I slutet av 1900-talet påbörjades en förändring för äldre i vårt land. Äldre skulle i största möjliga utsträckning bo hemma med hjälp av hemtjänsten. Dåvarande expertis ansåg att det skulle var bra för äldre att aktivera sig genom att i första hand sköta sig själva i andra hand med hjälp av kommunens hemtjänst. Det innebar för kommunerna att kostnaderna minskade vilket också var en stimulans för politikerna att påskynda avvecklingen.

Dagens situation visar att nedläggningarna av äldreboenden var ett misstag då det har visat sig vara svårt för många att klara eget boende även med hemhjälp. Reformen har visat på brister som dåvarande expertis inte förutsåg nämligen det vårdbehov som många har när de blir gamla. Vi har matats med exempel via TV som är skrämmande för vårt land och det beror på just bristen på vårdplatser. Det kan inte vara meningen att läkare och sjuksköterskor med kompetens och som i vissa fall förordar vård på äldreboende blir överkörda av socialtjänsten och när kommunen anmäls till åtal och fälls överklagar kommunen till högre instans. Med all rätt kan man fråga sig vad kommunerna egentligen håller på med när det gäller vård av äldre. Att vissa har fått gå till domstol för att få en plats på ett äldreboende visar att någonting har gått snett, väldigt snett i vårt land.

Möjligen sparar kommunerna pengar genom att gamla vårdas hemma och att även det är drivkraften till att minska på platserna i äldreboenden men sett ur ett välfärdsperspektiv så är det ett haveri som skyndsamt måste åtgärdas. Det är lika viktigt att vi har platser på äldreboenden för vårdbehövande som att bygga is- och bollhallar för ungdomarna. Politikerna måste påminna sig om de skyldigheter som åvilar en kommun när det gäller vård av äldre.