nu fanns) tappar därmed sitt skimmer. (vi minns öppna era hjärtan)

Michael Svenssons ”meritlista” innehåller ett avslöjande som saknar motstycke. Han har skrivit körjournaler för sin privata bil i en sällan skådad omfattning. I en reseräkning från 2015 för perioden 17 juli till 18 aug. uppgav Svensson att han har kört 5 800 km i tjänsten. Det motsvara 175 km bilkörning varje dag under sommarledigheten.
Sedan 2014 har han begärt och fått ut sammanlagt 378 000 kr i bilersättning. Vid ett tillfälle begärde han ersättning för att ha kört 1 800 km med sin bil i Sverige samtidigt som han vistades i Asien på långsemester.
Det är inga misstag som redovisas utan medvetet fusk i akt och mening att berika sig samt omdana samhället. Vi måste tyvärr konstatera att samhällets kontrollfunktioner inte har fungerat.

 


 // Samlade fakta från media

Bostadsrättsföreningarnas ekonomi.

av

En ekonom från Swedbank har granskat ekonomin hos 1000 bostadsrättsföreningar och påträffat stora brister i den ekonomiska förvaltningen. Det övergripande problemet är att föreningarna avsätter för lite pengar till underhållet av föreningens egendom. Det finns inga långtidsplaner för underhållet som får genomslag i budgeten utan avsättningens storlek blir ofta en fråga om utrymmet i budgeten och då uppstår det faktum att de bostadsrättshavare som bor nu för tillfället har för låga avgifter medan de som kommer om 5 – 10 år får betala kalaset. I sin utredning påtalar han behovet av avgiftshöjningar i storleksordningen 500 kr/mån för många föreningar och ända upp till 1000 kr/månad för de sämst skötta föreningarna.
Detta faktum har påtalats tidigare så det är inte någon direkt nyhet, möjligen är avgifts-höjningarnas storlek ytterst besvärande. För att råda bot på denna avart bör föreningarna därför kräva kvalitetssäkrad ekonomisk förvaltning av de företag de köper den ekonomiska förvaltningen av. Ekonomen måste ha tillgång till nödvändiga handlingar för att kunna bedöma om föreningen har långsiktig balans i ekonomin med alla inlagda poster på kostnadssidan och med tillgängliga poster på intäktssidan i budgeten. Då blir det budgetens kostnadssida som avgör intäkternas storlek, inte tvärtom, som ofta har tillämpats. Långtidsplaner för budget och underhåll bör upprättas löpande för att långsiktigt ha kontroll på ekonomin. Måste normala underhållsåtgärder finansieras med lånade pengar har avsättningen till underhållsfonden varit för liten, det kan vara en bra måttstock.
Avsättningens storlek till underhållsfonden måste vara behovsstyrd inte som ofta har tillämpats, budgetstyrd. Målet måste vara en verklighetsbaserad ekonomi för att säkerställa att bostadsrättshavarna betalar rätt avgift för sitt boende vid varje tillfälle.

Centerns ekonomisk-politiska talesperson.

av

Källström är centerns ekonomiska talesperson. Som sådan ger han intrycket att vara en politiker med snabba uttalanden i ekonomiska spörsmål. Kanske inte så noga övervägt men ändå en fingervisning om hur centern tänker om framtiden. Nu måste man tyvärr notera att Källströms uttalanden i ekonomiska frågor inte tycks tas på allvar varken inom centern eller inom andra partier i Alliansen så det måste kännas lite tröstlöst att inte bli trodd.
Om vi tar Källströms åsikter om skattesänkningar så blir nog många överraskade. Att t.ex. sänka skattetrycket till OECD-nivå som han tidigare föreslagit skulle innebära 400 miljarder kr. i minskade intäkter. Ett hårt slag mot välfärden. I årets budget ger han sken av att centern är det parti som sänker skatten mest, 28 miljarder. Däremot minskas bidragen till kommunerna med 12 miljarder. Välfärden verkar inte vara något som han värnar om. Ambitionen tycks vara att ligga till höger om moderaterna när det gäller den ekonomiska politiken.
Centern har under Annie Lööfs ledning vandrat till höger på den politiska skalan. Det börjar bli trångt i högerburen. Nu ligger mitten öppen inför kommande val

