Mer kärnkraft, en utopi?

Nu har debatten om mer kärnkraft blommat upp igen. Anledningen är tveksam tilltro till vindkraft och solenergi och då får kärnkraften ökad betydelse. Då de energislagen inte kan prestera snabba förlopp måste tillgången på reglerbar kraft tillgodoses. Detta kan ske genom att effektivisera befintliga vattenkraftverk och ev. bygga fler. Behovet av reglerkraft debatteras sällan men utgör en mycket viktig funktion som krävs för stabil drift och kvalitetssäkrad leverans av el.
Oavsett hur debatten går måste ansvariga debattörer inse att bl.a. avfallsfrågan måste få en lösning innan ny kärnkraft byggs ut. Vidare bör förespråkarna reda ut vem eller vilka som kan tänkas finansiera en utbyggnad då kapitalets omloppstid är lång och varje producerad kWh beräknas bli hög i förhållande till dagens elpriset.
Kärnkraftens vara eller icke vara måste bygga på fakta beträffande ekonomi, behov, miljökrav, avfallshantering, kunskap, erfarenhet och tillgången på alternativ. Fakta bör levereras av experter och forskare som då ger underlag för beslut av politikerna
Oavsett energislag bör sparandet stimuleras. Idag slösar vi med energi i stor omfattning. Vidare bör driften av landets vattenkraftverk och reglering av landets vattenmagasin ske samordnat för att öka effektiviteten.

Energiöverenskommelsen, en bra inriktning.

Äntligen har vi nu en överenskommelse mellan huvuddelen av riksdagspartierna vilket borgar för ett beslut i Riksdagen. Det finns naturligtvis vinnare och förlorare men i huvudsak är kompassriktningen bra.

Det som vållat debatt är kärnkraftens vara eller icke vara efter år 2040. Klokt nog har inget stoppdatum införts utan det blir marknaden som får avgöra framtiden för svensk kärnkraft. Med all sannolikhet vill inget företag bygga ny kärnkraft då de nu skall bära alla sina kostnader, även vid ett ev. haveri. Dessutom skall energin vara förnyelsebar till 100 % år 2040 vilket innebär att utrymmet för kärnkraften avtar.

Regeringen bör dock besinna att om ägarna inte får lönsamhet vid driften av kärnkraftverken och vill lägga ner så kan det uppstå energibrist om det förnybara inte klarar energi-försörjningen.

Vattenfalls kolbrytning i Tyskland.

Vi har en märklig debatt i Sverige när det gäller Vattenfalls kolbrytning i Tyskland. Vattenfall vill nu sälja företaget och köpare finns. Nu går vänsterpartiet ut och säger att regeringen måste stoppa försäljningen och i stället lägga ner verksamheten av miljöskäl. Tanken kan verka god men man glömmer bort att det är Tysklands regering som bestämmer om kolbrytningen skall fortsätta eller ej det kan inte svenska politiker bestämma. Tyskland behöver nämligen idag den elkraft som produceras. Det finns dock signaler från tyska politiker att kolbrytningen kommer på sikt att minska. Detta faktum innebär att Vattenfall kan sälja sin verksamhet i Tyskland.

Energiförsörjningen och kraftbalansen.

När nu kärnkraftverken planeras läggas ner p.g.a. dålig lönsamhet finns det anledning att fråga sig vem som bär huvudansvaret för landets energiförsörjning och kraftbalans totalt sett. Vi lever i en avreglerad marknad där energiföretagen, inklusive Vattenfall, levererar el när det är bra elpriser och sparar vid låga elpriser.

Då uppstår ett antal frågor:

  • Vem har totalansvaret för att elproduktionen fungerar vid t.ex. högkonjunktur och minus 30 grader?
  • Finns det kraftreserver i händelse av storstörning i elproduktionen och vem betalar?
  • Är elproduktionen i landet optimal eller har de privata förtur för sina elleveranser?
  • Vem har ansvaret för att vattenmagasinen är välfyllda inför varje vinter?
  • Kan vi verkligen avveckla all kärnkraft?
  • Vem ansvarar för nödvändig reglerkraft i landet?

Hela produktionsapparaten borde reformeras och driften av alla anläggningar optimeras för landets och kundernas bästa. Energibesparing i stor skala bör genomföras och solenergin bör prioriteras. El för uppvärmning av hus borde förbjudas och hus med dålig isolering bör åtgärdas. Det allra bästa vore kanske ett samägt bolag som svarade för optimal drift av alla anläggningar.

Energiförsörjningen och kraftbalansen

När nu kärnkraftverken planeras läggas ner p.g.a. dålig lönsamhet finns det anledning att fråga sig vem som bär huvudansvaret för landets energiförsörjning och kraftbalans totalt sett. Vi lever i en avreglerad marknad där energiföretagen, inklusive Vattenfall, levererar el när det är bra elpriser och sparar vid låga elpriser. Då har vi det faktum att ingen har ett uttalat ansvar för att elproduktionen fungerar vid speciella tillfällen t.ex. vid högkonjunktur och 30 grader minus vintertid. Finns det kraftreserver i händelse av störningar i elproduktionen? Nästa fråga gäller fördelningen av elproduktionen över tid. Är den idag ekonomisk optimal eller har de privata elproducenterna förtur för sina leveranser? Medan Vattenfall var ”Statens Vattenfalls-verk” och hade ansvar för elproduktionen i Sverige fanns ett klart uttalat ansvar för kraftbalansen och att vattenmagasinen skulle vara välfyllda på hösten för att klara vinterns elbehov. Vem har det ansvaret idag? Är det enbart marknadskrafterna som styr? Det finns många frågor som kräver svar.

Hela produktionsapparaten borde reformeras och driften av alla anläggningar optimeras för landets och kundernas bästa. Energibesparing i stor skala bör genomföras och solenergin bör prioriteras. El för uppvärmning av hus borde förbjudas och hus med dålig isolering bör åtgärdas. Det allra bästa vore att Staten ägde alla anläggningar då ingen privat ägare vill äga anläggningar för kraftbalansens skull och för att täcka eventuella bortfall vid störningar.