Nu gläds Ågren M i Umeå över att regeringens jobbpolitik får stöd av bara 5 %. Då blir det enligt honom stimulerande att debattera med socialdemokraterna. Han verkar ha glömt Alliansens s.k. jobbpolitik annars finns det säkert någon som kan påminna honom. I varje fall så ömmar han inte för de arbetslösa och det var väl heller inte väntat.

I ett debattprogram där Sivert Öholm medverkade för några år sedan så uttryckte han sin beundran över Anders Borgs ekonomiska politik. Skattesänkningarna berömde han alldeles särskilt. Man förvånas över att en person som Sivert Öholm inte hade bättre tankeomfång.

Moderaterna kämpar med en modell för flyktingmottagandet. Den grundläggande frågan är hur de skall kunna avvisa så många som möjligt utan att tumma på internationella åtaganden. Innerst inne vill de nog avvisa de flesta efter prövning men de törs inte.

Folkpartiet saknar en ledare som kan lyfta partiet. Många väntar på att partiet skall överta den ledande rollen inom borgerligheten för att hålla moderaterna på mattan för deras skatte-sänkarpolitikpolitik har vi provat och den fungerade inte alls. Den resulterade i bl.a. ruttna sliprar under järnvägsrälsen.

De moderna tjälskotten utefter ÖK i Umeå bör tas bort och gatan bör i stället förses med fartkameror för att minska miljöbelastningen, olägenheterna för trafikanterna och för boende utefter gatan. Böterna kan finansiera inköp, montage och drift.

Partiets framgång i opinionen är överraskande och kan knappast bero på deras ”heltäckande” partiprogram, som många ifrågasatt, utan det är deras motstånd mot asylinvandringen som just nu är omfattande. Då många i landet inte gillar invandringen så växer partiet beroende på just denna enda fråga. Det kanske många glömmer är att partiet är ett i grunden främlingsfientligt parti med rötterna i nazismen. SD är ett rasistiskt parti och motsätter sig sammanblandning av olika raser. Det har under resans gång förändrats till ett mer salongsfähigt parti i ett försök att dölja sin smutsiga historia. Det är ett genuint högerparti, till höger om KD och M, som driver samhällsfrågor utifrån ett konservativt synsätt så deras syn på välfärdsfrågor är synnerligen kritiska. Den svenska välfärden får inget stöd i deras partiprogram. De som nu röstar på partiet enbart p.g.a. missnöjet med invandringen bör betänka att de kastar bort sin röst då partiet knappast kommer till makten. Om regeringen t.ex. skulle samarbeta med SD är genast risken stor att bli stämplad som främlingsfientlig och rasistisk, det blir då en påtaglig politisk belastning. De övriga partierna i Riksdagen bör fånga upp missnöjda väljare som gått till SD genom tydligare information om vad SD står för och väsentligt förbättra mottagning och integrering av invandrare. Sanningen är ju den att den demografiska utvecklingen i Sverige med allt fler äldre kan bl.a. lösas genom att öka antalet människor som arbetar för att i framtiden klara välfärden. Även andra åtgärder i kombination kan vara tänkbara. Då kommer invandringen att värderas på ett annat sätt.

Debatten 2015-04-07 gällde rut- och rot avdragen som på förslag från regeringen kommer att ändras. Det som var direkt uppseendeväckande var moderaternas och krisdemokraternas inställning till avdragen. Avdragen innebär faktiskt att man betalar mindre för utförda tjänster, en konstruerad skattesänkning alltså. Det som framstod rätt tydligt var att det är bättre med avdrag för rengöring av inne polen och inhyrda bartenders vid fester än att alla skolbarn får läxhjälp vid behov eller att vi bygger fler bostäder. Att använda skattesystemet för att gynna höginkomsttagare är helt otillständigt i tider när legitimiteten för systemet borde förstärkas. Att solidariskt betala skatt borde också innebära att skattesystemet används till en solidarisk fördelningspolitik. Att moderaterna förespråkar avdrag ligger väl i linje med deras mångåriga krav på skattesänkningar. Under Bo Lundgrens tid som partiledare upprepade han kravet på skattesänkningar vid varje tillfälle han fanns i talarstolen. Nu förlorade han posten som partiordförande och moderaterna kände sig skadeskjutna en tid. År 2006 vann Alliansen valet och då öppnades möjligheten att påverka skatterna igen, men nu blev det avdragsmodellen som öppnade för åderlåtning av statskassan. Att KD är stark pådrivare är ytterst förvånande för särbehandling av medborgarna ligger väl knappast i linje med kärleksbudskapet. KD är ett renodlat högerparti utan känsla för den lilla människan.