Kommunernas ekonomi

av

Allt fler kommuner har nu nått den ekonomiska smärtgränsen. Sociala åtgärder som är lagstadgade utförs men inget därutöver är det nya budskapet särskilt i de ekonomiskt svaga kommunerna. De drar i nödbromsen och det är väntat. I många kommuner har det de sista åren tillkommit krav på åtgärder som det inte finns pengar till. Att höja skatten är ingen lösning då den i många fall har nått smärtgränsen.
Sanningen är ju den att medborgarna tycks tro att kommunerna har obegränsat med medel. Och det kan delvis ha sin förklaring i att kommunerna frikostigt har spenderat pengar på   projekt som i efterhand har betraktats som slöseri med skattemedel. I många fall har kommunerna utfört kostsamma projekt i syfte att behålla ungdomarna på hemorten.
Även den demografiska utvecklingen i särskilt inlandskommunerna är oroande. Medborgarna blir äldre ungdomarna flyttar till städerna vilket medför att skattebasen minskar. På sikt måste någonting göras från statens sida för att hela Sverige skall leva.

Sjukvårdskrisen

av

Nu pumpas det in pengar i sjukvården som aldrig förr i tron att lösa de problem som finns. Huvudspåret är bristen på sjuksköterskor som ställer till det. Under en längre tid har vi tappat sjuksköterskor p.g.a. låga löner och dålig arbetsmiljö och då har man fått vända sig till bemanningsföretag till stora kostnader. Det har tydligen pågått en längre strid om lönesättningen som i slutändan har resulterat i dagens situation.
Landstingsledningen måste tänka om snarast. Ta ett krafttag med personalsituationen, höj lönerna och förbättra arbetsmiljön så att de tidigare anställda återvänder. Skriv anställnings-kontrakt med alla anställda för att få kontroll över personalförsörjningen. Dagens situation har politikerna skapat och nu måste det tas krafttag. Medborgarna betalar skatt och har rätt till vård inom en rimlig tid.
Borgarna förespråkar återinförandet av kö miljarden som en lösning på krisen. Då skulle medborgarna få en rättvis vård påstår de. De glömmer att läkarförbundet och många andra instanser ville ha bort den då de minst sjuka behandlades först och de svårare fallen fick vänta. Så någon rättvis sjukvård som påstås blev det inte.

Revisorerna granskar landstinget i Västerbotten.

av

Revisorerna kritiserar landstingets kontroll av fakturor. De godkänns för utbetalning trots att de saknar underlag. Dessutom attesteras fakturor av icke behöriga. Ett förfarande som kan tyda på brister i regelverket eller att ansvarig chef tillåter överträdelser av gällande regler. Vän av ordning och reda kan tycka att sunt förnuft skulle räcka då man privat knappast skulle godta ospecificerade fakturor.
Vi har vid flera tillfällen kunnat konstatera brister när det gäller hantering av skattemedel. Nu är det landstinget som står i fokus. Trots en tjänstemannastab med god utbildning så tycks det råda en kultur som vuxit fram genom åren utan att det har uppmärksammats. Därför finns det anledning att påtala revisorernas skyldighet att granska verksamheterna. I många stycken kan deras effektivitet ifrågasättas då vi gång på gång upplever brister vid hantering av skattemedel. Revisorsrollen behöver förstärkas i både landstinget och kommunen.

Friskolornas friheter.

av

Efter Kalla faktas program i TV4 om Thorén gruppens sätt att bedriva svenskundervisning för flyktingar så väcks nu ett ramaskri. Många frågar sig hur friskoleföretaget har fått härja fritt. Stockholms stad som beställare har agerat tafatt och likgiltigt som inte har avslöjat falsarierna. Kvaliteten i undervisningen, administrativt, personellt och materiellt, var skrämmande dålig, rent av urusel. Avtalet med Stockholms stad verkade bara vara makulatur för Thorén.
Det var en skrämmande nonchalans som Thorén visade upp i TV. Han förstärkte helt klart behovet av ett system för vinstbegränsningar och ökade kvalitetskrav när det gäller skolan. Thorén har ingen respekt och känner ingen skam över den dåliga undervisning i svenska som skolan levererade. Hans enda intresse verkar vara vinst till varje pris. Thorén borde fråntas rätten att bedriva friskola.
Från samhällets sida måste Skolinspektionen förstärkas väsentligt och inspektionernas kvalitet och antal måste förbättras avsevärt.