Landstinget i Stockholm som leds av Alliansen har nyligen avslutat en upphandling av färdtjänster i Stockholm. Enligt Fredrik Wallén KD, ansvarig för upphandlingen, har de lyckats förhandla fram ett avtal som är 10 % lägre än tidigare men utan krav på kollektivavtal. Det betyder att motparten, det amerikanska riskkapitalbolaget HIG Capital, kan betala vilka löner som passar dem. Noteras bör att i fjol hade bolaget en vinstmarginal på 68 %. De gör vinst på bekostnad av låga löner och usla arbetsvillkor. Chaufförerna jobbar i 13 timmars pass till löner de knappast kan leva på. Dessa slavliknande förhållanden för de anställda har KD skapat.

Nu har verkligheten hunnit ifatt Fredrik Wallén då en kritikerstorm brutit ut ang. företagets dåliga service så nu kräver landstinget företaget på miljonviten. Hur mycket Fredrik Walléns, enligt honom, fanstatsiska avtal drabbat brukarna vet vi inte.

Att riskkapitalbolag är snikna och saknar social kompetens vet vi och att landstinget i Stockholm är en hemmahamn för dessa asociala företag väcker frågan om verkligen stockholmarna visste vad de röstade på vid senaste valet.

Det är ofta man funderar över hur Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna resonerar när de jämt och ständigt får acceptera en moderat politik i regeringsställning. Vad tycker deras väljare egentligen då de röstar på t.ex. Liberalerna och det förs en moderat politik. Då kan den enskilde väljaren tycka att det är lika bra att rösta på moderaterna direkt då det ändå blir deras politik som gäller.

Egentligen är Alliansbygget skadligt för Sverige då det hämmar utvecklingen p.g.a. politiska låsningar och blocktänkande. Mångfalden minskar och vettiga förslag kommer inte upp till debatt. Alliansens företrädare måste se till landets bästa och upplösa Alliansen. Som politiker har alla ett ansvar att föra utvecklingen i landet framåt och inte som nu cementera gamla motsättningar genom blockpolitiken. Det var ett egoistiskt tänkande som gav upphov till detta tvåpartisystem. Tillskapandet av Alliansen var lika dumt som jobbskatteavdragen som tömde statskassan.

Det är mycket märkligt att fortfarande finns det moderater som hävdar att jobbskatteavdragen var en bra åtgärd. Att dela ut pengar ur statskassan för att vinna röster var direkt ohederligt och oansvarigt. Att kritiken nästan har uteblivit bland de yrkesverksamma kan man tolka som att pengar tystar kritiken. Vi ser verkligheten idag, stora brister på nästan alla områden i samhället och en tom kassa vid regeringsskiftet. Att vid sidan om de normala löneförhandlingarna tillföra pengar till de yrkesverksamma var en direkt inblandning i de normala förhandlingar som sker mellan arbetsmarknadens parter. Effekterna blev en ökad köpkraft på alla områden. Inte alls bra för miljön. Inom bostadssektorn var det som att hälla bensin på en tidigare öppen eld.

Så här i efterhand så var det nog inte med omtanke om det arbetande folket som skattemedel delades ut utan det var ett frontalangrepp på den svenska välfärden. Anders Borgs löfte om att kraftigt minska välfärden skulle infrias var målet. Tom kassakista blev resultatet av Alliansens politik. Knappast berömvärt.

Det har under en längre period varit spekulationer om hur M skulle få tillbaka sina förlorade väljare från SD. Många gamla moderater har förespråkat ett öppet samarbete men det har M:s partiledning motsatt sig. Nu öppnar M en annan väg. Genom att Alliansen i vissa kommuner lägger en gemensam budget så skapas en majoritet genom stöd från SD. Därmed faller en S-ledd kommunledning. Detta är en metod för att smygvägen utnyttja SD:s missnöje med socialdemokraterna. En slutats man kan dra är att M samarbetar hellre med SD än med S. Återstår att se hur övriga partier i Alliansen på riksplanet reagerar på M:s piruetter.

M:s partiledning i vissa kommuner verkar vara lite naiva om de tror att ett hungrigt rasistiskt parti nöjer sig med en stödjande funktion de vill naturligtvis ha utdelning annars inget stöd. Deras väljare vill ha inflytande över t.ex. flyktingpolitiken och då åker många ut ur landet. Även muslimerna kommer att hamna i skottgluggen. Frågan blir då om M klarar denna omvälvande samhällsordning. Nu få M lida för den mittenpolitik som Reinfeldt och Borg förde som egentligen resulterade i en förlorad trovärdighet på högerkanten. Det är detta förhållande som M nu försöker reparera genom att närma sig SD. Högern mobiliserar, hoppas att förnuftigare partiledare inser faran.

Moderata företrädare försöker sopa igen spåren efter Alliansregeringens bravader genom att kritisera regeringen för ”allahanda misstag” i politiken. Det upprepas gång på gång och upplevs som kritik utan substans. Den förda Allianspolitiken i 8 år vill de tydligen helt glömma bort, eller inte minnas, och det kan man förstå.

Lite uppdatering kan väl ändå vara på sin plats. Icke moderater har börjat förstå att det var de allt övergripande skattesänkningarna som gjorde att politiken havererade, pengar tog liksom slut. Något samhällsbygge blev det inte ej heller underhållsinsatser i infrastrukturen fanns det pengar till så nu har vi stora brister inom många områden. Det vore naturligtvis klädsamt om dessa moderata företrädare någon gång ägnade sig åt självkritik. Med ett budgetunderskott på 87 miljarder kronor och ett land med stora brister överlämnades 2014 till den nya regeringen.

Den nya regeringen har haft ett tufft år med flyktingkrisen och den ekonomiska krisen som ärvdes. Det var självklart med skattehöjningar för vissa för att lappa de allra största skadorna. Alliansens budget har bromsat utvecklingen under 2015 men nu gäller regeringens budget och Sverige är nu på rätt väg. Vägen framåt har stakats ut av regeringen och man kan säga att allt som Alliansen försummade under sina 8 år kommer att åtgärdas men det kommer att ta tid.

Alla försök av moderata företrädare att teckna nya framtidsperspektiv saknar substans. Innehållet är mest gnäll och anklagelser och lite verkstad. Den gigantiska bostadsbristen t.ex. verkar inte vara något problem alls för moderaterna. Deras angreppspunkter som ständigt återkommer är välfärden, för höga skatter och lönerna. Det är alldeles tydligt att de vill ha ett vi och dom samhälle. Det lyckades de med under sina 8 år vid

Det kan inte undgå ingen att Alliansen har samarbetssvårigheter. Efter valet har partierna profilerat sig på skilda områden men främst asylinvandringen. Reinfeldts inbjudande inställning har inneburit att M-väljare av den gamla stammen har sökt sig till SD i alltför stor omfattning vilket har fått nuvarande partiledning att helt ta avstånd från Reinfeldts politik. En omprövning av politiken på det området ser vi nu nästa varje dag. Omprövningen beror på till en del på rösttappet till SD och till en del på en vridning av politiken åt höger för att tänka högerflanken i svensk politik och därmed hota SD.

Det kan bli svårt att ena Alliansen inför kommande val när partierna spretar åt olika håll när det gäller politiken. Skillnaderna har blivit större och de nya partiledarna är oprövade kort när det gäller att kompromissa dessutom har ju KD uppenbara problem att ta sig över 4 % spärren.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att Alliansens företrädare inte inser hur orättfärdigt deras politik har drabbat svenska folket. Den har orsakat stora brister inom snart sagt alla samhälls-sektorer. De vill inte kännas vid den situation de skapat utan de tycks vara nöjda vilket framgår av debatter, insändare och bloggar. Att skolan, sjukvården, arbetsmarknaden, infrastrukturen, äldrevården, försvaret m.m. har stora brister vill de inte kännas vid vilket är mycket märkligt. Det är de fem jobbskatteavdragen som i huvudsak är orsaken till bristerna. Moderaterna bromsade medvetet kostnaderna för de viktiga samhällsfunktionerna för att kunna sänka skatterna och det skedde i sådan omfattning att pengarna tog slut. En alltigenom ansvarslös politik som nådde vägs ände. Förmågan att föra en ekonomiskt ansvarsfull politik saknades.